Best of Skumrask

qsv7ebxsx5snzj

Tänkte ta mig friheten att presentera mina personliga favoriter bland de 1000 inlägg jag skrivit.

Den överlägset mest lästa texten är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För ungefär sex år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

En annan favorit handlar om luffarsäkerhet och ekonomisk rensning, något som tyvärr knappt diskuteras. En annan angelägen sak som däremot har börjat diskuteras är frihandelsavtal med medföljande privata specialdomstolar eller hej då demokrati som jag föredrar att kalla det. Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det.

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit, om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Ok, då siktar vi på 1000 till. Häng med…

 

UPPDATERING

Det längsta och viktigaste jag någonsin skrivit. Om exkluderande design och så kallad ”luffarsäkerhet”

 


När väggar kissar tillbaka

peegee

Män som kissar lite överallt i offentliga miljöer är ett otyg. Ok, det kan i några få fall ha att göra med att det faktiskt inte finns några toaletter. Men oftast är det bra ohyfs.

En allt vanligare metod för att komma till rätta med det här är att måla väggar i en särskild färg som gör att kisset studsar tillbaka på den som kissar.

Nu undrar jag förstås om detta går att betrakta som exkluderande design. Troligen. Som en särskild form? Kanske. Instant karma design?

 


Exkluderande design, en valfråga i Norge

IMG_2058

Trots att fenomenet exkluderande design är relativt nytt i Norge har de på många sätt kommit längre än de flesta länder när det gäller att diskutera och hantera det.

Tidningen Vårt Land menar att det till och med kan bli en viktig fråga i höstens kommunalval. Mycket glädjande. Det handlar ju om så mycket mer än bara bänkar som lutar. Det handlar om hur vi hanterar fattigdom och utanförskap och sist men inte minst om makten över våra gemensamma miljöer. Eller som David Harvey uttrycker det:

Friheten att skapa och omskapa våra städer och oss själva är, skulle jag vilja påstå, en av våra mest värdefulla men samtidigt mest försummade mänskliga rättigheter


(Före detta) exkluderande design: Space, not spikes

A bunch of idiots set out one summer's eve to address anti-homeless spikes in public/private space by installing a sleeping and seating area complete with library on top of them.
http://betterthanspikes.tumblr.com

List of books now available at the Curtain Road Public Library:
James Meek PRIVATE ISLAND
Owen Hatherley A NEW KIND OF BLEAK
Wade Shepard GHOST CITIES
John Gledhill THE NEW WAR ON THE POOR
Bradley Garrett EXPLORE EVERYTHING: PLACE HACKING THE CITY
Anna Minton GROUND CONTROL
Danny Dorling ALL THAT IS SOLID
Lynsey Hanley ESTATES: AN INTIMATE HISTORY
Justin McGuirk RADICAL CITIES: ACROSS LATIN AMERICA IN SEARCH OF A NEW
ARCHITECTURE
Lisa McKenzie GETTING BY: ESTATES, CLASS AND CULTURE IN AUSTERITY BRITAIN
And a paper by Andrew Harris called ART AND GENTRIFICATION: PURSUING THE URBAN PASTORAL IN HOXTON, LONDON

Feel free to read, relax or retire. Just leave the books behind for the people who come after you. Thanks.


Exkluderande design certifierad av Darth Vader

10505542_466889863468522_6018019945885519798_n

Jag tror norska Grønn Ungdom är något stort på spåret


Exkluderande design: En halv bänk i Krylbo

image1

Fick den här bilden av Ivar. Frågan är vad det egentligen är. Bänkar med ryggstöd men inga bänkskivor? Bänkar med väldigt branta bänkskivor men inga ryggstöd? Det enda som med säkerhet går att säga är att den inte går att sova på


Exkluderande design: blått ljus på offentliga toaletter

blåttljus

En av de första formerna av exkluderande design jag la märke till är den uv-belysning som finns på en del offentliga toaletter som ger i från sig ett blått sken. Det blåa skenet är tänkt att göra det omöjligt att ta sprutor.

Egentligen är det samma funktion som en bänk som gjorts omöjlig att sova på. En viss aktivitet är oönskad och förhindras genom design. Ett problem flyttas någon annanstans, bort från de som inte är drabbade av problemet.

På vissa håll, som i Storbritannien, blir det allt vanligare att offentliga helt enkelt tas bort. Vilket i sin tur exkluderar även exempelvis äldre och barnfamiljer.


Exkluderande design: det är sammanhanget som avgör

bänk

Bänken på bilden påminner en del om Camden-bänken, med sin ojämna ovansida. Men eftersom den är placerad på en lekplats uppfattar jag den snarast som roligt utformad och anpassad till sin omgivning är som ett exempel på exkluderande design. Trots att den alltså har ungefär samma utformning som det kanske mest utstuderade exkluderande objektet människan skapat hittills.

Det är ofta sammanhanget och placeringen, inte själva objektet, som avgör om något är exkluderande eller inte. Precis som när det gäller de stora blomkrukor som ibland placeras för att hindra människor att sova på vissa platser.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 121 andra följare

%d bloggare gillar detta: