Sherlock

Sherlock Holmes har uppdaterats en hel del de senaste åren. Guy Ritchie gjorde en ”Guy Ritchie” av Holmes. Långt ifrån något mästerverk, även om jag gillar både Ritchie och Robert Downey Jr . Sjukhusserien House, där man lånat både Holmes och Watson, är inne på sin sjätte säsong. Det sägs också att det är en komedi på gång men manus av Ethan Coen och med Borat som Holmes.

Senast ut är dock BBC som förflyttat detektiven till nutidens London. Moderniseringen fungerar bra och skådespelarinsatserna är lysande. Trots förutsättningarna. Manuset tvingar nämligen fram en förhållandevis lam Sherlock Holmes.

Den enligt mig obligatoriska inledningsscenen i varje Sherlock Holmes värd namnet, där Watson letar upp en neddekad Holmes i en opiumhåla, saknas. Vad nu den moderna motsvarigheten skulle vara?

Enligt mig borde Holmes vara spekercrawler på en dubstepklubb i Croydon och Watson tvungen att dra ut en påtänd och lätt hörselskadad detektiv ur en bashögtalare. I BBCs version röker mästerdetektiven inte ens pipa utan använder nikotinplåster.

Men vissa drag finns givetvis kvar. Holmes har ett nästan ofattbart invecklat logiskt tänkande, otrolig slutledningsförmåga, extremt smala intressen och obefinlig social kompetens och empatiförmåga. Asperger kanske du tänker, men det är fel.

Sherlock Holmes är nämligen vad man brukar kalla ett ”manligt geni”. De återfinns i alla sammanhang där män tillåts ”brilljera”. På scener, idrottsplatser, i styrelserum och i detektivromaner.

Ett manligt geni behöver någon som sköter markarbetet för att kunna fungera. Om du varit hemma hos ett ensamstående manlig geni vet du vad jag talar om. Ofta är det en kvinna, även om det såklart finns homosexuella manliga genier också. Som Sherlock Holmes. Och sällan har Holmes homosexualitet varit så framträdande som i BBCs version. Han är kort sagt sjukt gay.

Det är också anledningen till att Holmes, i en annan av de obligatoriska scenerna, söker en sambo. Det har ingenting att göra med att han inte får ihop till hyran. Manliga genier klarar sig inte utan en partner som gör slitjobbet i bakgrunden så att de ostörda kan ägna sig åt sin ”genialitet”.

För säkerhets skull håller sig Holmes med två partners. Watson och hans hyresvärdinna som då och då för syns skull påpekar att hon inte är hushållerska men aldrig är sen att fixa the och mackor till de två ungkarlarna.

Holmes och Watson ligger inte med varandra. Tur är väl det. Det hade inte fungerat med tanke på att de jobbar ihop. Enligt den franske psykoanalytikern Jacques Lacan handlar dynamiken i manliga miljöer på icke-realiserade knull. Denna dynamik är nyckeln till framgång i hockylaget, styrelsen eller plutonen. Män går runt och är tända på varandra på ett omdevetet plan. Alla är tända på alla. Alla är omdevetet potentiella ligg. Den här dynamiken skulle dock genast brytas om de verkligen låg med varandra.

Detta är också den främsta anledningen till att öppet homosexuella (och i viss mån kvinnor, delvis av samma anledning), enligt Lacan, inte är välkomna i vissa idrottsklubbar och krigsmakter. Och det som på ett medvetet plan yttrar sig som korkad homofobi, handlar alltså egentligen om motsatsen.

När det gäller min egen uppfattning om gays in the military säger jag som komedins motsvarighet till Nietzsche, Bill Hicks:

Anyone – dumb enough –  to want to be in the military, should be allowed in. End of fucking story. That should be the only requirement.

Där tappade jag tråden helt. Låt inte det avskräcka dig. BBCs Sherlock är trots allt en riktigt trevlig bekantskap.

14 reaktioner på ”Sherlock

  1. visste inte att Lacan skrivit om det som på tv-serie lingo kallas URST. (Unresolved Sexual Tension). men där är det inte, vad jag vet, enbart mellan män som fenomenet kan uppstå.

    och så blev jag sugen på att se sherlock holmes. älskade the Adventures of Sherlock Holmes med Jeremy Brett när det gick på teve. undrar om det håller än idag?

  2. Vad som stör mig är att man på ett onödigt sätt moderniserar eller ändrar tex Sherlock Holmes, som det verkar, mest för att dra nytta av namnet. House är riktigt gjord: Man har låtit inspirera sig och lyfter på hatten genom små hänvisningar (tex House-Ho[l]mes), men i slutändan är det nya karaktärer i en ny värld. BBC serien gör det fel: De två episoder jag har sett var utmärkta, men hade varit bättre om man inte hade haft den explicita kopplingen till Sherlock Holmes. (Framförallt då en del av charmen med böckerna och andra serier är just den victorianska London/England-miljön.) Här skulle man ha bytit en del detaljer och namn, startat från ungefär samma punkt, och sedan låtit serien utveckla sig fritt.)

    Vad angår Lacan skulle jag råda dig till en viss försiktighet och ett mycket kritistikt läsande. Jag kan tyvärr inte tala ur egen erfarenhet, men jag har hört tillräckligt många andra göra uttalanden som ligger i intervallet ”intressant men naivt” till ”charlatan” för att rättfärdiga försiktighet. (Däremot inte den förutfattade meningen att han skulle ha fel—det kan ju tvärtom vara kritikerna som har fel.)

  3. Nä, det är inte bara mellan män. Men exempelvis i fallet ”armén” är det den spänningen som skapar dynamiken.

    Jag älskar i stort sett alla former av Sherlock.

  4. Håller med om BBCs Holmes. Det kunde tagit ut svängarna betydligt mer. Det jag stör mig mest på är att Holmes själv är så slätstruken. Snarare en helt vanlig asocial nörd är ett galet geni. Men trots detta gillade jag serien. Det kanske är svårt att misslyckas med den förlagan?

    Visst ska man läsa Lacan med stor försiktighet. Mitt stora problem med honom är att han är svårtläst, t o m med franska mått mätt. Vilket Zizek påstår är småborgerlig propaganda, men just i det fallet har Zizek fel.

    Jag är lång ifrån någon expert på Lacan och jag vet att många av hans tankar kring just homosexualitet har kritiserats hårt.

  5. Fantastisk text! Gillade Richies version faktiskt, mycket för att man skruvat upp Sherlock ordentligt och inte bangar för att visa att han gillar opium och lite rallarslagsmål. Har helt missat BBC-serien så får kolla in den! Hela sommaren har jag annars sett om 80-talsvarianten med Jeremy Brett på kanal 9, den är ju svårslagen eftersom Brett verkligen blev galen på riktigt.

  6. Inte helt begeistrad i BBC-Sherlock. Watson var bra men Sherlock själv in till döden tråkig. Enda han hade gemensamt med min bild av Sherlock var pladdrandet.

    Jeremy Brett var bättre som Sherlock, även om den serien i sig inte är särskilt bra. Framför allt retar jag mig på kvinnosynen – i princip samtliga kvinnor, bortsett från hushållerskan – framställs som en skock våp. Inte helt överraskande med tanke på när böckerna skrevs, men ändå. De som stod bakom tv-serien kunde ju ha moderniserat kvinnoporträtten en smula.

  7. Jodå – jag brukar också störa mig på att man utnyttjar ett kommersiellt gångbart namn och gör en ny film på det. I det här fallet är förhållandet till originalet så intelligent att man står ut med det. Det enda jag stör mig på är de knäppa handlingarna. Doyles stories var moderna och rimligt realitiska i förhållande till genren. Men Gatiss’ verkar rena artonhundratalet – läskiga kineser som binder kvinnor vid mordiska maskiner så att hjälten ska få något att jaga efter. Etc. Pastischen urartar i parodi, men var det meningen? Och parodin är ju inte på Doyle utan på artonhundratalets underhållningslitteratur i gemen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s