Ok, jag överdrev. Men en liten jämförelse är på plats. I slutet av 1800-talet var det förbjudet att vara arbetslös. Arbetslösa sattes i tvångsarbete. Var de för sjuka för att arbeta blev det finkan istället.
Av ett dokument på Stockholmskällan framgår att den svårt sjuka Margareta Katarina Ahl år 1890 befanns:
… oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, får Konungens Befallningshafvande härigenom meddela, att bemälta Ahl, som är mantalsskrifven i Maria Magdalena församling, jemlikt 7 § i lösdrifvarlagen, med morgondagens fångtransport afsändas till till Stockholm för att afvakta Öfverståthållareembetets vidare förordnande.
Vi får också veta att den sjuttioett år gamle Carl Magnus Eriksson 71 år greps efter att ha tiggt pengar på Hamngatan.
Bemälde Eriksson, hvilken varit af polispersonalen sedd stryka omkring sysslolös här i staden, hade igår såsom saknande arbete, bostad och medel till uppehälle, anhållits af konstapeln N:r 237 Thornberg å Hamngatan, emedan Eriksson derstädes, under det han blottat sin missbildade fot, besvärat förbigående personer med betleri, hvarefter Stockholms fattigvårdsnämnd pröfvat saken och enligt närlagde remiss med Erikssons öfverlämnande till behandling som lösdrifvare, förklarat, att understöd jemlikt § 2 i gällande fattigvårdsförordning icke kunde i afseende å Eriksson ifrågakomma.
Ett vanligt och högst rimligt sätt att ta reda på om ett samhälle är civiliserat är att studera hur de behandlar sina svagaste. Såhär 120 år senare framstår 1890-års socialpolitik som barbarisk.
Vad kommer man att tycka om vår om ytterligare 120 år? Hur kommer man att se på fas3 och utförsäkrningar av svårt sjuka? Åtgärder som framstår som barbariska redan idag? Du gör som vanligt matten…
Skumrask 