Best of Skumrask

qsv7ebxsx5snzj

Tänkte ta mig friheten att presentera mina personliga favoriter bland de 1000 inlägg jag skrivit.

Den överlägset mest lästa texten är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För ungefär sex år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

En annan favorit handlar om luffarsäkerhet och ekonomisk rensning, något som tyvärr knappt diskuteras. En annan angelägen sak som däremot har börjat diskuteras är frihandelsavtal med medföljande privata specialdomstolar eller hej då demokrati som jag föredrar att kalla det. Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det.

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit, om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Ok, då siktar vi på 1000 till. Häng med…

 


Partiprogrammet 2014

195lydjelisfwjpg

Inför förra valet spekulerade jag och några läsare kring hur ett intressant partiprogram skulle kunna se ut. Vi kom fram till följande. Jag har gjort några tillägg inom parentes

  • Höga progressiva skatter (men sänkt eller ingen skatt för de som tjänar minst)
  • Omsättningsskatt inom exempelvis finansbranschen
  • Sex timmars arbetsdag
  • Avskaffa momsen
  • Stoppa privatiseringarna (Av vad? Av allt!)
  • Individuell föräldraförsäkring
  • Inga vinstuttag inom vård, skola eller omsorg
  • Statlig skola
  • Studielön
  • Läxförbud
  • Fri tandvård
  • Förbud mot bemanningsföretag
  • Anställ arbetslösa i offentliga sektorn
  • Högre löner inom offentlig sektor
  • Medborgarlön (börja med att gradvis fasa ut det allt mer otidsenliga socialförsäkringssystemet)
  • Jämställda löner
  • Bilfria innerstäder
  • Fri och rejält utbyggd kollektivtrafik
  • Järnvägar istället för motorvägar
  • Grön energi istället för kärnkraft
  • Förbud mot icke-ekologiska livsmedel
  • Vård istället för straff för missbrukare
  • Kriminalpolitik som bygger på vetenskap , inte moral
  • Nej till FRA, ACTA och IPRED (och TTIP och SIDS)
  • Fritt internet med öppna statliga nätverk
  • Frikostig asylpolitik
  • Flyktingamnesti
  • Statligt ägd elkraft, inklusive distribution och drift
  • Statligt ägd läkemedelsproduktion och försäljning med monopol inom basmedicin
  • Utökad kommunal service inom kultur, friskvård och sport
  • Utöka offentlighetsprincipen att gälla all verksamhet som ägs eller finansieras helt eller delvis med offentliga medel.

Farväl Birgitta

Kärlek i Europa

Jag började inte läsa romaner förrän i vuxen ålder. Visst hade jag böcker hemma när jag växte upp. Men uppslagsverken jag bläddrade sönder bjöd knappast på några större litterära upplevelser. I den mån det överhuvudtaget fanns bokhyllor i mina kamraters hem stod där oftast helt andra saker än böcker. Det fanns inget att inspireras av. Ingen att diskutera med. Att mina obehöriga lärare inte heller läste böcker gjorde inte saken bättre.

När jag väl började kunde jag ändå inte ta berättelserna till mig. Allt var påhittat. Författare var människor som kom från bildade kulturfamiljer och levde sina liv i skyddade miljöer. De visste ingenting om livet. Det fanns absolut ingenting de kunde lära mig.

Redan några sidor in i Kärlek i Europa insåg jag att jag hade haft fel. Efter ytterligare några sidor var det som om jag fått en storasyster. Någon som redan gjort alla misstag jag själv var i färd med att göra. Som passerat alla gränser jag själv ville passera. Någon som visste hur det kändes krascha och sakta ta sig upp igen. Som sa åt mig att vara den jag vill, älska som jag vill och strunta i vad andra tycker om det. Som lärde mig att inte skämmas utan vara stolt, hur snett det än verkade gå.

Dina böcker kommer alltid att vara den där storasystern för mig. Som lyssnar när ingen annan förstår. Farväl Birgitta. Tack för allt du lärt mig om livet.


Stöd inte din lokale sverigedemokrat, del II

l-mww1f7mwv1v7vm

Jag har varit inne på den förut. SDs lokalpolitik i Malmö. Det är ju lätt att föreställa sig SD som ett enfrågeparti, men den som kollar upp saken noggrannare kommer snart att inse att de har flera strängar på sin ostämda lyra.

Sist de var i farten ville de bland annat straffa barn till arbetslösa och försämra för cyklister. De hade dessutom en originell lösning när det gäller att hindra hatbrott. Den bestod i att partiet skulle ”bistå polisen med ordningsvakter”.

Den här gången vill de ta itu med problemet att skolorna i Malmö är så olika. Lösningen består i att ge mindre pengar till skolor i utsatta områden och med dåliga förutsättningar och mer pengar till skolor med bra förutsättningar.

SD menar att dagens system med mer pengar till skolor i utsatta områden inte höjer resultaten. Så partiet vill nu prova att ge dem mindre pengar istället. Inte nog med det. De vill dessutom ”se ett tätare samarbete mellan skolan och föräldrarna för att få föräldrarna att förstå vikten av att deras barn går i skolan”.

Varför stoppa där? Varför inte passa på att förklara vikten av att inte vara fattig? Eller upplysa barnen om vikten av att välja rätt föräldrar? I rätt områden?


Hemma hos Slavoj Zizek

Dags för lite fredagsmys. Och vad kan vara mysigare än ett hembesök hos Slavoj Zizek?

 


#1000

jl2ievvjigi994

Det här är mitt tusende inlägg på bloggen. Vill inte säga någonting annat med det än stort tack för att du läser!


Klassförakt i media

l-25l7swa0s91sj5

Socialporr blir allt vanligare i västeuropeisk media enligt en rapport som företaget Open Society Foundations tagit fram. Delar av arbetarklassens porträtteras som odugliga, lata snyltare. Jag har tidigare skrivit om det brittiska tv-programmet Benefits Street (Bidragsgatan) där boende på en gata i Birmingham framställs som kriminella och för lata för att arbeta.

I Tyskland och Nederländerna är fenomenet så vanligt att de fått egna namn. I Nederländerna kallas det Aso-TV (anti-social TV) och i Tyskland Hartz IV-TV, efter en reform som försämrat socialförsäkringarna.

Open Society Foundations konstaterar att benämningen ”white trash” blivit allt vanligare i Sverige samt att bevakningen av vissa områden är bristfällig samt fokuserar på negativa händelser.

Även om vi ännu inte har ett Bidragsgatan i Sverige är det inte svårt att hitta exempel som Lyxfällan eller något av de program som jagar ”fuskande” hantverkare. Det riktigt stora problemet är enligt mig att medarbetare i media hämtas ur välbärgade grupper från vissa geografiska områden och att rapporteringen följaktligen blir därefter. Det sker en exkludering där medelklassen väljer nyheter, tolkar vad som hänt och får komma till tals. Detta är givetvis mest problematisk och tydligt när det gäller nyhetsrapportering. Men även underhållningsprogram, som det allt mer urvattande Sommar i P1, är ett bra exempel där framgångsrika södermalmsbor får bre ut sig om okontroversiella ämnen.

Givetvis är detta inte uteslutande ett mediafenomen utan en del i en samhällsutveckling med ökade klyftor. Media spelar dock en viktig roll när det gäller att rättfärdiga allt mellan luffarsäkra bänkar, Fas3, sämre skolor för arbetarklassen och en skoningslös klasspolitik där de verkligt rika blir allt rikare och där den lite lagom besuttna får några hundra extra i plånboken och fattiga som underhållning i TV som tack för sitt stöd.

 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 95 andra följare

%d bloggers like this: