Best of Skumrask

qsv7ebxsx5snzj

Tänkte ta mig friheten att presentera mina personliga favoriter bland de 1000 inlägg jag skrivit.

Den överlägset mest lästa texten är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För ungefär sex år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

En annan favorit handlar om luffarsäkerhet och ekonomisk rensning, något som tyvärr knappt diskuteras. En annan angelägen sak som däremot har börjat diskuteras är frihandelsavtal med medföljande privata specialdomstolar eller hej då demokrati som jag föredrar att kalla det. Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det.

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit, om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Ok, då siktar vi på 1000 till. Häng med…

 

UPPDATERING

Det längsta och viktigaste jag någonsin skrivit. Om exkluderande design och så kallad ”luffarsäkerhet”

 


Exkluderande design i bilder

© Nils Norman

© Nils Norman

Den brittiske konstnären Nils Norman har tagit ett imponerande antal bilder av exkluderande design, eller defensiv arkitektur som han själv kallar det. När ondska är drivkraften verkar det inte finnas någon gräns för människans uppfinningsrikedom


Random Fredriksteins Monster

young-frankenstein

Jag har för länge sedan givit upp hoppet om att avsluta Random Fredrik Edin Writer. Den går inte att radera, inte att stoppa, inte att ignorera. Jag har skapat ett monster och känner mig som Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg måste ha känt sig när hon förstod att hon skapat identitetspolitiken. Eller som den vid det här laget ofantliga skara tyckare, tänkare och skrivare som påstår att de introducerat ”postmodernismen” under 90-talet och nu med förfäran ser den relativisera allt de tycker är rätt, sant och vackert.

Jag hann knappt sätta punkt innan ett chatfönster började blinka aggressivt på skärmen. Postmodernismen är ett otyg, vrålade Random Fredrik Edin på Facebook (där han via sitt juridiska ombud tvingat mig byta namn till ”Fredrik Edin privat”). Hur kan någon tycka att att all kunskap är helt och hållet subjektiv? Hur kan man hemfalla åt en total relativism på det där viset?

Har du surfat gubbmarxism igen Random? Det är ingen som tycker så. Hade det varit det vore det ju helt meningslöst för dem att påpeka detta, eller hur?

Struntprat. Du vet precis vad jag menar. Allt det där snacket om de stora berättelsernas död. Det är marxismen de pratar om, fattar du inte det? Det är all vetenskap som utgår från att det finns en värld utanför språket. Utanför vad vi kallar saker och ting. Eller ännu värre, vad vi kallar varandra.

Jag tror det kan vara en poäng att försöka skilja på gymnasiefilosofiska ordlekar och beskrivningar av en faktiskt samhällsutveckling.

Du tar inte detta på tillräckligt stort allvar, Fredrik Edin Privat. Postmodernismen är ett infekterat sår där floder av varigt sekret i form av identitetspolitik dränker all seriös vänsterdebatt som utgår från ett klassperspektiv.

Du är bara rädd, Random. Rädd för att problematisera. Rädd för all politisk teori som inte utgår från vita, manliga fabriksarbetare och rädd för all politisk kamp som inte utgår från deras fabriker. Därför hatar du alla tankar om samhället som formulerats efter 1975.

Snack. Det är du som hatar. Det är du som slår split. Det är du som splittrar arbetarklassen. Det är du som saknar ett strukturellt perspektiv och systemkritik. Istället geggar du in dig i frågor som rör enskilda orättfärdigheter. Det handlar inte om rättvisare köer. Det handlar om att avskaffa kösystemet.

Men om den som står sist i kön blir ihjälsparkad på väg hem från krogen just för att den står sist i kön kan det väl ända vara lite viktigt att också ha en rättvisare kö? Dessutom finns det väl ingen motsättningen mellan att ordna kön samtidigt som vi försöker avskaffa den?

När du blir äldre kommer du kanske att förstå. Du är uppenbarligen inte intellektuellt mogen än.

Jag är ledsen Random, men oavsett vilka politiska ungdomssynder människor tar avstånd är det alltid samma visa. Problemet med påståenden som ”när jag var ung var jag feminist / vänster / postmodernist, men nu förstår jag bättre” är att varken det första och särskilt inte det andra brukar vara sant.

