It’s a system Neo

I svallvågorna från självbetjänade kassor har det uppstått diskussioner kring avlönat och oavlönat arbete. Bra. Vi bör ständigt analysera arbetets olika former.

Lönen är ett effektivt sätt för kapitalet att administrera underordningen. Ett sätt att gömma obetalt arbete – ofta utfört av kvinnor – och att splittra arbetarklassen genom att dela in den i avlönade (”arbetare”) och oavlönade (arbetslösa, studenter, hemarbetande o s v).

Feminister som Selma James har visat att löneskillnader också ofta följer andra uppdelningar som utgår från sexism och rasism.

Tråkigt nog har många socialister svalt den här uppdelningen och givit den manlige, vite, lönearbetande fabriksarbetaren en nära nog hegemonisk status.

Men det går varken att se arbetaren eller varan han eller hon producerar som isolerade fenomen.

Arbetaren behöver mat, rena kläder, underhållning och en massa andra saker för att fungera. Arbetaren har också uppfostrats av sina föräldrar och gått i skolan. Han eller hon behöver vård vid sjukdom, leka med sina vänner och kanske en eller annan middag på krogen för att kunna prestera.

Varan behöver någon som kör den till fabriken, någon som placerar den på en hylla, någon som skriver en skylt, någon som ta betalt för den, någon som tar del av information om den och någon som köper den.

Väldigt många av de här sysslorna utförs utan att det betalas ut någon lön. Och listan över sysslorna kan göras hur lång som helst.

Capitalism is a system, Neo. That system is our enemy. ”Fabriken” där vi alla jobbar är samhället i dess helhet.

Allt färre jobbar inom den direkta produktionen. I Kina är antalet konstant sedan många tillbaka, trots enorma produktivitetsökningar. I Brasilien jobbar fler på McDonalds än inom deras berömda bilindustri. Wall Mart har fler anställda än General Motors.

Det oavlönade arbetet ökar också, både inom och utom produktionen. Konsumtion, företagssponsrad friskvård, hemdatorer, resor till och från jobbet är några exempel. Eller varför inte det för kapitalismen oerhört viktiga arbetet att vara arbetslös.

Eftersom fler och fler av oss är sysselsatta inom reproduktions- eller konsumtionssfären måste vi också ha en klar bild av hur arbetet ser ut där. Att inte erkänna det oavlönade arbetet vore att ge upp redan innan vi börjat.

12 reaktioner på ”It’s a system Neo

  1. Men hur definierar man oavlönat arbete? När jag städar hemma, är det oavlönat arbete? Eller när jag går ut och springer? Det tycker inte jag själv, om jag ska vara ärlig.

    Men om det är det, finns det något som inte är avlönat eller oavlönat arbete? Något som inte är arbete?

  2. fin analys! ofta används utveckling av fri mjukvara som exempel på en form av positivt gratisarbete. men man får dock inte glömma var programmerarna får sina pengar ifrån. johan söderberg skriver i ”allt mitt är ditt” upplysande om hur programmeringen av linux har blomstrat i östra tyskland. kombinationen av hög arbetslöshet och en hyfsat välfungerande a-kassa (eller socialbidrag) ger programerna tid att ägna sig åt sin hobby samtidigt som de bidrar till det allmänna. ”gratisarbetet” är alltså inte isolerat från ekonomin i övrigt utan beroende av att samhället kan erbjuda grundläggande trygghet för programmerarna. följaktligen ger ”gratis-programmerandet” positiva effekter i resten av världen. tex i brazilien där skolor kan använda gratis mjukvara och därför kan lägga licenspengarna de inte behöver betala till microsoft på att köpa flera datorer. det hänger ihop med tidigare resonemang på den här bloggen: om vi lönearbetar mindre, med bibehållen lön, får vi mer tid för våra intressen, vi kan gratisarbeta med sådant vi gillar, tex spela musik, programmera, odla växter, skapa konst etc.

    med detta sagt lyder då frågan: vad är egentligen arbete? är alla fritidssysslor egentligen arbete? är det arbete att bjuda över sina vänner på middag? att spela lite piano i vardagsrummet? att påta i trädgårdslandet?

  3. En (två) mycket bra fråga. Så här ser jag på saken:

    Kapitalet har ingen utsida. All mänsklig verksamhet omfattas i någon mening. Det finns alltså ingen skarp gräns mellan arbete och icke-arbete. Det finns ingen gräns överhuvudtaget. Det är inte antingen eller utan både och.

    Men även om det finns ett element av arbete i alla aktiviteter, så är det nära nog obefintligt i många fall. Visst kan din arbetsgivare (och kapitalismen som helhet) ha glädje av att du spelar piano i vardagsrummet. Du blir på gott humör och kanske gör ett bättre arbetsinsats på grund av detta o s v.

    Men om vi gör något helt av fri vilja av inget annat skäl än att vi själva och våra vänner mår bra av det skulle det kännas fånigt att betrakta det som oavlönat arbete, även om det i någon lite mening är just detta.

    Hur mycket eller lite någonting är arbete tror jag måste avgöras från fall till fall. Ibland är det självklart, andra gånger inte.

  4. sant. arbete är relativt och bör antagligen positioneras på någon sorts glidande skala. anledningen att jag lyfte fram programmering av fri mjukvara är just för att det är ett skolexempel på något som är både värdeskapande, till nytta för andra och dessutom existentiellt tillfredsställande för många som sysslar med det. man skulle antagligen kunna säga samma om musicerande , facebookanvändande, en stor del av allt konstskapande, bloggande osv…

    hur gör man med dessa hybrider av lek och arbete? känns cyniskt och glädjedödande att ösa på med arbetsmoral och pekpinnar (jag arbetar minsan när jag sminkar mig för att gå på klubb, mitt utseende genererar profit i den onda klubbägarens ficka). det förringar och relativiserar dessutom verklig utsatthet. däremot finns det samtidigt en poäng med att lyfta fram dessa vardagliga bestyr som arbete efter som man visar att vi alla är viktiga och bidrar till helheten bara genom vårat blotta varande. ett starkt argument för att dela kakan lika. hur håller man båda bollarna i luften samtidigt?

  5. Dina exempel är intressanta. Brukar också fundera kring just skapandet av programvara som ju ofta skett utanför lönerelationer och utan tanke på att förvandla det till en vara, eller till och med ett aktivt motstånd mot att förvandla det till en vara.

    Johan Söderbergs bok är underskattad som arbetskritiskt manifest. Precis när det börjar bli riktigt intressant (det var bra innan också, men av andra skäl) slutar den. Om du löser det här Johan, fortsätt där du slutade sist.

    Alla aktiviteter är hybrider på samma sätt. Det gäller att komma ihåg att det kan vara både och, både arbete och lek. Vi måste analysera varje ny situation, se vad som är le och vad som är arbete och bejaka leken i så stor utsträckning som möjligt.

    Det kommer (nog) alltid att finnas arbete kvar, men det kan vi ju dela upp.

  6. Rekommenderar en utmärkt bok om detta med obetalt arbete för att göra lönearbetet billigare: Claude Meillassoux’ Maidens, meal and money; capitalism and the domestic community, Cambridge University Press 1981.

  7. Vill du ha bidrag från staten för att du ”utför den nödvändiga sysslan” gå och handla? Du kanske skulle skaffa ett jobb eller starta ett företag och få ett litet litet hum om hur samhället fungerar före du skriver sånt här.
    Tänk om det är så att allt det där som du tittar på från utsidan och är så kritisk till faktiskt har en logisk insida. Tänk om det är så att det hemska stora kapitalet inte är så hemskt. Kanske det inte finns några konspirationer.Kanske dom flesta jobbar i små företag med 1-5 anställda och stat och kommun och har det ganska bra på sin arbetsplats. Kanske dom stora företagen men tusentals anställda är ganska få och står för bara någon procent av arbetstillfällena, och dessutom oftast tar väldigt bra hand om sin personal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s