Igår dömde hovrätten männen bakom The Pirate Bay till fängelse och skadestånd. Tio, åtta och fyra månader i finkan. 46 000 000 i skadestånd.
Om det är en juridiskt korrekt dom har jag inte kunskaper nog att bedöma. Ur ett större perspektiv är den däremot förkastlig. För vad är det egentligen som har hänt?
Det är lättare än någonsin att sprida information. Det är billigare än någonsin att kopiera information. Vid större volymer är kostnaden per kopia knappt mätbar.
The Pirate Bay är, eller åtminstone var, ett av världshistoriens mest framgågsrika och effektiva sätt att sprida och kopiera kultur. Något som alla vi som älskar kultur, åtminstone i teorin, borde vara väldigt glada över.
The Pirate Bay var spjutspetsen i en kommunikationsutveckling fullt jämförbar med järnvägen och boktryckarkonsten. I normala fall skulle männen bakom TPB hyllats som hjältar.
Men The Pirate Bay har också utmanat ett privat profitintresse. De har utmanat en kulturindustri som framgångsrikt spridit en myt om att det i just deras fabriker finns en konflikt mellan kulturutövare och kulturälskare och inte mellan arbete och kapital – mellan de som arbetar och de köper arbetet – som i alla andra fabriker.
En myt om att elaka fildelare stjäl från fattiga konstnärer. En myt som vårt juridiska system svalt med hull och hår. Så istället för att hylla tekniska och kulturella framsteg straffas futtiga ”egendomsbrott”. Ett mindre och högst begränsat profitintresse går före samhällsnytta.
Så om du mot förmodan undrat vilka intressen lagen skyddar kan du sluta med det nu.
Skumrask 