Self Shop Control

Paddans anatomi, del 1

Aktivisterna i filmen Yes Men konstruerar en dräkt med inbyggd skärm längst ute på en stor fallos. Skärmen är uppkopplad mot en kamera som kan vara placerad i en Sweat Shop någonstans i tredje världen. På så vis kan bäraren av dräkten övervaka arbetarna i sin fabrik medan han exempelvis städar eller tränar.

Dräkten fungerar som ett panoptikon. En Sweat-Shop-Control. Arbetarna i fabriken jobbar flitigt eftersom de inte vet om de är övervakade, men att de mycket väl kan vara det.

Panoptikonet är de stora institutionernas övervakningssystem. Fängelsets, fabrikens, skolans och mentalsjukhusets. Men institutionerna har lösts upp och flutit ut överallt. Vi är alltid på jobbet. Ständigt under vidareutbildning. Och i viss mån också föremål för både inspärrning och mentalhygieniska åtgärder.

För att vi inte ska irra bort oss och försvinna utom kontroll sänder våra telefoner, biljetter och andra objekt ständigt positionsangivelser. Vi vet var vi är. De vet var vi är. Vart vi är på väg. Eller för att låna Gilles Deleuze ord:

 Det är inte science fiction att tänka sig en kontrollmekanism som i varje ögonblick anger ett elements position i en öppen miljö, ett djur i ett reservat, en människa i ett företag (elektroniskt halsband).

Félix Guattari tänkte sig en stad där var och en kunde lämna sin lägenhet, sin gata, sitt kvarter, med hjälp av sitt elektroniska kort (dividuell) som lyfte den ena eller andra barriären; men kortet kunde vara indraget en viss dag, eller mellan vissa timmar; det som räknas är inte barriären utan datorn som beräknar vars och ens position, tillåten eller otillåten, och utför en universell modulation.

Men även detta är gårdagens nyheter. Vi befinner oss sedan länge i nästa fas. Vi är inte bara övervakade. Vi sänder inte bara passivt ut tomma signaler. Vi administrerar själva övervakningen av oss själva.

De enda gånger jag har sett någon förutom mig själv använda en iPad är i rusningstrafiken till och från arbetsplatser. Arbetare förlänger sina arbetsdagar genom att svara på mail, skriva rapporter, nätverka, göra presentationer och producera massor av information om oss själva och sedan frivilligt dela med sig av denna till organisationer som Google, Facebook, Twitter, Linkedin, Telenor, Mastercard, Apple, FRA, Visa, Telia, 3 och ett otal ytterligare.

Samma skärm som Yes Men. Men utan utsida. Kameran och skärmen är vända åt samma håll. Mot oss. Vi tittar på oss själva när vi kontrollerar att vi kontrollerar oss. Self-Shop-Control. iShop?

Men kom ihåg: Every tool is a weapon if you hold it right

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s