Violence of the state is not exercised solely or even mainly upon the subaltern, the mad, the sick and the criminal. It bares upon us all in a myriad minute and invisible ways, every time we perceive and construct our social world through categories instilled in us via our education. The state is not only ”out there”, in the form of bureaucracies, authorities and ceremonies. It is also ”in here”, ineffaceably engraved within us, lodged in the intimacy of our being in the shared manners in which we feel, think and judge.
Pierre Bourdieu and Loic Wacquant
2012/02/10





10 02 2012 kl 12:43
Vad som beskrivs är realiteter som inte bara angår fransk sociologi. Ändå saknas ett utbrett språk för detta. Alla känner till och kan tala om t ex virus och bakterier, trots att de inte syns annat än i sina effekter, hur man skyddar sig, botar sig. Men man talar inte om det lika reella symboliska våldet och dess effekter, vilket förstås tillhör effekterna. Hur utveckla ett sådant språk och göra det till en del av politiken? Varför erkänner så få även inom vänstern problemet?
10 02 2012 kl 16:24
Hej Fredrik,
Kommer du ihåg skärmdumpen som du sparade från Margareta Cederfelts blogg där hon skrivit ett blogginlägg med rubriken ”Arbete ger frihet”? När jag bad dig spara den, så skrev jag sen ett blogginlägg om ditt blogginlägg om hennes bloggrubrik. Och nu helt plötsligt efter Reinfeldts utspel om att höja pensionsåldern till 75 år så är det väldigt många som läser just det. Har du också märkt uppåttrafik på din bloggpost där du redovisade hennes skärmdump?
Kanske bra om folk får upp ögonen för hur moderater de facto formulerar sig.
10 02 2012 kl 16:27
Glömde skriva och be dig om att ha kvar ditt inlägg för det är viktigt eftersom det är skärmdumpen som visar att hon faktiskt skrev så.
Med vänliga hälsningar
Bloggaren Nemokrati
10 02 2012 kl 18:18
Bourdieu är sjukt bra. Skulle rekommendera flera att läsa honom, om det inte vore för hans sätt att uttrycka sig. Hopplöst tillkrånglat i onödan. Kan istället rekommendera Richard Jenkins ”Critical introduction to Pierre Bourdieu”. Jenkins visar både på aktuella i Bourdieus verk, och det inaktuella i hans sätt att skriva dem.
10 02 2012 kl 21:51
Jotack! Jag behöver bara kolla på blogstatistiken för att förstå att moderaterna gjort ett utspel om arbete. Varje gång det händer får inlägget om Cederfledts blogg några hundra träffar.
Klistermärket är ju en fejk och jag hade nog inte brytt mig bloggen om den var skriven av någon förvirrad sympatisör. Men nu råkar hon ju vara riksdagsledamot. Skrämmande.
10 02 2012 kl 21:56
Nils!
Jag var faktiskt inne på samma tema igår angående ett annat inlägg. Språk har paradoxalt nog både för stark och för svag ställning. Vissa påstår att allt är diskurser, men ger inte språket i sig en viktigt roll i samma diskurser. Andra menar att språk är en nivå bland många av verkligheten, men ger inte språket den framträdande plats det förtjänar.
Tror och hoppas dock att det håller på att ändras. Många, inom bland annat kritisk diskursanalys, ser språket som en aspekt av verkligheten och dessutom som en mycket viktig sådan.
10 02 2012 kl 21:57
Förstår vad du menar. Vissa akademiker trollar bort sina slutsatser och insikter genom att uttrycka sig obegripligt. Bourdieu är ju dessutom långt ifrån den värsta. Synd, för han har ju en hel del poänger. Ska kolla upp Jenkins. Tack för tipset!
10 02 2012 kl 22:01
Fredrik,
Eller hur.
Bra att du sparade skärmdumpen.
med vänliga hälsningar
Bloggaren Nemokrati
11 02 2012 kl 12:17
Fredrik,
Jovisst, men vad följer på sådana språkfilosofiska överväganden? Det var ju ett mycket fint citat vi fick ta del av. Vi som läser din blogg. Där omtalas en specifik och för politiken avgörande del av verkligheten, skapandet av det som missvisande kallas ”samtycke” (det handlar ju knappast om samma *tyckande*). Men samtidigt som befolkningen förväntas ha färdigheter inom de flesta andra områden är detta en vit fläck på de mentala kartorna. Hur tänker man sig inom t ex CDA helt konkret att det förhållandet kan ändras? Hur tänker de exportera sina insikter? Hur och när kan politiskt aktiva innefatta hindren för deras politik i deras politiska tal?
12 02 2012 kl 15:37
Nils!
Vet inte om CDA har någon ”agenda”. Men en bra start är kanske att såna som du, jag och andra som är intresserade av ideologi pratar om det, skriver om det och så vidare.
Egentligen är det ju inte konstigare än att det vi säger får konsekvenser utanför språket, och tvärtom. Att döpa något till samtycke, eller nya arbetarpartiet, tillväxt, eller liknande, är en politisk handling med materiella konsekvenser.
Själv hoppas jag det uppstår en rörelse som ägnar sig specifikt åt semoitisk krigsföring.