Efter att ha avhandlat den övervakning och kontroll andra utsätter oss för är det dags för den lite läskigare varianten. Den kontroll och övervakning vi utsätter oss för själva. Helt frivilligt.
När vi började arbeta med Metropia 2003 hade George Orwells mardröm om en allseende storebror inte bara besannats. Han hade dessutom förvandlats från kontrollinstrument till underhållning. Från något medborgare utsattes för mot sin vilja – om de överhuvudtaget kände till det – till något kändiskåta personer står i kö för att utsättas för. Från något som var en angelägenhet för säkerhetspolisen till något som vem som helst med en fjärrkontroll kan ta del av.
Ungefär samtidigt hade några online-butiker, som exempelvis Amazon, börjat kartlägga sina kunder. Baserat på tidigare köp, klickade länkar och så vidare, skräddarsydde de priserna så att olika kunder fick olika prislappar för en och samma vara. Under tiden satt Mark Zuckerberg och hans kompisar på Harvard och skissade på det sociala nätverk som senare skulle komma att heta Facebook och ha över 300 miljoner användare.
I samband med att några av oss skaffar konton på Facebook växer beslutet fram att låta Roger använda mjällschampot Dangst. Trots att han saknar hår. Om det verkar orimligt så är det ändå ingeting emot det bisarra faktum att jag och miljoner andra människor helt frivilligt avslöjar politiska åsikter, religiös åskådning och sexuell läggning. Vad jag gör just nu. Vilka mina kompisar är. Vem jag lever ihop med. Vilka av mina kompisar som känner varandra. Vad jag jobbar med. Vilka skolor jag gått i. Vilka böcker, filmer och teveserier jag gillar. Min musiksmak. För säkerhets skull delar jag dessutom med mig av mina privata fotoalbum.
Om Amazon kan räkna ut vad jag är beredd att betala för en viss bok, vad tror du någon skulle kunna räkna ut genom att kartlägga min aktivitet på Facebook? Eller någon av de andra sociala nätverk och tjänster som en modern människa använder. Själv har jag tappat både lusten och räkningen för länge sedan (så sluta tjata om Google Wave).
I det radioaktivt blåskimrande ljuset av detta framstår en grupp på Facebook mot FRA-lagen som det mest ironiska påfundet under hela 2000-talet. Finns det överhuvudtaget någonting kvar för FRA att upptäcka? Något vi inte redan helt frivilligt och med stor glädje berättat om oss själva?
Så storebror kan luta sig tillbaka. Lillasyster och lillebror har väldigt få hemligheter kvar. Om ens någon. Och om detta mot förmodan inte skulle räcka kan han ju alltid lura i oss att vi har mjäll.
Fantastiskt artwork som vanligt av Martin Hultman.
Skumrask 