FREDRIK EDIN PRIVAT

Ur Arbetaren #9 2015

Tidigare avsnitt

Del 1: Random Darknet Vänstertidning

Del 2: Random blir refuserad

Del 3: Non-Random Wikipedia Writer

Del 4: Random News Writer

Del 5: Random Kopyright Liberation Front

Del 6: Je suis Random Idiot Writer


Tidningen Journalisten och den yttersta högern

Kung-Fu-Halloween-Newspaper-Ad-400x345

För några dagar sedan lanserades sajtkoll.se. Det var meningen att portalen skulle användas av folk som ville kolla om en sajt på nätet går att lita på eller inte. Nu har dock sajtkoll valt att stänga efter ett antal påhopp från högerextrema krafter.

”Någon hade börjat kartlägga min familj och då kändes det inte värt det längre. Jag har släckt ner den”, berättar Kolbjörn Guwallius, en av personerna bakom sajtkoll för tidningen Journalisten.

Tråkigt, men tyvärr förväntat att initiativet inte skulle uppskattas. Vad jag däremot inte hade räknat med är att tidningen Journalisten skulle köra sin egen mediaversion av ”men hade du inte lite väl kort kjol”. Journalistens chefredaktör Helena Giertta frågar nämligen Guwallius följande:

En av redaktionsmedlemmarna är chefredaktör för vänsterorienterade Fria Tidningen. Hade ni även politiska syften med sajten?

Är det någon som tror att samma fråga ställts till chefredaktören för högerorienterade Dagens Nyheter eller Sydsvenskan om någon av dem blivit hotade? Att journalister blir hotade är nog illa. Att deras facktidning fiskar efter den här typen av förklaringar gör inte saken bättre. En tidning och chefredaktör som dessutom visat en allt annat än sund inställning till högerkrafter tidigare


Väktare och poliser: när exkluderande design inte är tillräckligt exkluderande

il_fullxfull.295863606

Väktare och vaktbolag har varit föremål för en hel del diskussion sedan de brutala ingripandet mot två barn på Malmös Centralstation för någon vecka sedan.

Igår föreslog Anna König Jerlmyr, moderat oppositionsborgarråd i Stockholm, att väktare skulle anlitas för att förhindra fattiga EU-migranter från att bosätta sig på offentliga platser. Av en händelse dröjde det inte mer än några timmar efter utspelet innan polisen körde iväg ett 20-tal EU-migranter från sina sovplatser i Stockholms innerstad.

Det kanske kan verka som en upptrappning av repressionen mot fattiga. Det kanske det också är på kort sikt. Det är dock viktigt att komma ihåg att den här typen av insatser uppstår där exkluderande design inte är tillräckligt exkluderande. Väktare och poliser rycker in där designen misslyckats med att köra iväg hemlösa, fattiga, missbrukare, EU-migranter eller vilken grupp den nu riktar sig mot.

Jag är fullkomligt övertygad om att exkluderande design i olika former kommer att bli allt vanligare och allt effektivare och att den ekonomiska rensningen kommer att tillta. Det kommer att innebära att vi någorlunda etablerade medborgare som betraktas som fullgoda konsumenter kommer att se betydligt mindre av väktare (och övervakningskameror).

De fattiga kommer att antingen se mer av det eller köras iväg så långt att de inte längre betraktas som ett problem av myndigheter, företagare, politiker, ordningsmakt och den grupp människor som gillar att beskriva sig själva som ”vanligt, hederligt folk”.

När de oönskade, otillräckliga och ekonomiskt oanvändbara slängts ut kommer vi som blir kvar kontrolleras på helt andra sätt än med hjälp av väktare och övervakningskameror. Ofta med hjälp av uppmuntran och på helt frivillig basis.

EDIT: Riktigt så här illa har det inte gått i Sverige. Än.

 

 

 


Exkluderande design: Fabian Brunsing i Kina

Ingen som läser den här bloggen kan ha undgått hur mycket jag tycker om Fabian Brunsings verk Pay & Sit. Det är en luffarsäker bänk försedd med spikar och ett myntinkast där den som vill sitta kan slänga ner ett 0,5€ mynt för att dra undan spikarna en stund.

Pay & Sit säger inte bara allt om fenomenet exkluderande design utan även om den ekonomiska rensning som jag menar genomförs framförallt i våra städer: kan du betala får du vara med, kan du inte betala får du inte vara med.

Det är dock inte bara jag som uppskattar Fabian Brunsings konst, utan även parkförvaltningen i Yantaiparken i provinsen Shangdong i Kina. Så vitt jag kan se av rakt motsatta skäl. De har nämligen byggt ett antal liknande bänkar, inte som en utställning utanför att kunna användas av parkens besökare. Eller som en av kritikerna till tilltaget uttrycker det. Fabian Brunsing hade nog inte räknat med att ett praktiskt land som Kina faktiskt skulle kunna ha användning för sådana bänkar.


TV-våren är här

c17454d4b321a65b72f41c9015245879

Jag förstår att du grubblar en hel del över vilka tv-serier du ska följa närmaste tiden. Här är några av alla serier som visas under våren och sommaren.

Black Sails
Om du går igång på en pirat-serie med fokus på ekonomi, administration, politik och handel snarare än sjöröveri är Black Sails serien för dig. Denna mycket välresearchade series andra säsong är faktiskt ännu bättre än den första. Då Black Sails utspelar sig precis innan Robert Louis Stevensons bok Skattkammarön är det knappast någon skräll för någon som läst boken att Billy Bones överlevt och dyker upp igen efter några avsnitt.

Girls
Säsong 4 har nyss börjat och säsong 5 har nyss beställts. Kanske blir den av också om inte Lena Dunham som inte bara skapat Girls, utan gör typ allt – regissera, skriver manus och spelar en av huvudrollerna som den narcissistiska författaren Hannah Horvath – arbetat ihjäl sig innan dess.

True Detective
Visst hade första säsongen en del brister. Men när den var bra var den bättre än det mesta. Någon gång framåt sommaren startar säsong 2. Allt som har med detta att göra är omgivet av en massa hemlighetsmakeri. Det är dock klart att handlingen kommer att utspela sig i Kalifornien i stället för Louisiana och med två nya detektiver i rollerna. Det ryktas om alla möjliga mellan Vince Vaughn, Colin Farrell och den australiske musikern och skådespelaren Rick Springfield.

Orange is the New Black
I juni (inget datum spikat) drar tredje säsongen av kvinnofängelseserien Orange is the New Black igång. Sevärd inte minst för osannollikt sarkastiske Piper Chapman (Taylor Schilling).

Bosch
Fredagen den 13 februari dök hela första säsongen av polisserien Bosch upp på kanalen Amazon Prime (och på internet). Det är en välgjord och lågmäld polisserie som bygger på författaren Michael Connellys böcker. Bosch bjuder på en rad fina skådespelarinsatser. Titus Welliver från bland annat Deadwood och Sons of Anarchy spelar huvudrollen. Dessutom utmärker sig även Amy Aquino från bland annat Glee samt två gamla The Wire-favoriter. Marlo Stanfield (Jamie Hector) är polis den här gången medan Cedric Daniels (Lance Reddick) spelar ungefär samma roll som i The Wire.

Jordskott
Efter den tyvärr hyfsat sannolika serien Blå Ögon med sina extremt läskiga nazister fick jag lite hopp för svenskt tv-drama igen. Jag har svårt att uttala mig om Jordskott då jag bara sett ett avsnitt. Serien handlar om barn som försvinner på en bruksort och en polis som letar efter sin dotter. En del mindre taffligheter varvas med en riktigt kuslig stämning. Visas måndagar på Svt eller på Svt-play åtminstone fram till 27 maj.

Game of Thrones
Jag har aldrig riktigt fastnat för Game of Thrones, med sina spretiga trådar som aldrig riktigt möts och oräkneliga ibland snarlika karaktärer som är helt omöjliga att hålla reda på. Dessutom tog de ju kål på Joffrey Baratheon (Jack Gleeson), som sägs vara den mest hatade fiktiva karaktär någonsin skapats, förra säsongen och serien blev ganska tom efter det.

Den 8 april startar sjätte säsongen. Game of Thrones är en av de mest piratkopierade serierna någonsin. Det blev en hel del uppståndelse för något år sedan då producenter, regissörer och skådespelare som arbetat med serien sade att de såg detta som en komplimang och att de i längden gynnade dem alla.

House of Cards
27 februari dyker hela tredje säsongen av House of Cards upp på Netflix (och på internet). Några avsnitt kommer att regisseras av polska Agnieszka Holland som förutom en rad bra filmer också gjort avsnitt av bland annat The Wire och The Killing. Det sägs också att  Nadezhda Tolokonnikova och Maria Alyokhina från bandet Pussy Riot kommer att ha varsin roll. I slutet av förra säsongen lyckades det obehagliga, konspirerande och manipulativa paret Francis (Kevin Spacey) och Claire (Robin Wright) avancera till president och första dam. Fan vet vad de kommer att hitta på den här gången.

Red Road
Red Road handlar om före detta förbrytare och medlem av ursprungsbefolkningen Ramapough Lenape Nation som tvingas arbeta ihop med ortens lokale polis för att lösa en härva som sträcker sig en generation tillbaka och som båda är personligt involverade i. Helt okej förströelse. Andra säsongen börjar i april.

Ur Arbetaren #8 2015


Je suis Random Idiot Writer

A-voltaire-730x1009

Den senaste veckan har Random varit trött, desillusionerad och stingslig. Planerna att krossa kapitalismen genom att hävda upphovsrätt till alla teoretiskt möjliga tankar grusades.

Random Fredrik Edin Writer är varken en fysisk eller juridisk person och kan därför heller inte äga saker. Botofobi kan tyckas, men sådan är lagen.

Tyvärr slutade inte eländet med självömkan och konspiratoriska fantasier om strukturella orättvisor. Jag antar att den återgått till att försöka sno ihop nyhetstexter av andra ”journalisters” alster för den försökte nämligen få hela fråga att handla om yttrandefrihet, ett ämne som ju av olika skäl varit på tapeten på sistone.

Min yttrandefrihet är KRENGT, hävdade Random Fredrik Edin Writer. Jag har rätt att påstå allt som går att påstå. Jag har också rätt att påstå att jag har rätt till påståendena.

Jag vet inte om kränkthet är en särskilt rimlig reaktion och jag har lite svårt att se att detta skulle ha med yttrandefrihet att göra. Det är ingen som hindrat dig från att påstå att du påstår allt som går att påstå. Däremot står det var och en fritt att ta dina påståenden på det allvar hen tycker att de förtjänar.

Random Fredrik Edin Writer tystnade ett tag. Gissar att den tog sats och försökte uppbåda all tillgänglig processorkraft för en ny attack. Fläkten på datorn brummade betänkligt, sedan kom det, lika förutsägbart som när en terrorexpert efterkonstruerar ett händelseförlopp.

Den franske filosofen Voltaire sade en gång: ”Jag delar inte dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt…”

Stopp, stopp, stopp. Voltaire har inte ens sagt sådär.

Brummandet från fläkten tilltog igen. Sedan följde en svada av olika mer eller mindre relevanta påståenden om yttrandefrihet i stigande begriplighetsgrad:

”Det är svårast att försvara kompletta idioters yttrandefrihet. Särskilt om denne idiot råkar vara en själv”

”De människor som inte förstår att ett och samma verk (som de tycker är dåligt) kan uppfattas helt olika av olika människor, förstår heller inte att en konstnär inte heller förstår att ett och samma verk (som hen tycker är bra) kan uppfattas helt olika av olika människor”.

”Det är få människor som har så mycket yttrandefrihet som de som gång på gång hävdar att de inte har någon yttrandefrihet”

”För en majoritet av jordens befolkning är yttrandefrihet en lika användbar rättighet som rätten att fritt få resa i tiden”

”Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna. De härskande tankarna.”

Random Voltaire Misquoter

 

Ur Arbetaren #8 2015

 

Tidigare avsnitt:

Del 1: Random Darknet Vänstertidning

Del 2: Random blir refuserad

Del 3: Non-Random Wikipedia Writer

Del 4: Random News Writer

Del 5: Random Kopyright Liberation Front


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 107 andra följare

%d bloggare gillar detta: