Ekonomisk rensning av kollektivtrafiken

KzKNRG4T

1 april i år införde Stockholms Lokaltrafik nya ordningsregler. Bland annat är det numera förbjudet att ”ligga i sittmöbler”.

Även om metoden är annorlunda, är syftet och eventuellt också resultatet detsamma som när det gäller exkluderande design. En bänk som det är förbjudet att ligga på fyller samma funktion som en bänk som gjorts fysiskt svår att ligga på.

Det är lätt att föreställa sig exkluderande design som fysiska företeelser, som armstöd på bänkar, bänkskivor som lutar, taggar på sittplatser, sprinklers där människor sover eller staket runt platser som erbjuder skydd mot väder och vind. Men ordningsregler kan ha exakt samma funktion, det vill säga att avvisa vissa människor och förhindra vissa aktiviteter på vissa platser.

Det är numera också förbjudet att ”ofreda någon eller uppträda störande” vilket ju kan verka fullt rimligt vid en första anblick. Enligt Dagens Nyheter är detta dock främst ett försök att försvåra för tiggare. Trots att SL själva menar att berusade personer är den markant största ordningsstörningen i tunnelbanan, prioriterar de att få bort tiggarna.

Anmälningarna om tiggeri till SLs ”trygghetscentral” har dock ökat sedan förra året. Den enda effekten förbudet fått är att tiggarna flyttat från stationerna till tågen. Försöket verkar alltså ha misslyckats. Eller som Kristoffer Tamsons (m), trafiklandstingsråd i Stockholms läns landsting, uttrycker det i DN:

– Det går tyvärr inte att tillämpa tiggeriförbud i kollektivtrafiken som lagen är utformad.

När det gäller exkludering är ordningsregler som upprätthålls av en ordningsmakt ett betydligt finare instrument än exempelvis en bänk med ett armstöd mitt på. Det går att vara selektiv vid upprätthållandet av regler. Någon kan få ligga kvar och kanske till och med få hjälp, medan någon annan avvisas. En ”luffarsäker” bänk avvisar däremot alla som försöker ligga på den.

Mycket riktigt kontrollerar SL också anledningen till att människor ligger på sittmöbler innan de vidtar åtgärder. Kent Martin, gruppchef för trygghet och kundtjänst på SL, förklarar för DN att:

– Vi ska kontrollera om och varför personer ligger över säten. Beror det på sjukdom, berusning eller annat? Det får avgöras från fall till fall.

Om exempelvis fattigdom eller hemlöshet räknas in i ”annat” vet jag inte. Vad som däremot är uppenbart är att det inte bara handlar om blind exkludering av liggande människor i allmänhet utan om exkludering av vissa liggande människor.

Inte nog med det. Jag kan också slå vad om att de trubbiga åtgärderna mot tiggeri bara gäller vissa som tigger om pengar. Det är exempelvis svårt att ta sig igenom en större svensk tågstation utan att stöta på ytterst påflugna personer som försöker saluföra olika typer av abonnemang. Jag har heller aldrig sett förbud mot, eller ens förslag på förbud mot, värvning av medlemmar eller försök att samla in pengar till olika organisationer, aktiviteter som är mycket vanliga aktivitet på gator och torg. Dessa försäljare och värvare är också enligt min erfarenhet oerhört mycket svårare att värja sig ifrån eller undvika än de som ber om en slant för eget behov, som ofta är försiktiga, ödmjuka och genast accepterar ett ”tyvärr”.

SLs förbudspaket handlar inte om att bli av med aktiviteterna ”ligga” eller ”tigga” i allmänhet. Det handlar om en exkludering av vissa kategorier människor. En exkludering där SLs ständiga användning av ordet trygghet spelar en central roll. Tryggheten omfattar inte alla. Bara den som inte behöver tigga. Bara den som är tvungna att leta efter sovplatser på stan.Den omfattar bara den som anmäler tiggare, inte den som blir anmäld. Inte den som ligger på bänken av fel anledning. Inte den som ber om pengar till fel ändamål.

Det som egentligen är förbjudet är att vara fattig. Vad det egentligen handlar om är en ekonomisk rensning av offentliga miljöer. Var de bortrensade ska ta vägen? Någon annanstans. Eller som Zygmint Bauman uttrycker det:

Obehövliga, oönskade, övergivna – Vilken är deras plats? Det kortaste svaret är: utom synhåll

Exkluderande design: Göteborgs centralstation

Den här bänken, av något annorlunda modell jämfört med andra svenska stationer, återfinns på centralstationen i Göteborg.

Smörgåsens placering är, enligt obekräftade källor, ”en slump”


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Mesage is the Medium

Polis och tjuv

 

maxresdefault

Jag har gjort en ny version igen. Den här gången har jag utsatt Wendys Browns States of Injury för min okreativitet. Som vanligt finns ett soundtrack på Throw me away.

POLIS OCH TJUV

Oavsett vem du har att göra med

Staten
Maffian
Föräldrar
Chefer
Hallickar
Snuten
Män

Är beskyddets pris högt

Det handlar alltid om underkastelse
Det handlar alltid om anpassning
Det handlar alltid om beroende

Det handlar alltid om att stå ut
Med beskyddarens regler

Stopp för reklam i tunnelbanan?

they-live-poster

Vänsterpartiet i Stockholms landsting vill förbjuda reklam på tunnelbana, bussar och sjukhus. Varför inte, den som någonsin åkt tunnelbana i Stockholm har garanterat förfasats över den förfulning reklamen innebär.

Intäkterna från reklamen är dessutom så låga att det enligt Vänsterpartiet hade räckt med en skattehöjning på fem öre för att tänka bortfallet. Det finns många fördelar med en helt skattefinansierad kollektivtrafik. Kawa Zolfagary nämner några i ett inlägg på Politism.

Men fördelarna med en helt skattefinansierad kollektivtrafik är många. Vi kan slippa allt från farliga spärrar (som kostar pengar), väktare och kontrollanter (som kostar pengar) och reklam i alla offentliga utrymmen (som inte ger så mycket pengar). I stället kan vi få en kollektivtrafik som alla har råd att utnyttja, vilket är smart ur ett klassperspektiv men också sunt för miljön.

Men det är några fler saker om reklam som är värda att nämna i sammanhanget.

När reklamplatser är några av de få utrymmen där det går att uttrycka sin mening och dessa platser säljs för dyra pengar, innebär det att bara den som har mycket gott om pengar kan göra sin röst hörd på offentliga platser.

Ingenting är någonsin reklamfinansierat. De pengar som kommer in via reklam betalas alltid i slutändan alltid av oss konsumenter. Kostnaden för reklamen är nämligen alltid inbakad i det pris vi betalar när vi köper varan i reklamen.

En reklamfinansierad kollektivtrafik säljer heller inte reklamplats utan en helt annan vara, nämligen de resenärer som tar del av reklamen. De tar betalt för att leverera de resenärer som tar del av reklam­budskapen. Reklamen i sig är ju helt värdelös om ingen tar del av den.

När du tar del av reklam i tunnelbanan har du alltså både betalat reklamen själv och blivit såld av den som driver tunnelbanan. Det är dessutom inte orimligt att betrakta aktiviteten att ta del av reklam som en form av arbete. Vi uppmuntras att konsumera, lär oss vad vi ska konsumera samt producerar den vara – resenärer – som säljs till annonsörerna.

Någonting säger mig att det skulle vara betydligt trevligare och rättvisare att bara höja skatten med några öre. Då fick var och en dessutom bidra efter förmåga.

Exkluderande design: Mr Robot

csv-w6xwgaqfs-a

Då och då flimrar exkluderande design förbi på TV. Den här gången i första avsnittet av första säsongens Mr Robot (vad hände egentligen till andra säsongen. TV-historiens största kvalitetssänkning?)


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Mesage is the Medium

(Not so) Tied Up In the Labour Party

Jason Williamson är ena halvan av ett av mina favoritband Seaford Mods som beskriver sin musik som ”electronic munt minimalist punk-hop rants for the working class and under from Nottingham, UK”.

Williamson är också medlem i Labour och anhängare till Jeremy Corbyn som just nu kämpar för att få fortsätta vara partiets ledare. Eller var. Medlem alltså. Williamson har tillsammans många andra beskyllts för att inte dela partiets ”mål och värderingar” uteslutits.

Labours partiledare utses genom medlemsomröstning och anhängare till Corbyn menar att uteslutningarna är en kupp för påverka resultatet av partiledarvalet senare i september.

Williamson kommenterar händelserna så här på Twitter:

Suspended from @UKLabour funny that. Happily take my Fuckin money for a fuckin year. Fuck politics. Fuck you labour. Suck it up. Let’s just suck it up. Suck the fucker up. Suck it up! Lets all suck it up! In Fair England, your little fuckin England !!! Let’s all suck it uuuuppppp. Shame on you absolute scum. Shame on you.

Varför berättar jag det här? Troligen bara för att få spela Sleaford Mods nya video TCR

 

Hegemopolis: en tågresa genom Malmö