Muammar Gadaffi snart på din arbetsplats

Jag ska inte göra en Marita och överskatta de sociala mediernas roll i samhällsomstörtningar. Twitter och bloggar har stor betydelse för att förmedla händelser, inte lika stor för att skapa dem.

Men de flesta från höger till vänster uppskattar det faktum att i stort sett vem som helst med en telefon, dator och någon form av nät kan berätta om händelseförlopp och avslöja missförhållanden. Att oppositionella – och alla andra för den delen – kan nå ut till många med väldigt små medel.

Alla är givetvis inte lika glada. Och då tänker jag inte på Ben Said, Mubarak, Gaddafi eller ens Mahmoud Ahmadinejad den här gången. Jag tänker på advokat Paula Hogéus.

Under rubriken ”Våga sätta ramar för sociala medier” i Dagens Industri uppmanar Hogéus Sveriges arbetsgivare att reglera hur deras anställda använder sociala medier. Texten verkar inte finnas på nätet så jag presenterar några bärande delar här istället:

”Yttrandefrihet gäller oinskränkt är en annan uppfattning. Det är utifrån denna verklighet som arbetsgivare nu måste agera”.

”Naturligtvis finns det utrymme för kritik mot arbetsgivaren, men principen är ändå att kritik ska framföras konstruktivt, korrekt och i syfte att åstadkomma positiv förändring”

”Osaklig kritik som endast skadar arbetsgivaren är ett brott mot lojalitetsplikten, oavsett var och hur det görs. Genom de sociala medierna får denna typ av mer eller mindre osaklig kritik väsentligt större proportioner. Vad som tidigare sagts till vänner över en middag sprids nu till 300 bekanta…”

”Arbetsgivare ska inte vara rädda för att uppfattas som bakåtsträvare om de hänvisar till en policy för de anställdas aktiviteter på nätet – inte ens om det sker efter arbetstid.”

Förutom den logiska luckan – om den som kritiseras upplever kritiken som ”saklig” är det med största sannolikhet inte kritik – avfärdar alltså Hogéus allt de flesta andra uppskattar med sociala medier. Byt gärna ut ordet ”arbetsgivare” mot exempelvis ”Libyen” eller ”Hosni Mubarak” i citaten ovan och se vad som händer.

De rättigheter vi kräver att stater garanterar sina medborgare, uppmanar Hogéus företagare att förvägra sina anställda. Det som är yttrandefrihet i Tunisien, Egypten och Libyen är ett lojalitetsbrott i Sverige. En lag för medborgare, en annan för anställda.

6 reaktioner på ”Muammar Gadaffi snart på din arbetsplats

  1. Det är en stor missuppfattning att yttrandefriheten ger medborgaren rätt att säga vad som helst om vem som helst, att den ger ett okränkbart skydd. Det gör den inte. Denna grundlagsskyddade rättighet reglerar bara ditt förhållande till staten. Staten får inte hindra dig. Eftersom du i din anställning troligtvis undertecknar en lojalitetsklausul (den är standard i alla kollektivavtal och troligen även i individuella anställningsavta). Regeln i sig är inte så konstig. Det är rimligt att du i din anställning inte ska söka skada företaget.

    Tolkningen som företagen har börjat göra, vilket kan symboliseras av facebook statusen om Volvo som dårhus eller blogginlägget om en särskild byggarbetsgivare som skumrask, är naturligtvis vulgärtolkningar vars juridiska bärighet är svag och tvivelaktig. Byggarbetsgivaren drog tillbaka polisanmälan eftersom bloggaren fick uppbackning av sin fackförening. Volvofallet fick inte samma goda lösning på grund av personens anställningsförhållande snarare än illojalitetsargumentet.

    Det arbetsgivarna gör är att pressa på, inte nödvändigtvis med stöd av lagen utan för att de kan. Genom sin styrkeposition på arbetsmarknaden försöker de skrämma till tystnad. Så funkar det. Man testar att etablera en tolkning. Håller det så håller det. Stöter tolkning på patrull (den anställde är fackansluten) så kan jag nästan lova att det hela slutar i samtal där företaget ber den anställde att uttrycka sig mildare. Det håller inte för uppsägning eller avsked. Viktigt att komma ihåg att moderna arbetsgivare gärna etablerar policy om ditten och datten. Dessa har inget juridiskt värde. Som facklig organisation bör man tydligt markera detta när de dyker upp. Vill arbetsgivaren reglera relationen mellan arbetstagare och arbetsgivare sker det i avtalsform och inte i en ensidigt framtagen policy.

    Ett par saker ska man tänka på om man blir konfronterad av sin chef. Medge ingen skuld. Ta alltid med dig ett fackligt ombud (allvarligt ta aldrig någonsin ett disciplinärt samtal ensam, aldrig). Bestrid eventuella åtgärder från arbetsgivaren, min uppfattning är att arbetsgivaren ofta vill bestraffa mer än de ha rätt till (rätt till disciplinära åtgärder måste vara avtalad annars strider det mot medbestämmandelagen).

    Rätten att kritisera sin arbetsgivare är dock grundlagsskyddad om den sker i form av tidning, exempelvis ett medlemsblad. Den kan vara osaklig och skadlig (säg att det är upplevelser som medlemmar delar med sig) fast det kanske inte är det smartaste. Syftet med kritiken bör vara att komma åt missförhållanden och åtgärda dem. Kritik är något som man bäst ger i grupp.

    Just det, ha inte chefen på facebook. Det är också vettigt.

  2. Visst innebär lojalitetsklausuler ett inskränkande i yttrandefriheten. Det är ett problem. Ett problem som också kommer att tillta då arbetsgivare uppenbarligen försöker stärka sina positioner.

    Som tur är får man fortfarande kritisera i media. Ett välformulerat blogginlägg tror jag faktiskt ingen skulle våga ge sig på heller (lagar och regler för the internetz hänger ju som vanligt inte riktigt med).

    I övrigt, tack för kloka råd!

  3. Medlingsskyddet är återigen begränsat till relationen mellan stat och medborgare. Med andra ord är den offentlig anställde skyddad i sin kontakt med media eftersom man använder sig av en grundlagsskyddad rätt. Den privatanställda har ingen sådan rätt. Att gå till media kan uppfattas som illojalt.

    Denna rättighet går förlorade i stegen till full marknadsanpassning av tidigare icke-marknader och monopol. Först följer Medlingsskyddet med som en avtalad rätt men allt eftersom marknaden konkurrensutsätts och upphandlingscirkusen drar igång går rätten förlorad. Alltid. För till slut är marknaden bara en bland många.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s