Best of Skumrask

qsv7ebxsx5snzj

Tänkte ta mig friheten att presentera mina personliga favoriter bland de 1000 inlägg jag skrivit.

Den överlägset mest lästa texten är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För ungefär sex år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

En annan favorit handlar om luffarsäkerhet och ekonomisk rensning, något som tyvärr knappt diskuteras. En annan angelägen sak som däremot har börjat diskuteras är frihandelsavtal med medföljande privata specialdomstolar eller hej då demokrati som jag föredrar att kalla det. Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det.

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit, om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Ok, då siktar vi på 1000 till. Häng med…

 


Nya versioner, ny musik

8vbtxqquemm31y

Har gjort versioner av några av Kathy Ackers finaste stunder och kompletterat dessa med ett soundtrack. Var? Här som vanligt såklart!


Rent mjöl i Västerås

054mw6yv8akahe

Visste du att centrala Västerås utsetts till ”årets stadskärna”? Men vänta, det blir ännu bättre. Besökarnas rörelser i stadskärnan kartläggs dessutom med hjälp av ett 20-tal dosor som registrerar signaler från mobiltelefoner. Besökarnas exakta rörelsemönster mäts sekund för sekund och meter för meter (ja, om du har wifi påslaget alltså). Däremot påstår de ansvariga att informationen är avidentifierad, det mäts alltså inte vem som rör sig var.

Vad nästa steg blir går det bara att spekulera i. Kanske kan systemet användas till att förmedla så kallad riktad reklam?

”Du som är intresserad av heminredning kanske skulle ta en titt i skyltfönstret här framme till höger.”

”Om du svänger till vänster i nästa korsning hittar du en bokaffär som har uppföljaren till den där boken du köpte från Amazon förra veckan”

Vad FRA, NSA och resten av gänget kan göra med den här typen av information är givetvis också svårt att säga. Vad vi däremot vet är att Västerås Citysamverkan bara vill västeråsarna gott. Och att du som har rent mjöl i påsen som vanligt inte har någonting att frukta


Solidaritet är något man kan hålla i handen

Blekingegade_848668a

(BOK) Rån för revolutionen- Blekingegardegruppen inifrån
Gabriel Kuhn (red)
Verbal förlag/Koloni förlag

Har du någon gång känt dig så besviken på samhällsutvecklingen att du varit beredd att ta till mycket radikala metoder? Har du någon gång känt att människorna i din omgivning varit så nöjda med de smulor som trillar från kapitalismens bord att det knappt ens är någon idé att försöka får dem på andra tankar? Då är Rån för revolutionenen bok för dig.

Den så kallade Blekingegadegruppen har gestaltats på flera sätt de senaste åren. Det har skrivits flera böcker. Bland annat skildrar journalisten Peter Ovig Knudsen gruppen i två böcker som kom ut på svenska för några år sedan. Det har satts upp teaterpjäser. Det har även gjorts en dramatiserad tv-serie som visats på Svt, som blandar fiktion och fakta. Flera av skildringarna fokuserar på gruppens kriminella aktiviteter och framställer dem som en isolerad maoistisk sekt bestående av cyniska brottslingar som lät ändamålet helga medlen. Många utgår också från polisens uppgifter utan att kontrollera dessa mot andra källor.

Men nu är det dags för gruppens egen version av historien. Gabriel Kuhn har sammanställt dokument, gjort intervjuer och givit några av medlemmarna stort utrymme att själva berätta sin historia. Historien börjar då litteraturhistorikern Gotfred Appel utesluts ur Danmarks kommunistiska parti 1963. Han är i stället med och bildar Kommunistisk Arbejdskrets (KAK) ur vars ungdomsförbund (KUF) flera av Blekingegadegruppens medlemmar hämtas.

Ett av partiets aktiviteter består i att ta anställning på olika företag för att undersöka den revolutionära potentialen hos den danska arbetarklassen. Det verkar kanske som om det handlar om förvirrade akademiker som försöker leka ”riktiga arbetare”, men faktum är att påfallande många av de mest aktiva medlemmarna kommer ur traditionella arbetarklassmiljöer. Besöken på arbetsplatserna leder dock till besvikelse. De hittar inte en tillstymmelse till revolutionär gnista någonstans utan konstaterar att de danska arbetarna både är privilegierade och nöjda med sin lott. De vänder i stället blicken utåt världen.

KAKS:s världsbild utgår från den så kallade ”snyltarstatsteorin”. Den handlar kortfattat om att inte fokusera på motsättningen mellan arbetare och kapitalägare utan på konflikten mellan fattiga, utsugna länder och rika länder. Arbetare och kapitalägare har i stället, åtminstone på kort sikt, ett gemensamt intresse. Kapitalägare gör enorma vinster i tredje världen. Arbetarklassen kan tillskansa sig delar av dessa vinster genom politisk kamp. Detta gör att kapitalägarnas och arbetarklassens intressen allt mer sammanfaller och i stället för att solidarisera sig med arbetare och bönder i tredje världen gör arbetarna gemensam sak med dem som köper deras arbete.

Så i stället för att försöka starta en revolution i Danmark beslutar de sig för att stödja befrielserörelser på andra håll i världen. Metoderna blir allt mer radikala. Det börjar med kläd­insamlingar, fortsätter med våldsamma demonstrationer och brandattentat och slutar med Blekingegadegruppen begår väpnade rån. Syftet var först och främst att stödja befrielserörelserna på på effektivast tänkbara vis, genom att skicka dem så mycket pengar som möjligt.  Solidaritet är som det heter i boken, ”något man kan hålla i handen”.

Och i en kapitalistisk värld finns det kanske inget bättre att hålla i handen än just pengar.

Boken berör en rad intressanta frågeställningar. Om politisk organisering, om våld som politiskt medel, om huruvida ändamålen alltid eller aldrig helgar medlen, om revolutionära gruppers våld kontra det våld som är ett resultat av det kapitalistiska systemet. Inte minst handlar den om hur fan vi ska göra för att förändra världen.

Det går att ifrågasätta KAK:s teorier och analys. Det går givetvis också att ifrågasätta deras metoder. Men de orättvisor de reagerade emot har inte försvunnit. De frågor de ställde måste fortfarande besvaras. Det går utmärkt att läsa boken som en historisk överblick, men enligt min mening handlar den lika mycket om samtiden. Om svårigheterna att frigöra sig från sin egen ofta deprimerande politiska verklighet. Eller som KAK-medlemmen Torkil Lausen säger:

”…din socialisering hinner alltid ikapp dig. I dag brukar jag säga att jag kan känna nyliberalismen strömma även i mina egna blodådror”.

Ur Arbetaren #42 2014


Några någorlunda intressanta böcker

Kathy_Acker

För ett tag sedan tipsade jag om några riktigt bra böcker. Den här gången tänkte jag tipsa om ett antal böcker som påverkat min syn på världen. De är inte nödvändigtvis bra. Faktum är att några av dem är ganska uselt skrivna. Men på ett bra sätt alltså.

Donna Haraway – A Cyborg Manifesto

Suddar ut gränserna mellan människa och djur, mellan människa och natur, samt mellan människa och maskin utan att tappa det socialistiska perspektivet.

Silvia Federici – Revolution at Point Zero

En samling texter av min absoluta favoritfeminist. Borde sättas i händerna på alla vita, manliga, riktiga arbetare som så självklart tar sig rätten att mansplaina hur saker och ting ligger till.

Harry Cleaver – Reading Capital Politically 

Handlar om de 30 första sidorna i Kapitalet. Cleaver ställer sig den fråga vi alla bör ställa oss när vi läser en bok som påstår sig handla om samhället: hur kan vi använda de här kunskaperna som vapen i klasskampen?

Manuel DeLanda – A Thousand Years of Nonlinear History 

Har du alltid velat läsa en bok om biologins, ekonomins och språkens historia som är extremt välskriven och lika spännande som en bra deckare? Då har jag goda nyheter. Du kan sluta leta.

Slavoj ŽiŽek – In Defense of Lost Causes

Att vara polititiskt engagerad handlar om att göra fel och och om att bli besviken. Den här boken handlar om att försöka igen, om att misslyckas igen och om att misslyckas lite bättre än förra gången. And so on, and so on, som Slavoj själv brukar säga.

Frantz Fanon – Jordens fördömda

Alla som rynkar på näsan och postkolonialism och begrepp som ”rasifiering” borde kolla upp Fanon. Tror faktiskt inte ni kommer att bli besvikna. Och få har någonsin vägrat be om ursäkt så snyggt som Fanon.

Wendy Brown – Att vinna framtiden åter

Många uttalar sig om vad det är som är fel med samhället. Få vågar föreställa sig vad vi borde göra åt saken, ännu färre vågar föreställa sig vad det faktiskt skulle innebära att ha makten att förändra. Boken innehåller några av Browns bästa stunder.

I stort sett allt av Zygmunt Bauman

Bauman skriver begripligt och vackert om konkreta frågor. Konstigt nog är detta mycket ovanligt bland filosofer och samhällstänkare.

Antonio Gramsci – The Prison Notebooks

Närmare 2 000 sidor textdjungel där en hela tiden hittar små skatter. Killen hade behövt en redaktör. Men nu satt han på kåken när han skrev så vi får göra det jobbet själva i stället.

I stort sett allt av Kathy Acker

Ingen har någonsin varit så arg med sådan (kolsvart) humor som Acker. Läs på egen risk.

Antonio Negri och Michael Hardt – Empire

Boken har två delar. En där de har fel om det mesta. En annan som är ett autonomt marxistiskt smörgåsbord. Njut av smörgåsbordet och torka av dig på den andra delen efteråt.

(Delvis) ur Arbetaren #41 2014


Plankor mot luffarsäkerhet

Fotograf: Lars Björk

Fotograf: Lars Björk

Lars Björk har tagit den här bilden utanför ett kafé i Karlstad. Ett stycke exkluderande design som blivit inkluderande med hjälp av en planka.

Har du bilder på olika intressanta former av exkluderande design och motreaktioner på sådant får du gärna skicka dem


Anti-luffarburen

BzcdI8mIAAAC3tZ

Fick tips om en för mig tidigare okänd form av exkluderande design. Det är en sorts bur som satts runt en ventil utanför universitetet i Cardiff. Jag antar att ventilen blåser ut varmluft och att en del frusna personer kurat ihop sig där. Någon annan har upptäckt detta och missunnat de frusna personerna värmen. Men kom ihåg: It’s a system, Neo.


Vila i frid Spaceape

Stephen Samuel ”Spaceape” Gordon – en av samtidens mest intressanta och nyskapande poeter och arvtagare till The Specials och Linton Kwesi Johnson – avled igår efter en längre tids sjukdom. Vila i frid rymdapa


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 99 andra följare

%d bloggare gillar detta: