Trans Europa Express

Samtidigt som mäktiga Eyjafjallajökull spottar ur sig ett tack för senast över Europas finansvärld delar jag kupé med några moderater som varit strandsatta i Bryssel.

Det är så jobbigt att åka tåg, jag kan inte förstå att någon gör det här frivilligt, förkunnas på lindingömål med en stämma van att köra med tjänstefolket.

Jag skrattar fortfarande åt era missade möten, uteblivna traktamenten, allt försvunnet bagage och era skynkliga kostymer och dräkter.

Jag hoppas Eyjafjallajökull fortsätter spy eld över er värld. Över First Business Class. Över stadsjeepar. Över avdragstädade villor. Över ert till kringfarter förklädda människoförakt.

I am the God of Hellfire.
Medan er värld förgås i askan åker vi andra vidare med tåget.

Rendez-vous auf den Champs Elysees
Verlass Paris am Morgen mit dem TEE

In Wien sitzen wir im Nachtcafe
Direkt Verbindung TEE

Wir laufen ”rein in Düsseldorf City
Und treffen Iggy Pop und David Bowie
Trans Europa Express

Salzburg – Ljubljana

Ett grupp scouter tågar in på torget framför Salzburgs högst provisoriska station. De sjunger vi-stärkande kampsånger på engelska och tyska. Det är egentligen en harmlös manifestation, men jag kan inte hjälpa det. Och det har inte ens med tyskan att göra. Sjungande barn i uniform skrämmer mig.

Tåg söderut genom Alperna. Smaragdgröna floder, sagoslott och evighetslånga tunnlar. I det en gång i tiden slovenska Kärntern nås jag av nyheten att Ricky Martin kommit ut.

Jag tar tillbaka det där kravet på ett fritt nät av höghastighetsjärnvägar genom Europa. Jag vill att det ska gå långsamt. Gärna också stanna då och då. Helt utan förvarning eller någon högre mening.

Det bor massor av kinesiska damer i sextioårsåldern på hotellet Ljubljana. Jag förstår att det måste röra sig om en hit squad på väg till Maribor där His Orangeness Dalai Lama tydligen ska levitera senare ikväll. Men är Slavoj Zizek underrättad?

České Budějovice – Linz – Salzburg

Lämnar České Budějovice på långfredagen som inte verkar vara det minsta lilla helgdag. Allt är öppet som vanligt och den lokala syltan serverar dagens lunch. Jag hade gärna unnat knegarna ledigt en sån här fin vårdag. Och egentligen alla andra dagar också.

När vi minskar arbetstiden ett första steg, vill du ha två timmars kortare arbetsdag eller en dags kortare arbetsvecka? En gång i tiden hade jag ett jobb där jag var ledig var fjärde vecka. Dock inte med bibehållen lön, men det var det värt.

Långsamt söderut genom såsochpotatisland. Tåget stannar vi varenda ställe där det ligger fler än tre hus i klunga. En hel del andra ställen också. De flesta har ett vackert stationshus med en stins som kommer ut och tittar kritiskt på sin klocka.

En kille med en planka kliver på vid en station och av vid nästa. Två timmar och fyrtio år senare stannar vi i Linz och hinner byta till höghastighetståg mot Salzburg. I samma stund ringer Ladilav Horatius och vill ha tillbaka sin nödbroms.

Salzburg är en sådan där stad som verkar varit civiliserad medan mina förfäder jagade mamutt for a living. Mozart växte upp här och alla speglar sig i hans glans. Eller åtminstone säljer såna där chokladbollar.

Salzburg är också hemort för den en gång i tiden thailändska energidrycken Red Bull. Deras närvaro är nästan på mozartnivå. De har till och med köpt stadens fotbollslag och döpt om det till Red Bull Salzburg.

Där kan vi snacka om spotifiering. Kan inte vara särskilt kul att hålla på det laget. Det är inte första gången de döper sig efter sina sponsorer. Varför är inte sådana tilltag förbjudna? Red Bull Södermalm? Jag ryser vid blotta tanken.

Berlin – Prag – České Budějovice

Det är lätt att bli kvar i Berlin länge än planerat. Ibland flera månader. Lyckas dock den här gången och smiter förbi Prag av bara farten ner till České Budějovice vid österrikiska gränsen.

Stadens tyska namn är Budweis och de har bryggt öl här sedan dag 1. Då syftar jag inte på det spotifierade ”Budweiser”som stulit sitt namn från staden utan det egna Budovar som också kallas ”Budweiser” där de får.

Det pågår nämligen en rättslig strid om att få kalla sitt öl Budweiser, det vill säga öl från staden Budweis.

Det amerikanska bryggeriet Anheuser-Busch har nämligen – och dessutom lögnaktigt – fått rätt att påstå att deras undermåliga öl är från staden, medan det utmärkta öl som verkligen bryggs här förbjuds att göra samma sak.

Det är spotifiering i dess mest bisarra form. Ta en tradition och ett geografiskt faktum, inhägna det, ljug och försämra produkten.

I protest mot detta och i strid med min natur dricker jag öl i protest. Märkligt nog serveras inte Budvar på de flesta ställen utan Urquell eller Staropramen som jag får lära mig betyder samma sak. Urkälla. På Tyska respektive tjeckiska.

Köpenhamn – Hamburg – Berlin

Ett interrailkort kostar knappt fyra tusen och tar dig i stort sett varsomhelst i Europa. Du kan faktiskt åka så långt som till iranska gränsen i Kurdistan.

Allt du behöver göra är att boka platsbiljett på vissa tåg för en femtiolapp.

Varför kan det inte fungera så jämt? Varför kan inte alla alltid ha ”interrailkort”? Tänk om inte bara kollektivtrafiken utan även det europeiska järnvägsnätet var fritt. Vad skulle det kosta extra, särskilt med tanke på att det mesta redan är skattefinansierat?

Vad skulle vi få tillbaka? Jag är säker på att de skulle löna sig. Flera gånger om. Kanske inte på kort sikt. Kanske inte på något omedelbart mätbart vis.

Men jag är helt säker på att det skulle vara bra om vi alla reste runt, lärde sig varandras språk, åt varandras mat och gick på varandras dubstepklubbar. Sverigedemokraterna kan stanna hemma och äta svensk pizza, dricka 7,5% öl och lyssna på Tomas Ledin. Så vad säger ni planka.nu?

Väl framme i Berlin driver några aggressiva typer en lo-fi kampanj för att återinföra d-marken. Den ena är märkligt nog svensk.

Är € spotifierade pengar? Nä, tror inte det. Kanske på samma sätt som alla pengar är spotifierat arbete. Ok, jag ska inte öppna den luckan. Folk har en tendens att bli sura när jag går lös på värdeläran.

- You’re escaping reality, ropar den ena halvan av kampanjen. Tack, det är precis vad jag har tänkt göra närmaste tiden.

Trans Europe Express

Bloggen kommer att uppdateras sporadiskt under de närmaste tre veckorna. Jag ska nämligen ge mig ut i Europa för att undersöka hur det står till med spotifieringen.

Mestadels kommer jag att resa med tåg, det mest civiliserade föremedlet som finns. Möjligen i konkurrens med cykeln.

Huvudmål för resan är Slovenien. Därifrån kommer några av mina allra främsta inspirationskällor, NSK, Laibach och Slavoj Zizek.

När jag en gång i tiden startade Högdalen Business School var Laibach och Neue Slovenische Kunst stora förebilder. Jag ville behandla vår totalitära ideologi – kapitalismen – på samma sätt som de hanterade sina – fascismen och statskapitalismen. Jag ville vara mer kapitalist än kapitalisterna själva och dra tjuvsamhället till sin spets, precis som NSK gjorde med de olika samhällssystem som avlöst varandra i Slovenien.

Den fantastiska boken Interrogation Machine av Alexei Monroe är givetvis med på resan.

Slavoj Zizek är jag ohälsosamt fascinerad av. Jag vill verkligen hålla med honom om allt, även om det vid några få tillfällen är svårt. Zizek blandar popkultur, särskilt film, med marxism och den smått obegriplige franske psykoanalytikern Lacans läror. Eller förlåt. Att Lacan skulle vara svår att förstå är klasspropaganda om man får tro Zizek.

Så ok då. Jag ska ge honom chansen att bevisa just detta med hjälp av hans ”How to Read Lacan”.

På återseende!