Det dåliga samvetets spotifiering

There’s a fine line between salvation and drinking poison in the jungle.
/Gym Jones

Idag tänkte jag ta upp något ovanligt förrädiskt, nämligen det allt vanligare fenomenet att folk betalar för att kunna betrakta sig som kunder.

Ett tydligt exempel på det här hittar vi i träningsbranschen. Aktiviteter som ursprungligen är mer eller mindre gratis kostar plötsligt flera hundra kronor i månaden på Sats, World Class, 24/7 och allt vad de heter.

[Spotifiering] Att ta något som är gratis…

Att springa kostar ju egentligen ingenting. Ok, du vill säkert ha kläder och skor, men själva aktiviteten är gratis. Om du inte väljer ett löpband hos ett franchiseföretag i hälsobranschen alltså.

Styrketräning behöver inte heller kosta nåt. Du kan träna oerhört effektivt helt utan utrustning. Fråga Paolo Roberto om du inte tror mig. Eller konsultera någon av de otaliga sidor på nätet som tillhandahåller utmärkta instruktioner och tips helt gratis.

Lägger du några hundralappar har du en komplett utrustning som räcker hela livet, som en kettlebell, en stång att häva dig upp i eller kanske romerska ringar. Om du orkar kan du tillverka dem själv.

[Spotifiering] …hugga av det svansen…

Inte nog med det. Gratisvarianten av träning är ofta bättre, både kvatitativt och kvalitativt. På ett vanligt gym är de flesta maskiner konstruerade för att träna en specifik muskel genom att röra diverse kroppsdelar i en fixerad bana. De är konstruerade på ett sätt som gör det lätt att ge instruktioner och svårt att göra fel. På bekostnad av kvaliteten.

Tränar du gratis är variationerna oändligt mycket större. Rörelserna är heller inte fixerade och involverar ofta betydligt fler muskler.

Ok, det är kanske dumt att vara så kategorisk. Det går så klart att lyckas utmärkt med träningen på ett gym och misslyckas totalt med gratisvarianten. Skillnaden mellan frälsning och att dricka gift i djungeln är ibland liten, om ens befitnlig.

Men såvida du inte sysslar med någon variant av den enormt bisarra kulturformen bodybuilding sätter jag Paolos gamla susp på att du åtminstone kan få ut lika mycket utan att sätta din fot på gymmet.

[Spotifiering] …och belägga det med en avgift.

Men om det nu är så bra att träna gratis, hur i all världen kommer det sig att folk är redo att belasta sina konton med hundratals kronor i månaden för en sämre produkt? Varför betalar folk för att träna eller springa på gym?

Svaret är – och det är nu det blir riktigt konstigt – att det gör de inte. De flesta tränar inte överhuvudtaget. De betalar istället för att bedöva sitt dåliga samvete genom att betrakta sig själva som kunder på ett gym.

En vän som arbetar som instruktör på en av de större gymkedjorna berättade att endast en femtedel av de som har träningskort tränar regelbundet. resten tränar högst sporadiskt. En majoritet av dem inte alls. Det är inget unikt för det just hans arbetsplats utan ser ungefär likadant ut överallt. Eller värre.

Folk strömmar in till gymmen i januari för att infria sina nyårslöften. Sedan försvinner de igen. De har dock fått exakt den produkt de efterfrågade. Något som bedövar det dåliga samvetet. Nu är de ju faktiskt medlemmar och kan gå ner och träna när de vill. Fast de inte gör det.

Det är som om Spotifys kunder glatt skulle betala en avgift varje månad men sedan inte lyssna på musiken utan nöja sig med att kunna betrakta sig själva som ”musiklyssnare”.

16 reaktioner på ”Det dåliga samvetets spotifiering

  1. Grymt inlägg igen! De stora gymkedjorna bildar tillsammans med certifieringsinstituten ett slags monopol för att styra marknaden mot fördumning och maximerad vinst.

    Utan PT-licens från PT School etc så inget jobb på kedjorna. Kunskapsförbistringen är total och marknadsfokuset maximalt.

    Den stora brytpunkten för den utveckling vi nu har inom gymvärlden skedde i mångt och mycket kring 50- och 60-talen i USA. Dels insåg man på York Barbell club att det inte var lika lönsamt att sälja saker med en hållbarhet som spänner över eoner (skivstänger och vikter) som att få kreti och pleti att tro att ”lösningen” fanns i piller- eller pulverform och tarvade återköp på frekvent basis.

    Dels kom marknadsföringsgeniet Joe Weider in i bilden och skåpade ut Bob Hoffman med buller och bång. Den moderna byggningen tog fart och med den – från 60-talets början – dopningen…och än mer incitament att sprida information som inte alls hade den tränandes bästa som ledstjärna utan tvärtom så levde man gott på att färre fick bra resultat av sin träning ty då kunde ”lösningen” erbjudas i prenumerationsform. En ny varje månad.

  2. Tack Thomas. Tycker Arnold kommit väldigt billigt undan i diskussionen. Hela gymbranschen är perverterad. Går bara ut på att tjäna pengar. Arnold är på sätt och vis galjonsfiguren för allt det här.

  3. Episkt inlägg Fredrik, du har ju verkligen rätt – ändå gör man det, vad tror du om dimensionen av att man på gymmen kan smygtitta på andra när de tränar? Och sen antingen skratta åt dom i smyg eller förstummas över deras styrka.

