Att göra en Unsgaard

Henrik Schyffert oroar sig också över Sverigedemokraternas framgångar. Så pass mycket att han tar sig tid att förklara för svenska folket varför det är så bra med invandring.

Det är nämligen så att Schyffert är hyfsat oduglig. Han kanske kunde städa på ett ålderdomshem men skulle ”antagligen smita efter en kvart för att det var för tråkigt”. Nu känner jag inte Schyffert, men jag kan slå vad om att han heller inte är särskilt pigg på att ägna en söndagskväll åt att torka upp bajs i en moderat pressekreterares trappuppgång.

Egentligen är han, enligt sig själv, bara bra på att roffa åt sig. Därför vill Schyffert ha ”ett blandat samhälle, där alla slags människor finns”. Där duktiga invandrare gör skitjobben medan han själv skriver på nästa krogshow.

Tack för din fina illustration av klassamhället Henrik.  Är det så här alternativet till SDs politik ser ut ligger vi riktigt illa till.

Jag är så trött på yttrandefriheten

Yttrandefriheten är ett av fundamenten i en värld där vi föds med två tomma händer men ändå kan bli presidenter, miljardärer, flyga till månen och starta ett mediekonglomerat. Om vi har rätt materiella förutsättningar alltså.

Precis som alla andra liberala ”friheter”, som exempelvis fri rörlighet, fri konkurrens och fritt företagande, innebär den en frånvaro av hinder. Som att du får resa fritt i egenskap av arbetskraft eller, om Alliansen får fortsätta, avskeda vem du vill av vilket skäl du vill.

Du har också frihet att sälja din arbetskraft till vem du vill. Inte nödvändigtvis möjligheten. Och du har definitivt inte möjligheten att låta bli att sälja din arbetskraft.

Liberal frihet innebär heller ingenting annat än just frihet från hinder. Den garanterar inte på något vis att du faktiskt har en möjlighet att göra någonting. Den möjligheten gäller bara de som har resurser och ekonomi. Det är frihet från, inte frihet till. För många människor är den typen frihet ungefär lika användbar som det faktum att det inte är förbjudet att resa i tiden.

Missförstå mig inte. Yttrandefrihet är bra. Den behöver bara kompletteras med ett rättvist samhälle.

Yttrandefriheten är heller inte hotad på något vis. För att ta ett aktuellt exempel så finns det få människor i världen som har så mycket yttrandefrihet som Lars Vilks. Sist jag kollade fick man heller inte misshandla någon, hur dum i huvudet personen än är.

Inte heller Sverigedemokraternas yttrandefrihet är hotad. Att ta ställning för deras rätt att yttra sig är att sparka in en lika vidöppen hangarport som att starta en kampanj mot ungdomsvåld. Det är tomma och meningslösa poser. Det är ingen som är för ungdomsvåld. Det är ingen som är emot yttrandefrihet.

Därmed inte sagt att det inte begås våldsbrott eller att yttrandefriheten efterlevs på alla plan. Men den som verkligen vill göra en insats på respektive område bör istället försöka förändra de omständigheter som gör att vissa löper större risk att bli misshandlade och att andra har sämre möjlighet att göra sina röster hörda.

Det är inte synd om SD. De får en massa uppmärksamhet i relation till deras betydelse. Är de någon som har minsta belägg för att de behandlas sämre av borgerlig media än exempelvis Vänsterpartiet?

Så snälla, bespara mig fler gråtmilda ställningstaganden för Lars Vilks rätt att producera medioker konst eller SDs rätt att förklä sitt fascistoida svammel till debattartiklar. Bespara mig fler voltaire-parafraser. Jag är jäkligt trött på yttrandefriheten. Kan vi inte skapa möjligheter istället?

Därför röstar jag inte på Piratpartiet

I fredags fick cirkusen kring upphovsrättsfrågor ytterligare en clown när Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson deklarerade att han fildelar. 

 

Jag är ledsen Jimmie, men du slösar din tid. Även om Hitler var vegetarian var inte frågor om kosthållning särskilt avgörande för hans framgångar, om du fattar vad jag menar. 

 

Men eftersom det är inne att bekänna fildelningsfärg vill jag inte vara sämre än någon annan. Så varsågoda: 

 

Jag tänker inte rösta på Piratpartiet. 

 

Visst. Jag förstår argumenten. En röst på Piratpartiet kan vara en protest mot FRA, IPRED, ACTA och andra angrepp på rättssamhället. En protest mot ett skrämmande samtycke för sådana påfund hos många av de etablerade partierna. Det kan säkert röra om rejält. 

 

Jag har också noterat att det finns betydligt trevligare alternativ på PPs valsedlar än de fånar som vanligtvis representerar partiet och som gjort ett så bra jobb med att befästa de vanligaste fördomarna om sig själva, nämligen att de är en sammanslutning unga män med borgerliga åsikter, snabba uppkopplingar och små snoppar.

 

Men det räcker givetvis inte. Jag har samma invändning mot Piratpartiet som mot Sverigedemokraterna. Givetvis i betydligt mindre utsträckning och av andra skäl. Det har inte med deras respektive kärnfråga att göra. De är snabbt avhandlade. Jag håller inte alls med SD.

 

PP har jag säker något gemensamt med även om jag tycker deras snack om kommersiellt kontra icke-kommersiellt är häpnadsväckande otidsenligt för att komma från ett parti som ska vara nere med utvecklingen. 

 

Min invändning rör istället alla andra politiska frågor. Vilka andra än sina kärnfrågor kommer PP att arbeta med i Bryssel? Inga? Vilken partigrupp kommer de att hamna i? Bryr de sig? Eller kommer de att ge Centern, Folkpartiet och de andra i den liberala gruppen sitt tysta medgivande om PP skulle hamna där?

