Fackets framtid I

 

Det här är första inlägget i en rad om fackföreningarnas tillstånd och framtid. Jag använder mina egna erfarenheter eftersom jag misstänker att de är typiska.

Jag ställer några grundläggande krav på en fackförening. Två av de viktigare är:

  • Att den tillvaratar och försvarar sina medlemmars rättigheter på arbetsplatsen
  • Att den agerar som ett kollektiv och är en stark motpart till arbetsgivaren.

Men hur ser det ut i verkligheten? För några år sedan var jag medlem i SKTF. Förbundet heter sedan en tid tillbaka ”Vision” och har följande slogan:

Vision är ett fackförbund och i fokus för allt står du och dina visioner.

Jag ska inte gå in på några detaljer, men min dåvarande arbetsplats var högst dysfunktionell. Eftersom nästa alla hade projektanställningar var det mycket lågt i tak. Folk vågade helt enkelt inte säga vad de tyckte av rädsla för att inte få nya uppdrag. Vi hade dessutom en chef som enligt hela arbetsgruppen och flera samarbetspartners inte fungerade.

Den fackliga anslutningen var låg. Vi kontaktade därför SKTF för att organisera oss. Deras representant försäkrade oss om att SKTF var en mycket militant fackförening som cheferna i det närmaste var rädda för. Vi skulle bland annat få hjälp att hålla ordentliga möten och skriva seriösa protokoll där vi kunde föra fram synpunkter på de missförhållanden vi menade rådde. Ett ombud som var expert på just möten och protokoll skulle närvara nästa gång.

När ombudet väl anländer till mötet är det i armkrok med vår personalchef. Vi tar dock ingen större notis av det då, utan genomför mötet och för fram vår kritik. Jag för själv protokoll och lämnar sedan över det till ombudet som var satt att hjälpa oss.

Några dagar sedan får jag tillbaka protokollet. Det var då ”justerat” av ombudet i samråd med vår närmaste chef. Allt som kunde uppfattas som kritik var struket. Jag ber ombudet om en förklaring, men får ingen. Hon svarar över huvud taget inte. Jag hör av mig till ombudet som värvat oss och det enda hon har att säga är att det är ”en svår balansgång” att skriva protokoll.

Vi fortsätter dock att föra fram vår kritik. Efter en tid sluta vår närmaste chef. Tyvärr får dock även två av mina medarbetare sluta. I ett av fallen hävdar en av våra chefer att den direkta anledningen är en för kritisk inställning till ledningen. En annan chef hävdar att ingen av oss som varit öppet kritiska kunde räkna med någon karriär inom organisationen.

När jag berättar det för ombudet som värvat oss och frågar hur SKTF tänker agerar är hennes enda svar att ”det kan vara klokt att vänta med att föra fram kritik till man har fast anställning”. Jag hör av mig till andra representanter för SKTF men möts av ett kompakt ointresse.

När jag tar upp saken med min högste chef tycker till och med han att det är märkligt att facket inte agerar. Han beklagar att det inte finns någon stark facklig motpart på arbetsplatsen eftersom det troligen skulle göra verksamheten mycket bättre.

För mig var det uppenbart att relationen till de chefer som ombuden träffade regelbundet, åt lunch med, gick på kurser med, var viktigare är relationen till oss medlemmar som de träffade vid något enstaka tillfälle.

Efter detta, och några andra liknande incidenter, lämnade jag och flera andra anställda frivilligt verksamheten.

Samtidigt som allt detta händer dyker ett påkostat kampanjmaterial från SKTF upp i mitt postfack. Det har rubriken ”Låt inte jobbet tysta mun”.

Fortsättning följer i morgon. Då tänkte jag ta upp det här med att agera kollektivt. Bidra gärna med dina egna erfarenheter.

14 reaktioner på ”Fackets framtid I

  1. Det som är näst intill otroligt med denna historia, är hur ofta man har hört variationer på den. Bara byt ut SKTF mot något annat fackförbund. Jag har väldigt svårt att förstå hur det öht finns medlemmar kvar i något av dessa fackförbund som så många gånger svikit förtroendet för sina medlemmar.

    Jämför detta med hur snabbt människor hade bytt telefonabbonemang om det kom fram att Tele2/Comviq betett sig lika avskyvärt. Hur kommer det sig att folk i gemen har svårare att byta fackförbund än mobilabb, när det är krångligare med det senare?

  2. Har också hört ungefär samma, gång på gång på gång. Att folk inte byter kan ha att göra med att det inte finns något vettigt alternativ. Många väljer att lämna helt och bara vara med i a-kassan.

  3. Jag jobbar på Vision och det känns jättetråkigt att du har denna upplevelse av oss men samtidigt är jag glad att du ger dig tid att ge uttryck för din åsikt. Just nu är vi ute och besöker 100 000 personer för att ha en dialog kring vad man vill med sitt fack, samtidigt tillsätter vi en personlig ombudsman för ofasta jobb, just därför att vi vet att det är en viktig fråga, inte minst för våra unga medlemmar. Det
    är viktigt för oss att få Feedback för att vi ska kunna vara bra och relevanta. Jag skulle
    jättegärna vilja att du kontaktade Vision direkt på 0771- 440000 eller
    mejlade mig på Michaela.tinnerholm@vision.se
    Varma hälsningar Michaela, ombudsman på visions center i Linköping

  4. Hej Michaela! Hedrande att ni tar kritik på allvar. Det kommer mera inom kort. Av mer generell art. Delta gärna i diskussionen.

    Vill också poängtera att jag utelämnat en hel del riktigt graverande uppgifter i min berättelse av hänsyn till de inblandade. Jag är inte ute efter att hoppa på enskilda personer utan vill ha en generell diskussion om fackets och framtid.

  5. Handels är så trötta på de ständiga konflikterna på min före detta arbetsplats att de uppmanar folk att byta jobb. Vet inte om det är jag som är småaktig men är det verkligen värt 500 spänn i månaden om det är lösningen på problemet?

  6. Men varför inte starta egen klubb eller se till att bli vald om det redan finns en klubb? Varför inte låt motståndet börja med dig? Det är bättre att göra något aktivt av medlemskapet än att passivt rycka på axlar och säga att någon annan inte fixar det åt en. En fackförening är en medlemsorganisation, den kräver inte bara ditt medlemskap utan också ditt engagemang för att fungera.

  7. Jag har inga problem med mitt fackförbund Elektrikerna. Jag tycker att de är ett kampförbund som alltid ställer upp. Visst tycker man att saker å ting kunde gå snabbare ibland. Men det är bra med förberedelser…

  8. Thomas:
    Tror ingen förespråkar att rycka på axlarna. Visst är det bättre att organisera sig och rösta bort olämpliga ombud. Men det förutsätter att man delar organisationens grundläggande värderingar. Jag återkommer till det i morgon, men jag är högst tveksam att så är fallet beträffande SKTF. Upplever man dessutom att organisationen genomsyras av en kultur man inte kan förlika sig med tror jag det är vettigare att hitta en annan organisation eller engagera sig på något annat sätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s