David Harveys föreläsningar om Kapitalet började som en helt vanlig universitetskurs med ett tjugotal studenter som läste första bandet av Marx klassiker under en termin. Numera är intresset så stort att kursen fyller aulan på City University of New York.

Inte nog med det. På Harveys hemsida kan du ta del av föreläsningarna alldeles gratis och precis när du känner för det.  Idag är det dessutom premiär för en serie helt nya föreläsningar om band II och III. Den första hittar du här.

För en djupare förståelse av verkligheten rekommenderar jag en dos kapitalet mellan avsnitten av The Wire, Black Mirror och annat på samma tema.

There’s a great disequilibrium between people who have got too much paid work, and those who have got too little or none
Anna Coote (NEF)

Trots enorma produktivitetsökningar de senaste åren har inte arbetsdagen förkortats en minut. Istället för att använda vinster och effektiviseringar till att sänka arbetstiden, hamnar det mesta av överskottet i de redan rikas fickor. Samtidigt blir allt fler utan arbete och många kommer inte in på arbetsmarknaden överhuvudtaget .

Därför är det glädjande att frågan om arbetsdagens längd hamnat på den politiska agendan igen, mycket tack vare Vänsterpartiets kongress och valet av Jonas Sjöstedt som partiledare.

Första steget mot förändring är att vi börjar diskutera arbete. Inte bara som rättighet utan också som skyldighet. Inte bara som försörjning utan också som tvång. Inte bara ur ett individperspektiv, utan också som ett kollektivt fenomen.

Enligt den brittiska tankesmedjan NEF, New Economics Foundation, vore den optimala längden på arbetsveckan 20 timmar. Det skulle leda till att fler delade på jobben, att vi fick mer tid över till varandra och att miljön skonades. Och det låter ju som en bra början.

Det är hursomhelst hög tid att skaffa ett betydligt bredare perspektiv på hur vi vill organisera samhället i fortsättningen. Hur använder vi det välstånd vi producerar tillsammans? Hur delar vi upp de sysslor som trots allt måste göras? Vem kontrollerar vår tid? Vad får det för konsekvenser?

Och till alla er som menar att det inte går att sänka arbetstiden vill jag bara säga:

Det gick bra sist. Och gången innan dess. Och gången innan dess. Och gången innan dess. Och gången innan dess. Och gången innan dess. Och gången innan dess…

Det som inte har tillstånd är olagligt. Om da Vinci skulle måla Mona Lisa över en byggnad i Stockholm skulle det fortfarande vara olagligt.

Ariane Bucquet Pousette, Moderat ledamot i Stockholms kulturnämnd.

Citatet är uppenbart lögnaktigt. Om Leonardo återuppstått och kommit till Stockholm för att klottra hade röda mattan rullats ut, rövar slickats, bubbel sippats, snittar snittats, vattenfestivaler gått igen och ansökningar om att få anordna sommar-OS 2024 författats.

Men citatet säger också en del om juridikens funktion i det borgerliga samhället. Det är ju på intet sätt förbjudet att vandalisera väggar i Stockholm. Tvärtom. Det finns få städer där man så systematiskt förfular den offentliga miljön i samma omfattning.

Leonardo skulle få klottra, eftersom det vore en bra affär för Stockholms stad och näringsliv. Du och jag får det definitivt inte. Maxstraffet för klotter är samma som för olaga vapeninnehav.

Men ett företag som exempelvis vill klottra ner en tunnelbanevagn både på in- och utsidan är däremot välkomet att göra detta. Om de betalar innan alltså.

Samtidigt finns få ställen där vem som helst får affischera. På många torg som förvandlats till köpcenter är det också förbjudet att dela ut flygblad och hålla politiska möten.

Till syvende og sidst handlar det om rätten till staden, om rätten att kommunicera. Stockholms stad bevakar och begränsar denna rätt åt kapitalstarka intressenter som tvingar oss att konsumera reklam.

Vad som är lagligt och olagligt är en ekonomisk fråga. Konst, information, kommunikation och budskap berövas estetik och innehåll och blir varor samtidigt som yttrandefrihet blir en fråga om pengar. Juridiken, med dess underförstådda hot om våld, är den yttersta garanten för pengarnas särställning

Jag vet att du precis som jag ägnat större delen av vintern åt att spekulera kring vad Henry Rollins egentligen har att säga om Occupy Wall Street. Vi kan sluta med det nu.

Fas3 är troligen den mest kritiserade arbetsmarknadsåtgärden sedan statarsystemet. Med all rätt. Fas3 innebär meningslöst tvångsarbete under katastrofala villkor. Deltagarna får inte lön utan ett ”aktivitetsstöd” långt under vad någon anställd skulle acceptera.

Faktum är att vissa får så kallat ”ekonomiskt bistånd”, bidraget fomerly known as socialbidrag istället. Några får ingen ersättning överhuvudtaget. Deltagarna omfattas heller inte av kollektivavtal och har exempelvis inte rätt till semester. Väldigt få placeringar leder till arbete.

Så vad göra? Förbättra villkoren? Låta folk slippa tvångsarbeta?

Nej, arbetsförmedlingen har en betydligt billigare lösning. De byter helt enkelt namn. Kanske hoppas de undkomma den värsta kritiken om Fas3 istället kallas ”sysselsättningsfasen” ett tag framöver. En nyspråksirorni endast överträffad av ”nya arbetarpartiet”.

Med tanke på att deltagarna blir fler och fler och villkoren inte förändras utgår jag från att denna åtgärd kommer att upprepas med jämna mellanrum. Några förslag på nästa nyspråkliga glosa?

Både jag själv och andra har skrivit om den svarta ekonomin Malmö. Men vi får inte glömma att det finns vit ekonomi kring kriminaliteten också. En väldigt stor sådan.

Brottslighet är nämligen i högsta grad samhällsekonomiskt produktivt. Det är ibland bara det allra sista ledet som är svart eller kriminellt på andra vis. För alla andra – vaktbolag, klottersanerare, säkerhetskonsulter, advokater, larminstallatörer, låssmeder, försäkringsbolag och så vidare – är det business as usual.

Och inte vilken business som helst. Det svenska företaget Securitas har exempelvis 300 000 anställda i ett femtiotal länder och omsätter över 60 miljarder kronor om om året. Inom EU verkar 55 000 företag, med sammanlagt 1,7 miljoner anställda, inom säkerhetsbranschen. I  många EU-länder har säkerhetsfirmorna betydligt fler anställda än polisen.

Så det kanske kan vara läge att tänka efter både en och två gånger innan vi beskyller närlivsbutiken på hörnan för att bedriva skumraskaffärer

Det här här inga nyheter. Redan Marx insåg detta. Här är hans ”Brottets produktivitet” i  Johannes Bergmarks klassiska översättning

Brottets produktivitet

En filosof producerar idéer, en poet dikter, en präst predikningar, en professor avhandlingar och så vidare. En brottsling producerar brott. Om vi tittar lite närmare på förhållandet mellan denna sistnämnda produktionsgren och samhället som helhet, så kommer vi att göra oss av med många fördomar.Brottslingen producerar inte bara brott, utan också lagar mot brott, och i och med detta också den professor som håller föredrag om brottslagarna och tillsammans med detta den oundvikliga avhandlingen genom vilken samme professor framlägger sina föredrag på den allmänna marknaden såsom “varor”. Detta för med sig en höjning av den nationella rikedomen, alldeles frånsett det personliga nöje avhandlingens manuskript ger själva upphovsmannen – vilket det kompetenta vittnet Herr Professor Roscher intygar.

Brottslingen producerar vidare hela poliskåren och rättsväsendet, konstaplar, domare, bödlar, jurys etc; och alla de olika affärsgrenar, vilka bildar lika många kategorier av social arbetsdelning, utvecklar olika förmågor hos den mänskliga anden, skapar nya behov och nya sätt att tillfredsställa dem. Bara tortyren har givit upphov till de mest sinnrika tekniska uppfinningar, och sysselsatt många ärbara hantverkare i produktionen av dess instrument.

Brottslingen producerar ett intryck, delvis moraliskt och delvis tragiskt, som hans fall kan vara, och utför på detta sätt en “tjänst” genom att uppväcka de moraliska och estetiska känslorna hos allmänheten. Han producerar inte bara avhandlingar om kriminallagarna, inte bara strafflagar och med dem lagstiftare på detta område, utan också konst, vitterhet, romaner och även tragedier, vilket inte bara Müllers Schuld och Schillers Räuber visar, utan också Sofokles Oedipus och Shakespeares Richard den tredje. Brottslingen bryter det borgerliga livets monotoni och vardagliga trygghet. På detta sätt räddar han det från att stagnera och ger upphov till den spänning av oro och rörlighet utan vilka även konkurrensens sporre skulle trubbas av. På så vis ger han en stimulans till de produktiva krafterna. Medan brottsligheten tar bort en del av den överflödiga befolkningen från arbetsmarknaden och följaktligen minskar konkurrensen mellan arbetarna – och till en viss gräns hindrar lönerna från att falla under minimum – så absorberar kampen mot brottsligheten en annan del av denna befolkning. På det sättet träder brottslingen in som en av dessa naturliga “motvikter” vilka får till stånd en korrekt balans och utbreder ett helt spektrum av “nyttiga” sysselsättningar.

Brottslingens effekter på utvecklingen av produktiv kraft kan påvisas i detalj. Skulle lås någonsin ha uppnått dagens nivå av fulländning om det inte funnits några tjuvar? Skulle sedeltryckarkonsten ha uppnått sin nuvarande perfektion om det inte hade funnits några falskmyntare? Skulle mikroskopet ha funnit sin väg in till den allmänna affärskretsen (se Babbage) om inte för den ekonomiska svindeln? Har inte den praktiska kemin en lika stor skuld till varuförfalskningen och ansträngningarna att påvisa den som till ärligt produktionsnit? Genom ständigt nya former av attack på egendomen föder brottet ständigt nya metoder av försvar, och är på detta sätt lika produktivt som strejker för uppfinnandet av nya maskiner. Och om man lämnar den privata brottslighetens område: skulle världsmarknaden någonsin ha uppkommit utan nationella brott? Sannerligen, skulle ens nationer ha uppkommit?* Och har inte Syndens Träd samtidigt varit Kunskapens Träd ända sedan Adams tid?

I sin Fabel om bina (1705) har Mandeville redan visat att varje tänkbar form av sysselsättning är produktiv, och har givit uttryck för hela linjen av detta argument:

Det som vi kallar det Onda i denna värld, moraliskt såväl som naturligt, är den stora Princip som gör oss till sociala varelser, den solida grund, det Liv och Stöd för alla Yrken och Sysselsättningar utan undantag … där måste vi söka det sanna ursprunget för alla Konster och Vetenskaper, och … det ögonblick det Onda upphör , är Samhället dömt att fördärvas – om inte helt och hållet upplösas.
(2nd edition, London, 1723, p. 428)

Fast Mandeville var ju förstås bara oändligt mycket mer oförskämd och ärlig än det boergerliga samhällets brackiga apologeter.

Karl Marx 

Ur Theories of Surplus Value, Vol. I, pp. 375-6, Foreing Languages Publishing House, Moskva

*Det heter ju “Land skall med Lag byggas”! Är det inte dags att skriva om detta slitna ordspråk och befria det från dess illusion? (Ö.a)

Året var bara några minuter gammalt då ett barn sköts till döds i Malmö. Ytterligare ett dåd i en lång rad som gör att staden numera toppar mordstatistiken.

Malmö utmärker sig tyvärr på andra mindre smickrande sätt också. Som när det gäller barnfattigdom, vräkningar av barnfamiljer, slumvärdar och trångboddhet. Stadsdelen Rosengård är exempelvis byggd för 5500 invånare men här bor mellan 8000 och 9000 människor. Ingen vet exakt hur många.

Lägg till en ungdomsarbetslöshet som precis som i övriga landet ligger på historiskt höga nivåer. Ett skolsystem som redan då barnen föds delar in dem i ett a och ett b-lag beroende på föräldrarnas ekonomiska och kulturella kapital. Ett samhälle där det dag för dag blir allt svårare, i vissa fall i praktiken omöjligt, att klättra på stegen. Dramatiskt ökade klassklyftor sedan det nyliberala systemskiftet i början av 80-talet. Där de allra rikaste blir ännu rikare och de allra fattigaste ännu fattigare.

Är det någonting de flesta forskare är överens om är det att arbetslöshet, fattigdom, segregation, trångboddhet, begränsad social rörlighet och dåliga skolor är grogrund för kriminalitet.

Men vad gör vi? Skickar ut fler poliser på gatorna? Höjer straffen för vapeninnehav? Tar i med de så kallade hårdhandskarna mot buset?

Jag är ledsen, men det fungerar inte. Det har aldrig fungerat och det kommer aldrig att fungera. Inte ens på kort sikt.

Den som är beredd att ta ett livstidsstraff för mord bekymrar sig varken för hårdare vapenlagstiftning eller fler poliser på gatan. De som lämnar in sina vapen vid en amnesti är inte samma personer som tror sig behöva sina automatvapen för att eliminera eventuella fiender.

Om vi på allvar vill göra något åt kriminaliteten får vi sikta in oss på orsakerna istället för att försöka dölja symptomen.

Men Illmar Reepalu, stadens högste politiker sedan snart tjugo år tillbaka, ropar istället på hårdare straff och graderat medborgarskap, medan Sydsvenskan publicerar en och annan vettig artikel i skarp kontrast till ledarsidans sedvanliga propaganda för den borgerliga politik som ökar just de klyftor och skillnader som de flesta forskare anser vara den mylla där våld, kriminalitet och mord frodas.

Medan vi andra funderar och oroas spelar polisen säkerhetsteater för den ängsligare delen av befolkningen. Den lite modigare njuter av Malmös mustiga myller av  smuggelsrpit, röka, tjack och dopade priser på restauranger och butiker. Svartklubbar med generösa öppettider men också knivdåd och skottlossningar.

Vad tror ni förresten någon med omfattande svarta affärer gör när någon annan i samma bransch är skyldig honom pengar? Ringer Intrum Justitia? Kronofogden? Eller just samma kille som inte har minsta tanke på att utnyttja den frikostiga vapenamnesti som eventuellt kommer att utfärdas?

Vad tror ni förresten de ökade klyftorna får för konsekvenser? Kriminaliteten i Malmö är till stora delar ett resultat av ett allt mer orättvist samhälle. De värsta kriminella gänget är de som under de senaste trettio åren systematisk rustat ner välfärden, ökat skillnader mellan människor, sålt ut, givit bort och försämrat våra gemensamma egendomar och skott sig på andras olycka.

Visst hade det varit fint om det hade funnits en motsvarighet utanför nätet? Om apparaterna som inte går att stänga av plötsligt gick att stänga av? Jag vet inte om planka.nu kommer att erbjuda den här tjänsten som ett komplement till p-kassan, men om så är fallet är jag intresserad…

Kammarkollegiet har godkänt kopimismen som religion. Varför inte? Jesus är ju trots allt historiens förste och mest kände fildelare.

Om inte annat följer de en uråldrig och rättfärdigad tradition

…They’re all about the way we live now – and the way we might be living in 10 minutes’ time if we’re clumsy
Charlie Brooker, skapare Black Mirror 

Den brittiska miniserien Black Mirror som visades på Channel 4 innan jul berättade mer om världen på sina tre avsnitt än samtliga nyhetssändningar under året. Charlie Brooker är dessutom alldeles för blygsam. Vi behöver varken vara klumpiga eller vänta tio minuter. Black Mirror händer här och nu vare sig vi vill eller inte.

Första avsnittet tar sig an den genomskinliga medieverklighet som får den mest vulgära finansmarknad att framstå som blyg, försiktig och tålmodig. Där journalister, politiker, och poliser inte drar sig för någonting men där istället ständiga opinionsundersökningar om allt annat än politikens innehåll är landets sanna herrar med ett fast grepp om premiärministerns pung.

I andra avsnittet är allt spotifierat, reklamen har övergått i andra typer av pornografi och enda utvägen är att ställa upp i Idol. Det kostar att vara med, det kostar att slippa och det enda du inte kan köpa är att få vara ifred en stund. Juryn är domare, publiken bödel och att byta kanal kostar många liter svett i den digitala gruvan Att stänga av helt  är däremot inte en möjlighet.

I tredje avsnittet glömmer ingen någonsin någonting. Ingeting kan försvinna och allting, även dina mörkaste hemligheter, förlåt, särskilt dina mörkaste hemligheter, finns att beskåda för vem som helt närsomhelst. Som ett enda stort bildalbum på Facebook från fyllefesten i helgen.

Välkommen till verkligheten.

“And only then until it’s augmented, packaged, and plumped through 10,000 pre-assigned filters till it’s nothing more than a meaningless series of lights, while we ride day in day out, going where? Powering what? All tiny cells and tiny screens and bigger cells and bigger screens and f**k you!”

“F**k you, that’s what it boils down to. It’s F**k you for sitting there and slowly making things worse. F**k you and your spotlight and your sanctimonious faces. F**k you all for thinking the one thing I came close to never meant anything. For oozing around it and crushing it into a bone, into a joke. One more ugly joke in a kingdom of millions. F**k you for happening. F**k you for me, for us, for everyone. F**k you!”
Bing