Best of Skumrask

qsv7ebxsx5snzj

Tänkte ta mig friheten att presentera mina personliga favoriter bland de 1000 inlägg jag skrivit.

Den överlägset mest lästa texten är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För ungefär sex år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

En annan favorit handlar om luffarsäkerhet och ekonomisk rensning, något som tyvärr knappt diskuteras. En annan angelägen sak som däremot har börjat diskuteras är frihandelsavtal med medföljande privata specialdomstolar eller hej då demokrati som jag föredrar att kalla det. Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det.

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit, om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Ok, då siktar vi på 1000 till. Häng med…

 


Läst, hört och sett i sommar

GALLERY_SSP_5040

Jag är tillbaka. Hoppas du haft en bra sommar. Själv har jag haft fullt upp. Men lite kultur har det blivit.

Bland annat har jag sett andra säsongen av Weisensee, ett Romeo-och-Julia drama som utspelar under DDRs sista år. Om du gillade första säsongen kommer du inte att bli besviken. Falk lyckas med konststycket att få resten av Stasi att verka sympatiska. Även Rectify är inne på sin andra säsong. Serien i skön southern gothic stil handlar om Daniel som suttit på death row i 19 år, dömd för att ha mördat och våldtagit sin flickvän. Ny DNA-bevisning gör dock att han försätts på fri fot. Det intressanta med serien är att det aldrig är riktigt klart vad dom har hänt eller vem som är skyldig. Rectify är berättat i makligt tempo. Ett avsnitt är en dag i handlingen. När säsong två startar har det inte gått ett år utan en dag. Även berättande är lågmält, vilket gör att de dramatiska scenerna sticker ut ännu mer. Även här misstänker jag att den som gillade första säsongen också kommer att älska andra.

The Killing har precis avslutat sin fjärde säsong. Det regnar fortfarande i Seattle. Linden och Holden har däremot flytta från arbetarklasskvarteren för att istället utreda ett mord på en av stadens rikaste familjer. Joel Kinnaman som varit förfärlig i Johan Falk och Snabba Cash visar att han kan vara riktigt bra när han får seriöst material att jobba med.

Några böcker har det blivit också. Stoner om jordbrukarsonen William Stoner som via ett antal omvägar börjar hamnar på universitetet och täcker allt mellan glödande kärlek till lika glödande klasshat. Slutstation Brooklyn gjorde rejäl skandal när den kom ut 1964 ock handlar om prostituerade Tralala som lever på att ragga upp sjömän och sno deras plånböcker samt Harry som gör sitt allra bästa för att inte sno från den strejkkassa han är kassör för.

Celanders förlag har samlat ett antal korta berättelser av Bertolt Brecht i Historier om herr Keuner. Sjukt bra. Tankekraft har översatt Michel Foucaults föreläsningsserie Biopolitikens födelse. Om du någonsin översatt en enda rad inser du vilket jäkla jobb översättarna Sven-Olov Wallenstein och Gunnar Holmbäck lagt ner. Galna mängder respekt för alla er som orkar göra filosofi tillgänglig på det här viset.

När jag hörde Sleaford Mods första gången föreställde jag mig en socialarbetare som fått nog av klassamhällets baksidor, sagt upp sig för att istället resa runt med buss och vråla ut sitt hat till tonerna av något som låter som The Streets på helt fel mediciner. När jag undersökte saken närmare visade sig att så också var fallet. Själva beskriver de musiken som ”electronic munt minimalist punk-hop rants for the working class and under from Nottingham, UK”. Leta gärna upp videon ”Tied Up In Nottz” som är hämtat från albumet Divide and Exit och dra dina egna slutsatser.

Min allra största idol Margaret Dygas har släppt en ny tolva. Jag har skrivit det förr men det är värt att upprepa. När house är riktigt jäkla bra låter det ungefär som något Margaret Dygas gjort. In Wood är släppt på Perlon, ett av få skivbolag som aldrig någonsin ger ut en dålig skiva.

