Fackets framtid VII

Det är egentligen konstigt att Jobbgarant inte uppstått tidigare. Med tanke på hur många fackföreningar arbetar i praktiken är det en helt logisk utveckling. Facken blir försäkringsbolag med omotioverat höga premier där man kan teckna olika typer av abonnemang.

Jobbgarant har fattat detta. Och om man ändå inte tänker driva kollektiv kamp, varför då kalla sig fackförening? Det riktigt tragiska är att skillnaden mellan Jobbgarant och exempelvis min förra fackförening Vision verkar vara obetydlig. Möjligen med undantag för att Jobbgarant inte har hyckleri som bärande affärsidé.

Nu väntar jag bara på ett gratisabonnemang där varje kontakt inleds med en reklamjingel. Och givetvis, ett facklig initiativ i rakt motsatt riktning.

8 reaktioner på ”Fackets framtid VII

  1. Jag måste erkänna att jag känner mig tämligen frustrerad över dina antifackliga inlägg. Nu tillhör Vision TCO, men jag är själv en av de som anser att LO (och troligen även TCO och Sako) har tappat sina tänder och inte är en kamporganisation längre, men du ska nog sluta binda samman alla förbund till samma smutskampanj. Jag och mina förtroendekollegor i Transport kämpar som svin för i princip noll tacksamhet, och såna här uttalanden är tacken för allt man lägger ner. Mycket tråkigt.

  2. Jag binder inte samma alla förbund. Det finns flera fack, särskilt inom LO som gör ett mycket bra jobb. Det finns många förbund även inom TCO och Saco som gör bra jobb lokalt. Men generellt är den fackliga kampen på dekis. Arbetsmarknaden har förändrats till de sämre på ett radikalt vis på senare år, och facken har stått handfallna. De fack som genomgår förändringar gör det som Vision, och släpper helt den kollektiva kampen till förmån för ökade skillnader och ”karriärsutveckling”.

    Min inlägg är inte antifackliga. Jag efterlyser tvärtom mer facklig kamp.

  3. Problemet med serien Fackets framtid är att den uteslutande handlar om tjänstemannafacken men perspektivet hela tiden är ett kollektivareperspektiv. LO har alltid fungerat annorlunda från tjänstemännen. Det är viktigt att påpeka detta. Hursomhelst leder det till assonans i resonemangen. Sen leder diskussionen inte särskilt mycket framåt utan det är mest dåliga exempel som grävs fram. Ja, det finns många. Jag skulle gärna se mer idéer kring vad bör göras och hur. Men det största problemet är hela perspektivet i sig, du tittar utifrån. Med detta sagt, vill jag dock understryka att jag gillar serien.

    Sen håller jag inte med om att fackföreningsrörelsen har står handfallen inför förändringarna på arbetsmarknaden. Jag håller inte heller med om att de enda förändringarna som sker, inom LO-förbunden är det många som ser över hur organisationerna ska se ut för att bästa klara av den fackliga kampen. Ett tydligt exempel är rörelsen mot mer utpräglade förtroendevaldaorganisationer istället för ombudsmannaorganisationer. Även förbundens storsatsning på bildning är väldigt positivt och vi ser redan hur satsningen bär frukt, med starkare medlemmar och en bättre återväxt bland de förtroendevalda. Även LO:s Stora resan (trots att den är lite meh) är ett steg i rätt riktning. Visst är det enkelt att säga – för lite, för sent – och ställa sig på tvären. Men det funkar inte. För lite, för sent är alltid bättre än aldrig och inget.

    Sen skulle jag vilja påstå att LO har börjat fokusera på tydligare maktfrågor i de gemensamma avtalskraven under de senaste åren – till exempel reglering av inhyrning vilket i princip satte stopp för inhyrning under tiden som det finns uppsagda arbetstagare med företrädesrätten kvar eller årets krav på en kraftig begränsning av otrygga anställningar. Det rör sig i rätt riktning.

    Men jag tänkte ge dig lite mer vatten på kvarnen:
    http://www.aftonbladet.se/debatt/article13879068.ab
    Ledarna … ja, på vilken sida bordet sitter de egentligen?

  4. Just det, sånt där som Jobbgarant har funnit tidigare (kanske inte med abonnemangsform men samma innehåll). Det dyker upp då och då. I grund och botten är det lite av ett lurendrejeri eftersom de inte kan erbjuda hjälp när det gäller avtalsbrott utan endast vid lagbrott. Avtalet tillhör de avtalsbärande parterna inte den enskilde anställde. Det krävs alltså medlemskap i rätt fackliga organisationen för att kunna hävda ett kollektivavtal. Som icke-ansluten eller felorganiserad står du utlämnad till arbetsgivarens godtycke, du har inget anspråk på avtalet.

  5. Thomas: det kommer positiva exempel framöver. Både härifrån och från andra länder. Både i form av förslag och exempel.

    Visst har fokus varit på tjänstemannafack. Jag tar ju avstamp i mina egna erfarenheter – som det visat sig att jag delar med många – som medlem och ombud i SKTF. Så ett utifrånperspektiv är det inte.

    Jag ska bredda diskussion framöver. Vet också, och har skrivit,att många LO – fack funkar betydligt bättre.

    Glädjande att höra omåtgärderamot inhyrning.även om betydligt mer skulle kunna göras.

  6. Fredrik, det jag menar med utifrånperspektiv är att, och det här är kanske bara min upplevelse, du ständigt pratar om vad facket gör. Alltså vad de andra gör eller inte gör och väldigt lite vad vi gör eller inte gör.

    Du betraktar facket utifrån, även om du använder egna upplevelser och erfarenheter när du gör det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s