Hegemopolis: ekonomikritik eller kritisk ekonomi

I Dive for Treasure

Min första kontakt med högskolevärlden var a-kursen i företagsekonomi på Handelshögskolan i Göteborg. Redan första dagen slog en föreläsare fast syftet med utbildningen. Han sa ”här lär vi oss att tjäna pengar, vill ni problematisera det får ni gör över till huset på andra sidan gatan” och pekade mot samhällsvetenskapliga institutionen.

Att sätta sig in i mediaekonomi utan att tänka på honom är omöjligt. Mycket grovt förenklat finns det två olika perspektiv inom ämnet. Ett inifrånperspektiv som handlar om att få mediabolag att fungera ekonomiskt. Eller om att tjäna pengar, om du så vill. Ett utifrånperspektiv som handlar om att problematisera. Om att kritisera det inflytande pengar har över media.

De med det första perspektivet ägnar sig ibland även åt att problematisera. De med det andra perspektivet är däremot oftast endast kritiska. Och varför skulle de inte vara det? De behöver ju, precis som andra kritiker, sällan ta ansvar för något annat än sin egen kritik. Definitivt inte för ekonomin hos mediabolag iallafall.

Detta borde innebära att de gott kunde kosta på sig att vara hur kritiska som helst. Så är dock inte fallett och jag har varit inne på det förut. Problemet med kritisk teori är ofta att den inte är tillräckligt kritisk.

Jag tänker ändå börja med att ge den en chans och gräva ner mig i ”kritisk politisk mediaekonomi”. Det är, vilket jag kommer att komma in på senare, bara ett av sätten att vara kritisk. Det finns såklart flera sätt och stundtals utbryter bittra fejder mellan företrädare för olika strömningar.

Kritisk politisk mediaekonomi är kritiskt huvudsakligen kritiska mot en sak. Och det är inte i första hand media som man kanske kan tro utan kapitalismen. Imorgon tänker jag gå närmare in på hur. Men kortfattat och förenklat handlar det, precis som i mitt projekt, om att undersöka vilka röster som hörs, vilka frågor som väcks och vem som tjänar på att det ser ut som det gör.

 

 

Hegemopolis: medias pengar eller pengarnas media?

SEP3_320

Den närmaste tiden kommer jag att skriva en del om mediaekonomi, ett ämne jag avhandlat en del tidigare och som aktualiserades i veckan.

Tidningskoncernen Stampen som bland annat ger ut Göteborgs-Posten och flera andra tidningar i Västsverige, har svårt att betala sina skulder och ansöker därför om rekonstruktion.

Det kanske kan vara lätt att tro att dagstidningarna I Sverige går dåligt ekonomiskt. Men det är bara delvis sant. Även om branschens samlade omsättning minskar stadigt har flera företag i branschen fortfarande god ekonomi. Många har gått med visni de flesta av de senaste femton åren. Stampen själva gjorde exempelvis en vinst på 66 miljoner 2015.

Samtidigt händer det saker som åtminstone vid en första anblick kan tolkas som att dagspressen befinner sig i kris. Som att tidningar läggs ner, att lokalredaktioner försvinner och att journalister anställs av bemanningsföretag istället för de mediaföretag där de utför det faktiska arbetet. Att vissa yrkesgrupper, som fotografer och korrekturläsare, försvinner från tidningarna och att en del dyrare material som grävande journalistik i större utsträckning antingen görs av frilansare till lägre kostnad eller ersätts av billigare material som exempelvis krönikor.

Så någonting händer uppenbarligen både när det gäller mediaekonomin och strukturen på mediabolagen. Påverkar de varandra eller kan det finnas en gemensam förklaring till båda? Media är ju inget isolerat fenomen utan i hög grad en del av samhället. Den påverkar och påverkas av samhällsutvecklingen i stort. Men hur?

Hur påverkas exempelvis mediabranschen av den konsumistiska systemskifte som många menar inleddes under 70-talet? För att ta reda på detta kan det finnas anledning att undersöka fenomenet ”marknadisering” (marketisation / marketization) som kortfattat innebär att vinstdrivande aktörers inflytande stärks och att publicistiska mål ersätts av ekonomiska. Det sker bland annat genom privatiseringar, avregleringar, bolagiseringar och liberalisering av regler och lagar.

Det finns en hel del skrivet om utvecklingen i andra länder, särskilt USA, så jag behöver själv relatera till ett svenskt sammanhang. Förekommer ”marknadisering” även här? Är det rimligt att relatera en rad förändringar inom mediabranschen till fenomenet? Jag tänker, förutom på det jag nämner ovan också bland annat på saker som att public services monopol brutits, att reklam i TV blivit ett faktum, att A-pressen försvunnit och att LO mer eller mindre givit upp sitt mediainnehav.

Jag tänker på intåget av så kallade gratistidningar som Metro, som både är Sveriges och världens största dagstidning om man räknar alla upplagorna.

En stor sak att ta hänsyn till är givetvis hur internats framväxt påverkat mediaekonomin? Jag tänker då inte bara på det ökade antalet plattformar eller sådana saker som att exempelvis en ”tidning” numera också är TV, internet och radio. Jag tänker kanske främst på läsarnas, eller kanske snarare vissa läsares, ökade delaktighet. Världens största medium – Facebook – med över en och en halv miljard användare, producerar exempelvis inget innehåll själva men är många människors främsta nyhetskälla eller åtminstone nyhetsfilter.

Jag skulle också vilja titta närmare på ekonomins påverkan på innehållet i media. Hur ser relationen mellan en mediaprodukts finansiering och samma mediaprodukts innehåll ut? Finns det överhuvudtaget en sådan? Påverkar ekonomi innehåll eller är det tvärtom? Eller kanske både och? Hur ser samarbetet mellan mediaföretag och andra aktörer ut? Suddas gränserna mellan reklam, nyhetsbrev och nyheter ut? Anpassas reklam efter redaktionellt material eller är det till och med tvärtom?

Förutom aktuella händelser och fenomen kommer jag att utgå från följande källor:

  • UnREAL
  • Nightcrawler
  • Albarran, Alan Chan-Olmsted, Sylvia och Wirth, Michael Handbook of Media Management And Economics
  • Doyle, Gillian Understanding Media Economics
  • Fuchs, Christian Culture and Economy in the Age of Social Media
  • Gustafsson, Karl-Erik Den svenska pressens historia band IV
  • Hardy, Jonathan Critical Political Economy of the Media
  • Levy, David A L och Picard, Robert G Is There a Better Structure for News Providers?
  • Levy, David A L och Kleis Nielsen, Rasmus The Changing Business of Journalism and its Implication for Democracy
  • McManus, John H Market-Driven Journalism
  • Meiseberg, Brinja Lengers, Jochen och Ehrmann, Thomas  The Economics of Sensationalism
  • Mosco, Vincent The Political Economy of Communication
  • Picard, Robert G The Economics and Financing of Media Companies
  • Soloski, John Stability or Rigidity: Management, Boards of Directors, and the Newspaper Industry’s Financial Collapse
  • Underwood, Doug When MBAs Rule the Newsroom
  • Vizcarrondo, Tom Measuring Concentration of Media Ownership: 1976–2006

Har du tips på andra böcker, texter, filmer eller händelser som kan vara intressanta i sammanhanget, blir jag mycket tacksam.

Continue reading ”Hegemopolis: medias pengar eller pengarnas media?”

ABC: marknadisering

OLD3_299

Marknadisering är en process inom organisationer som gör att verksamheten blir allt mindre ett mål och allt mer ett medel för att tjäna pengar samtidigt som pengar blir allt mindre ett medel och allt mer ett mål.

HELA ORDLISTAN HÄR

Exkluderande design: Katrineholm centralstation

Exkluderande design: Katrineholm centralstation

Exkluderande bänk på Katrineholms centralstation
Den här bänken återfinns på stationen i Katrineholm.

Läs mer om exkluderande design

Exkluderande design: Uppsala centralstation

13235239_10154164901543784_3698229347172686929_o13254777_10154164901538784_7300115309022868242_oTvå typer av exkluderande bänkar på Uppsala centralstation.

Hegemopolis: kontroll

Watch-Whatever-Whenever-

Övervakningskameran är kanske den mest klassiska formen av kontroll av offentliga miljöer. Jag menar dock att den representerar gårdagens form av övervakning.

Istället för att kontrollera alla, stängs några – de otillräckliga konsumenterna – ute med hjälp av exempelvis exkluderande design. När de skiljts ur minskar behovet av direkt övervakning genom kameror i taket.

De relativt skötsamma konsumenter som blir kvar hanteras istället med hjälp av uppmuntran i form av bland annat reklam. I urbana miljöer är dessutom arkitektur, musik och möbler utformade för att påverka beteenden och föreställningar.

Kontrollen sker ofta på frivillig basis, genom exempelvis sociala medier där vi också lämnar digitala spår efter oss hela tiden. Vi berättar var vi befinner oss, vad vi gör, vem vi umgås med och vad vi tycker.

All data vi producerar med kameror, sociala medier, kreditkort, varuscanners, kundkort och numera även smarta klockor samlas sedan systematiskt in av Datalangare. De sammanställer och säljer sedan vidare informationen till företag som vill rikta sin reklam mer precist och därmed påverka oss som tar del av dem på ett effektivare sätt.

Men vilken roll spelar media? Det återstår givetvis att undersöka, men säg att kontrollen sker i två steg:

  1. Exkludering av otillräckliga konsumenter
  2. Uppmuntran av tillräckliga konsumenter

När det gäller försatta steget exkludering har jag tidigare varit inne på hur media skapar klassklyftor beträffande produktion, konsumtion och själva innehållet i media.

Det andra steget, uppmuntran, handlar egentligen om just hegemoni i klassisk mening, nämligen att ur ett större perspektiv skapa ett samtycke kring rådande samhällsutveckling. Detta sker ofta på ett mer eller mindre omedvetet plan genom nyheter med fokus på konsumtion. Ett typexempel är katastrofbevakning där vinkeln handlar om hur turismen kommer att påverkas.

Men det sker också bland annat genom renodlad reklam, produkttester, börsreklam lätt förklädd till journalistik, annonser som är anpassade till nyheter och i värsta fall nyheter som är anpassade till reklam.

Ett annat typexempel är hegemonin kring bostadsmarknaden, där väldigt starka ekonomiska och politiska krafter driver en utveckling i samspel med medias bostadsbilagor, heminredningstips, räntebevakning och otaliga program om renoveringar. Läs mer om detta här.

Exakt vilken roll media spelar i det här avseendet på just ”mitt” torg återstår att ta reda på.

Exkluderande design: Sundsvalls centralstation

13227401_10154164906503784_4534122196222696697_o

Det här stycket exkluderande design återfinns på Sundsvalls centralstation. Den för mig okända hunden är däremot vad jag vet oskyldig.