Ur Arbetaren #35 2014


Partiprogrammet 2014

195lydjelisfwjpg

Inför förra valet spekulerade jag och några läsare kring hur ett intressant partiprogram skulle kunna se ut. Vi kom fram till följande. Jag har gjort några tillägg inom parentes

  • Höga progressiva skatter (men sänkt eller ingen skatt för de som tjänar minst)
  • Omsättningsskatt inom exempelvis finansbranschen
  • Sex timmars arbetsdag
  • Avskaffa momsen
  • Stoppa privatiseringarna (Av vad? Av allt!)
  • Individuell föräldraförsäkring
  • Inga vinstuttag inom vård, skola eller omsorg
  • Statlig skola
  • Studielön
  • Läxförbud
  • Fri tandvård
  • Förbud mot bemanningsföretag
  • Anställ arbetslösa i offentliga sektorn
  • Högre löner inom offentlig sektor
  • Medborgarlön (börja med att gradvis fasa ut det allt mer otidsenliga socialförsäkringssystemet)
  • Jämställda löner
  • Bilfria innerstäder
  • Fri och rejält utbyggd kollektivtrafik
  • Järnvägar istället för motorvägar
  • Grön energi istället för kärnkraft
  • Förbud mot icke-ekologiska livsmedel
  • Vård istället för straff för missbrukare
  • Kriminalpolitik som bygger på vetenskap , inte moral
  • Nej till FRA, ACTA och IPRED (och TTIP och SIDS)
  • Fritt internet med öppna statliga nätverk
  • Frikostig asylpolitik
  • Flyktingamnesti
  • Statligt ägd elkraft, inklusive distribution och drift
  • Statligt ägd läkemedelsproduktion och försäljning med monopol inom basmedicin
  • Utökad kommunal service inom kultur, friskvård och sport
  • Utöka offentlighetsprincipen att gälla all verksamhet som ägs eller finansieras helt eller delvis med offentliga medel.

Farväl Birgitta

Kärlek i Europa

Jag började inte läsa romaner förrän i vuxen ålder. Visst hade jag böcker hemma när jag växte upp. Men uppslagsverken jag bläddrade sönder bjöd knappast på några större litterära upplevelser. I den mån det överhuvudtaget fanns bokhyllor i mina kamraters hem stod där oftast helt andra saker än böcker. Det fanns inget att inspireras av. Ingen att diskutera med. Att mina obehöriga lärare inte heller läste böcker gjorde inte saken bättre.

När jag väl började kunde jag ändå inte ta berättelserna till mig. Allt var påhittat. Författare var människor som kom från bildade kulturfamiljer och levde sina liv i skyddade miljöer. De visste ingenting om livet. Det fanns absolut ingenting de kunde lära mig.

Redan några sidor in i Kärlek i Europa insåg jag att jag hade haft fel. Efter ytterligare några sidor var det som om jag fått en storasyster. Någon som redan gjort alla misstag jag själv var i färd med att göra. Som passerat alla gränser jag själv ville passera. Någon som visste hur det kändes krascha och sakta ta sig upp igen. Som sa åt mig att vara den jag vill, älska som jag vill och strunta i vad andra tycker om det. Som lärde mig att inte skämmas utan vara stolt, hur snett det än verkade gå.

Dina böcker kommer alltid att vara den där storasystern för mig. Som lyssnar när ingen annan förstår. Farväl Birgitta. Tack för allt du lärt mig om livet.


Stöd inte din lokale sverigedemokrat, del II

l-mww1f7mwv1v7vm

Jag har varit inne på den förut. SDs lokalpolitik i Malmö. Det är ju lätt att föreställa sig SD som ett enfrågeparti, men den som kollar upp saken noggrannare kommer snart att inse att de har flera strängar på sin ostämda lyra.

Sist de var i farten ville de bland annat straffa barn till arbetslösa och försämra för cyklister. De hade dessutom en originell lösning när det gäller att hindra hatbrott. Den bestod i att partiet skulle ”bistå polisen med ordningsvakter”.

Den här gången vill de ta itu med problemet att skolorna i Malmö är så olika. Lösningen består i att ge mindre pengar till skolor i utsatta områden och med dåliga förutsättningar och mer pengar till skolor med bra förutsättningar.

SD menar att dagens system med mer pengar till skolor i utsatta områden inte höjer resultaten. Så partiet vill nu prova att ge dem mindre pengar istället. Inte nog med det. De vill dessutom ”se ett tätare samarbete mellan skolan och föräldrarna för att få föräldrarna att förstå vikten av att deras barn går i skolan”.

Varför stoppa där? Varför inte passa på att förklara vikten av att inte vara fattig? Eller upplysa barnen om vikten av att välja rätt föräldrar? I rätt områden?


Hemma hos Slavoj Zizek

Dags för lite fredagsmys. Och vad kan vara mysigare än ett hembesök hos Slavoj Zizek?

 


#1000

jl2ievvjigi994

Det här är mitt tusende inlägg på bloggen. Vill inte säga någonting annat med det än stort tack för att du läser!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 95 andra följare

%d bloggers like this: