Svälja kroken, spotta ut betet

Det har knappast undgått någon att det går en beväpnad, rasistisk vettvilling lös på Malmös gator. Inte heller regeringen.

Så de skickar integrationsminister Erik Ullenhag till Rosengård. Ledsen om jag är övertydlig nu, men de skickade alltså inte justitieminister Beatrice Ask till någon plats där någon blivit beskjuten.

Tänk dig följande scenario. En galning skjuter ner kulturtanter utanför teatrar och gallerier. Skulle regeringen i det läget skickat kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth till Slottsstaden eller till något konsthantverksgetto på Österlen för att ”känna hur stämningen är”? Skulle någon uppmanat tanterna att inte drälla omkring i sina gudrunsjödenkaftaner hursomhelst.

Snälla regeringen. Det spelar ingen roll att ni nobbar SD i en massa symbolfrågor om ni samtidigt köper deras problemformulering.

Att skicka Ullenhag till Rosengård är samma sak som att säga till människorna där att det är dem problemet beror på. Inte på den kriminella dåre som gömmer sig i mörkret. Eller på den politik som sakta men säkert skapat ett kallare, hårdare och otryggare samhälle.

Nu slog det mig just att besöket mycket väl kan vara en del i en högst medveten strategi.

Därför brinner bilen

Sydsvenskan har skrivit en hel del stolligheter angående bilbränder, stenkastning och avskurna brandslangar. Ofta har det varit signerat Lasse Åberg och publicerat i den annars ganska bra kulturdelen. Det har bland annat handlat om att Rosengårdsborna är otacksamma och att de får för mycket bidrag för sitt eget bästa.

Nu antyder ledarsidan att problemen beror på dåliga föräldrar. Dagens ledare diskuterar regeringens förslag om utökat föräldraansvar och de skriver inte rakt ut att det handlar om stöket i förorterna. Men eftersom pappersversionen pryds av en bild på en brinnande bil och bildtexten ”också ett föräldraansvar” är det inte svårt att gissa vad de syftar på.

Är det verkligen föräldrarna som är problemet? I några få fall kanske. Men är det någon som på fullt allvar tror att invånarna i Rosengård, Rinkeby och Biskopsgården i allmänhet är sämre föräldrar än de som bor i exempelvis Vellinge, Täby eller Hovås? Någon som tror att de tar mindre ansvar för sina barn? Om så är fallet kan ni ställa er i samma skamvrå som Sverigedemokraterna – och möjligen Sydsvenskans ledarredaktion.

Så vad är då problemet? Om vi skapar ett allt tydligare klassamhället med allt större klyftor som blir allt svårare att överbrygga får det konsekvenser. Och det ni tror er tjäna på skattesänkningarna riskerar att komma tillbaka och bita er i svansen.

För är det någon som på fullt allvar tror att det är en slump att bilarna brinner just precis där skillnaden mellan människor är som tydligast? Där skolorna och bostäderna är sämst? Där arbetslösheten är högst? Där inkomsterna är lägst? Någon som tror att klassamhället orsakats av dåliga föräldrar? Det verkar tyvärr inte bättre. Sydsvenskan avslutar nämligen texten med följande:

En ordning som utgår från att samhället bär huvudansvaret är förödande. Främst för barnen.

Jag hoppas dock att det rör sig om ett misstag. Att det egentligen skulle stå:

En ordning där samhället inte tar huvudansvaret är förödande. Främst för barnen.

Därför skär jag inte av några fler brandslangar

 

Lars Åberg är i farten igen. Sist bad han oss sluta romantisera. Den här gången bidrar han, åtminstone omedvetet, men några goda råd. 

 

Åberg fortsätter driva tesen om att rosengårdsbornas problem beror på ett utanförskap som orsakats bland annat av att de får bidrag. Förutom det något märkliga resonemanget om att fattiga skulle få det sämre av att få lite mer pengar antyder Åberg att de dessutom är otacksamma:

 

Delar av Rosengård har förankrats i en bidragstillvaro, som varken skapar närhet till eller solidaritet med samhället eller någon tacksamhet mot biståndsgivarna.