  4. Hej Fredrik. Har följt din inlägg om Spotifiering med nöje. Ett annat fenomen som jag kom att tänka på som börjar bli djupt spotifierat är ”upplevelser”. I den sk ”upplevelseindustrin” uppmuntras vi att ”uppleva” massor med saker med företagens hjälp. ”upplev staden”, ”upplev skärgården”, ”upplev skogen”, ”upplev solnedgången”, ”upplev en naturnära middag”, ”upplev morötter”, ”upplev brödbak”, osv osv.

    finns det inte en rätt tajt koppling mellan upplevelseindustrin och spotifiering?

  5. Tack Jocke!

    Den sociala dimensionen ska nog inte underskattas bland den minoritet medlemmar som faktiskt går och tränar. Det finns ju en del fördelar för den femtedel som använder sina kort. Det är inomhus, det finns musik, man kan spana in andra osv.

    Den verkligt intressanta gruppen är ju de som har kort men inte tränar. De får ju inget av det här. Bara lite bättre samvete.

  6. n.x.
    Där har du verkligen en poäng. Får se till att sno ditt koncept i något framtida inlägg, som troligtvis publiceras på fredag. Fredagskvällar är ju snart mer inrutade (kodade?) än julafton. Kyckling på fredag liksom. Varför just fredagar?

  7. mixie
    Man kan definitivt säga att upplevelseindustrin sysslar med spotifiering. De tar något som är gratis – exempelvis en naturupplevelse. Inhängnar och kuperar – exempelvis bestämmer en rut med förbestämda rastet. Sedan tar de en bra slant för besväret.

    Så absolut. Tack för tipset. Den typen upplevelseturism är nog ett av de allra tydligaste exemplen på spotifiering.

    Det finns också en ytterligare aspekt. Spotifiering handlar ofta om att ta bort de smutsiga, otyglade och ”anarkistiska”. Jag kan tänka mig att en stadsvandring undviker de skummaste kvarteren.

  8. @Jocke: Visst finns smygtittandet med i bilden – och för den sakens skull även den sociala biten. Det pratas minst lika mycket som det de facto tränas…

    Angående smygtittandet så tror jag smygtittandet på andra får mest konkurrens av smygtittandet på sig själv. Jag är en enstöring med tunnelseende när jag är på gym. Ändå finns det ett par personer som får mig att släppa fokuset. Då måste jag bara smygtitta på det egna smygtittandet. Det är dels en medelålders herre som har en rejäl kärleksaffär med sitt hår. Det är dels en kille i de övre tonåren som har ungefär samma kärleksaffär men kompletterar det med sin hud. Det tas, berörs och smeks så att jag blir helt förundrad. Till skillnad från andra läggningar så kanske metrosexualitet smittar?

    @n.x.: Underbar kommentar om fredagsmys! Sätter ord på mina tankar.

    @mixie: Absolut. Jag tror dock inte spotifieringen är branschrelaterad (även om den säkert är mer förekommande och har mer potential inom somliga branscher). Det känns mer som något genomgående som går som en tunn linje genom hela samhället. Allt skall paketeras och omdefinieras för att kunna säljas som en produkt eller tjänst.

    Ty så måste det vara…tycks det.

  9. Just ja…en annan anledning till att så många skaffar gymkort tror jag hänger samman med att det finns ett outtalat tryck på många arbetsplatser som kanske hänger samman med att gymkort och liknande ofta är subventionerat. Det går på så sätt inte att komma undan den konforma granskningen ty utan redovisning av ens ”hälsoutgifter” så ingen subvention. Jasså du gymmar inte? Nähä…du kanske skulle tänka på figuren/hälsan/välmåendet/wellnessfaktorn. Som VI andra gör! (Medelst att slösa tid på aktiviteter som förutom att de kostar inte anammas på rätt sätt.)

  10. Speglarnas roll på gymmet förtjänar en helt egen avhandling. Titta på andra. Titta på sig själv. I smyg. Helt öppet.

    De kan fylla samma funktion som den granskning av hälsoutgifterna som Thomas beskriver. En ökad medvetenhet som skulle kunna leda till dåligt samvete, ökad konsumtion av spotifierade produkter. Det kanske är på det sättet metrosexualiteten ”smittar”. Spegeln som bärare av ett virus.

    Fan, jag får ägna resten av året till olika former av spotifiering. Lyxproblem FTW!

  11. Intressant ingång! Femtedelssiffran var ny för mig, men inte särskilt förvånande. I min ungdoms dagar sommarjobbade jag inom sjukgymnastiken, så jag har sett resultaten.

    Som sagt, jag tror det är viktigt att fokusera på platsen, eller kanske hellre sammanhangets betydelse. Jag är inte en person som skulle gå och gymma, bland annat av de anledningar du nämner, men jag är ändå en person som helst pluggar på biblioteket. Det här fungerar ju nämligen åt båda hållen: Jag får fokus, plats och sammanhang åt mitt studerande i den dedikerade platsen, och jag kan lämna platsen när jag är klar. Detsamma gäller ju gymkortsinnehavarna: De har ju nu etablerat inför sig själva att träning äger rum på en viss plats. Då behöver de inte skämmas lika mycket när de åker bil til gymmet, eller helt skiter i att gå dit.

    Det är därför ditt spotifieringsbegrepp är så intressant, tycker jag! Hur det hjälper oss att synliggöra hur en verksamhet villkoras och avgränsas på sätt som är nya, hur det konsekventa kapandet av svansar skapar stympade rum. Tack!

  12. Femtedelssiffran kommer som sagt från en vän. Han misstänker dock att det ser likadant ut, eller ännu värre, överallt. Skulle vara mycket intressant att veta den verkliga siffran.

    Och visst. Det finns ju helt klart fördelar med att gå till gymmet. Precis som alla spotifierade platser. Gallerior, spotify, voddler har såklart vissa förtjänster för många användare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s