Fackets framtid II

Jag valde att stanna kvar i SKTF när jag bytte jobb. De var en av få fackföreningar som fanns representerad på arbetsplatsen och nästan alla var medlemmar. Att det hade fungerat så dåligt på min förra jobb kunde ju faktiskt ha att göra med enskilda ombud.

På mitt nya jobb bestod den enda kontakt med SKTF i mailutskick från sektionen. Jag minns särskilt två kategorier mail. Det ena var erbjudanden om att följa med på kryssningar. Det andra var erbjudanden om hjälp och ”coachning” vid individuella lönesamtal.

Vid ett tillfälle blev en kollega så irriterad att hon svarade på ett mail ur den sistnämnda kategorin. Svaret gick ut till hundratals medlemmar och ombud. Min kollega förklarade sakligt men bestämt att själva poängen med en fackförening –och den huvudsakliga anledningen till att hon var medlem – var att vi anställda skulle ha en möjlighet att agera kollektivt gentemot vår arbetsgivare. Att detta skulle innebära en styrka och en möjlighet att tillsammans höja allas löner. Inte bara några stycken.

Ingen svarade.

Själv ringde jag upp ringde SKTFs ”center” och frågade vad det var för poäng att vara medlem om mina och mina arbetskamraters rättigheter inte försvarades. Om vi inte agerade kollektivt utan tvärtom uppmanades att försöka göra en bra deal på egen hand.

Personen jag talade ville inte diskutera SKTFs agerande . Jag har full förståelse för att han varken kunde eller ville diskutera mina personliga erfarenheter. Men han ville heller inte diskutera SKTFs policy generellt. Det gjordes inget som helst försök att argumentera eller övertyga mig om att fortsätta vara medlem. Istället sa han något i stil med: jaha, tycker du så. Då kanske du inte ska vara medlem.

Jag lämnade SKTF. Det är ett antal år sedan nu. Imorgon tänker jag undersöka hur förbundet mår idag.

5 reaktioner på ”Fackets framtid II

  1. Om du inte är nöjd med hur sin fackförening fungerar så finns det egentligen bara en hållbar lösning – gör det själv!

    Om dina företrädare inte sköter sitt uppdrag förtjänar de inte längre ditt förtroende – byt ut dem!

    Eller börja med att prata med dem, de kanske upplever att de gör ett bra jobb. Gör rätt avvägningar. Men ibland är det bara fel folk som sitter på stolarna. Det är väldigt lätt att byta ut folk, det enda som krävs är du snackar ihop dig med några arbetskamrater och enas om ett nytt namn (se första punkten). Du kan inte vara rädd för att ta det där ansvaret. För om inte du gör det så kommer någon annan göra det.

    Det låter barnsligt enkelt, det är det också. Men var beredd på att springa in i väggar (och människor). Sen kan det vara så där kul att helt och hållet sparka ut någon från sitt uppdrag, trots att det måste ske. Vi snackar om människor, vanliga människor. Du får göra värderingen, värt att försöka och förändra eller faktiskt stilla tiga.

    Sen finns det en massa begränsningar och tröghet, oavsett hur mycket man vill förändra något så är det inte alltid möjlig över natt. Men fackföreningarna är demokratiska organisationer, använd de möjligheter som finns. Organisera sig lokalt, var föredömliga, visa exempel hur man kan göra, sprid exempel, skriv insändare, skriv motioner mm. Det går och är inte på något omöjligt.

    Det är min upplevelse av att göra det själv.

  2. Kommentar på serien ”Fackets Framtid” del 1

    Vill också se en förändring av facket. Försöker göra detta inifrån men där är det tungt. Allt ska vara mer som ett effektivt företag än en arbetar organisation.
    Facket har ju på visst sätt ”såld ut” sina värderingar och har ju med detta tappat kontrollen av vissa aspekter på arbetsmarknaden. Både på grund av dess egna förblindande genom att omorganisera med företagsstrategier eller att t.ex. lagar regleras av andra som i sin tur påverkas av lobbyism.
    Facket måste förändras. Dock börjar jag bli pessimistisk att de stoooora facken klarar det. Vissa små fackföreningar har rätt struktur och agenda men problemet att båda de bra och dåliga facken är i samma fack. (!!) Detta gör ju att de fack som förändras eller helt enkelt fattat grejjen får svårt att urskilja sig mot de stora, förblindade, facken och får problem med rekrytering då de ses som precis likadana som de kassa facken.Fack som fack liksom…

    Fortsättning följer i morgon

  3. Om du inte gör det inifrån gör du det inte alls. Diskursens ordning skyddar fackföreningsrörelsen från påtryckningar utifrån.

    Visst är det tungt men det funkar! För även om vissa företrädare (ibland hela kongresser) under vikten av ekonomistiskt tänkande och ekonomiska realiteter kommit att vad som vi kan vara ganska överens om felaktiga beslut så finns det en vilja och begär efter bra fackliga företroendevalda.

    Man vill att det ska hända grejer och min upplevelse är att det uppmuntras och främjas. I första hand är problemet inte vare sig värdemässigt eller ens organisatoriskt, problemet är att det finns en brist på bra fackliga förtroendevalda. Eldsjälar som tar fajten mot sina arbetsgivare och organiserar sina kamrater. Det är problemet. Och vet ni vad? Vem som helst kan vara del av lösningen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s