 

No shit, Sherlock. Här får ni de arbetslöshet, undermåliga bostäder, överbefolkade bostadsområden, sämre skolor och strukturell rasism. Som plåster på såren får ni några smulor som råkat trillat ner på golvet efter att de som äter sig feta på allianspolitiken slickat faten rena. 

 

Vad förväntar sig Åberg? Att de ska ställa sig med mössan i hand och tacka patron för hans snudd på ofattbara generositet?

 

Inte nog med det. Åberg identifierar dessutom en annan faktor som orsakar klassklyftor. Folk är inte tillräckligt nyfikna: 

 

Kring de besvärliga delarna av Rosengård saknas framför allt ett helhetsperspektiv och – även bland många hyresgäster – en nyfiken vilja till förändring.

 

Det kanske låter konstigt, men jag tror faktiskt att han är något på spåret. Eftersom jag numera vet att det klasslösa samhället uppstår om vi är lite mer tacksamma och lite mer nyfikna tänker i alla fall inte jag skära av någon brandslang, bränna ner någon skola eller kasta sten på några byggnadsarbetare. 

 

 

Bild via Parx via Futuremilk.

 

 

Dela på Facebook

Därför skar jag av brandslangen

 

Rosengård har hamnat på agendan igen efter att Sverigedemokraterna och Moderaterna funnit varandra och krävt utegångsförbud i området. Självklart var inte Folkpartiet sena att haka på kampen om potentiella väljare. 

 

Samtidigt pågår en debatt i Dagens Nyheter. Den började med att professor Ove Sernhede menade att ökad segregation och nyliberal politik driver fram protester.  

 

Några dagar senare får han mothugg av författaren Lars Åberg (nej, inte Stig-Helmer). Åbergs inlägg innehåller en hel del märkliga påståenden. Bland annat menar han att de som vill förklara segregationen i Rosengård med strukturell diskriminering får ett hårt jobb eftersom det satsats betydligt mer pengar där än i någon annan av Malmös stadsdelar. 

 

Så särskilt hårt tycker jag dock inte jobbet är. Tvärtom. Det räcker att kolla statistik över inkomst, arbetslöshet, ohälsa, utbildning för att bilda sig en uppfattning. Eller följa diskussionen om bostäderna på Herrgården. 

 

Jasså, det satsas mer i Rosengård än på andra ställen? Jag är hemskt ledsen men allmosor upphäver inte klassamhället. 

 

Åbergs spekulationer om att den sociala utsattheten beror på att invånarna i Rosengård får bidrag och är muslimer förtjänar inte att bemötas. Däremot är hans avslutning intressant:

 

Behovet av befrielserörelse är stort. Men vilket slags samhälle är det de förespråkar, som lockar brandmännen till sina kvarter för att kunna kasta sten på dem och sjukvårdspersonalen?

 

Jag ska vara vänlig nog att svara på den frågan. De förespråkar inte något samhälle. De har inga manifest. De skriver inga debattartiklar i DN med titeln ”Därför skar vi av brandslangen”. De har inte lösningen på några problem. 

 

För att det ska vara meningsfullt att ha en lösning måste det nämligen först finnas ett problem att lösa. Eftersom klassklyftor inte är ett tillräckligt intressant problem i något av de etablerade politiska lägren får de hitta på något annat. 

 

Det är nämligen så tragiskt att Rosengård bara blir en politisk fråga när något högerspöke kräver hårdare tag mot konsekvenserna av sin egen politik. Det är tyvärr så tragiskt att avskurna brandslangar uppenbarligen är en hetare fråga än fattigdom. Det är tyvärr så tragiskt att det först måste skapas ”problem” för att det överhuvudtaget ska förekomma någon diskussion.

 

Är det någon som tror att det är en slump att stenarna kastas där skillnaderna mellan människor är som tydligast? Om vi fortsätter att öka klyftorna i samhället kommer det uppstå en massa oundvikliga konsekvenser. Om vi inte diskuterar detta kommer någon att påminna oss. Vänj er. 

 

Dela på Facebook