 

Troligen. Så här skriver de på hemsidan:

 

Piratpartiet tar inte ställning i höger/vänster-frågor, eller andra frågor som ligger utanför vårt principprogram

 

Detta är ett ganska allvarligt missförstånd. Att ”inte ta ställning i höger/vänster-frågor” är att i högsta grad ta ställning. Det är att ta ställning för den rådande liberala samhällsordningen och därmed en mycket tydlig högerståndpunkt. Så det spelar ingen roll att jag är överens med PP i en fråga så länge de kastar in handduken när det gäller allt annat. 

 

Jag kan inte koma på en enda fråga som är så viktig att jag struntar i resten. Definitivt inte fildelning. Det är ett oerhört smidigt sätt att sprida kultur och fördela en viss typ av varor. Varken mer eller mindre. Men det intressanta är fortfarande inte att några få varor plötsligt är gratis. Det är en utveckling som inte går att stoppa. Jag röstar hellre på ett parti som arbetar för befria resten. Har du tips på ett sådant får du gärna höra av dig.

 

 

Dela på Facebook

Blåbrun köttsoppa

Den förbrödring inom de mest människofientliga delarna av svensk politik som jag berättade om igår tycks stärkas

Per Gudmundsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, skriver i moderattidningen med det passande namnet ”Svensk linje” (nej, jag tänker inte länka dit) att Alliansen bör ge Sverigedemokraterna politiska köttben.

Nu väntar jag bara på att de hungriga sanningssökarna på P1:s kaliber avslöjar att det finns moderater som inte är rasister.

Därför skar jag av brandslangen

 

Rosengård har hamnat på agendan igen efter att Sverigedemokraterna och Moderaterna funnit varandra och krävt utegångsförbud i området. Självklart var inte Folkpartiet sena att haka på kampen om potentiella väljare. 

 

Samtidigt pågår en debatt i Dagens Nyheter. Den började med att professor Ove Sernhede menade att ökad segregation och nyliberal politik driver fram protester.  

 

Några dagar senare får han mothugg av författaren Lars Åberg (nej, inte Stig-Helmer). Åbergs inlägg innehåller en hel del märkliga påståenden. Bland annat menar han att de som vill förklara segregationen i Rosengård med strukturell diskriminering får ett hårt jobb eftersom det satsats betydligt mer pengar där än i någon annan av Malmös stadsdelar. 

 

Så särskilt hårt tycker jag dock inte jobbet är. Tvärtom. Det räcker att kolla statistik över inkomst, arbetslöshet, ohälsa, utbildning för att bilda sig en uppfattning. Eller följa diskussionen om bostäderna på Herrgården. 

 

Jasså, det satsas mer i Rosengård än på andra ställen? Jag är hemskt ledsen men allmosor upphäver inte klassamhället. 

 

Åbergs spekulationer om att den sociala utsattheten beror på att invånarna i Rosengård får bidrag och är muslimer förtjänar inte att bemötas. Däremot är hans avslutning intressant:

 

Behovet av befrielserörelse är stort. Men vilket slags samhälle är det de förespråkar, som lockar brandmännen till sina kvarter för att kunna kasta sten på dem och sjukvårdspersonalen?

 

Jag ska vara vänlig nog att svara på den frågan. De förespråkar inte något samhälle. De har inga manifest. De skriver inga debattartiklar i DN med titeln ”Därför skar vi av brandslangen”. De har inte lösningen på några problem. 

 

För att det ska vara meningsfullt att ha en lösning måste det nämligen först finnas ett problem att lösa. Eftersom klassklyftor inte är ett tillräckligt intressant problem i något av de etablerade politiska lägren får de hitta på något annat. 

 

Det är nämligen så tragiskt att Rosengård bara blir en politisk fråga när något högerspöke kräver hårdare tag mot konsekvenserna av sin egen politik. Det är tyvärr så tragiskt att avskurna brandslangar uppenbarligen är en hetare fråga än fattigdom. Det är tyvärr så tragiskt att det först måste skapas ”problem” för att det överhuvudtaget ska förekomma någon diskussion.

 

Är det någon som tror att det är en slump att stenarna kastas där skillnaderna mellan människor är som tydligast? Om vi fortsätter att öka klyftorna i samhället kommer det uppstå en massa oundvikliga konsekvenser. Om vi inte diskuterar detta kommer någon att påminna oss. Vänj er. 

 

Dela på Facebook

Riktigt jobbiga fakta

 

Det hade varit värre för Sverigedemokraterna om Kaliber kommit fram till att de inte är rasister. Många av deras väljare hade blivit oerhört besvikna och känt sig tvingade att rösta på exempelvis Folkpartiet.

Dela på Facebook

Öppna dörrar

 
Under den senaste tiden har vi kunnat följa radioprogrammet Kalibers tappra försök att bevisa att det finns sverigedemokrater som är rasister. Medan Günter Wallraff slår frivolter av hänförelse tänkte jag bjuda på en påskpresent. 

Varsågoda, här är några andra vidöppna dörrar ni kan sparka in:

Det finns moderater som försöker sänka skatter med hjälp av ”utomparlamentariska metoder”.

Det finns sossar som inte har några problem alls med klassklyftor. 

Det finns kristdemokrater som använder religionen som ursäkt för alla möjliga stolligheter.  

Det finns centerpartister som var väldigt nära släkt redan innan de gifte sig. 

Det borde räcka ett tag. Hör av er om ni vill ha fler tips! 

Dela på Facebook