Morden i Malmö

Året var bara några minuter gammalt då ett barn sköts till döds i Malmö. Ytterligare ett dåd i en lång rad som gör att staden numera toppar mordstatistiken.

Malmö utmärker sig tyvärr på andra mindre smickrande sätt också. Som när det gäller barnfattigdom, vräkningar av barnfamiljer, slumvärdar och trångboddhet. Stadsdelen Rosengård är exempelvis byggd för 5500 invånare men här bor mellan 8000 och 9000 människor. Ingen vet exakt hur många.

Lägg till en ungdomsarbetslöshet som precis som i övriga landet ligger på historiskt höga nivåer. Ett skolsystem som redan då barnen föds delar in dem i ett a och ett b-lag beroende på föräldrarnas ekonomiska och kulturella kapital. Ett samhälle där det dag för dag blir allt svårare, i vissa fall i praktiken omöjligt, att klättra på stegen. Dramatiskt ökade klassklyftor sedan det nyliberala systemskiftet i början av 80-talet. Där de allra rikaste blir ännu rikare och de allra fattigaste ännu fattigare.

Är det någonting de flesta forskare är överens om är det att arbetslöshet, fattigdom, segregation, trångboddhet, begränsad social rörlighet och dåliga skolor är grogrund för kriminalitet.

Men vad gör vi? Skickar ut fler poliser på gatorna? Höjer straffen för vapeninnehav? Tar i med de så kallade hårdhandskarna mot buset?

Jag är ledsen, men det fungerar inte. Det har aldrig fungerat och det kommer aldrig att fungera. Inte ens på kort sikt.

Den som är beredd att ta ett livstidsstraff för mord bekymrar sig varken för hårdare vapenlagstiftning eller fler poliser på gatan. De som lämnar in sina vapen vid en amnesti är inte samma personer som tror sig behöva sina automatvapen för att eliminera eventuella fiender.

Om vi på allvar vill göra något åt kriminaliteten får vi sikta in oss på orsakerna istället för att försöka dölja symptomen.

Men Illmar Reepalu, stadens högste politiker sedan snart tjugo år tillbaka, ropar istället på hårdare straff och graderat medborgarskap, medan Sydsvenskan publicerar en och annan vettig artikel i skarp kontrast till ledarsidans sedvanliga propaganda för den borgerliga politik som ökar just de klyftor och skillnader som de flesta forskare anser vara den mylla där våld, kriminalitet och mord frodas.

Medan vi andra funderar och oroas spelar polisen säkerhetsteater för den ängsligare delen av befolkningen. Den lite modigare njuter av Malmös mustiga myller av  smuggelsrpit, röka, tjack och dopade priser på restauranger och butiker. Svartklubbar med generösa öppettider men också knivdåd och skottlossningar.

Vad tror ni förresten någon med omfattande svarta affärer gör när någon annan i samma bransch är skyldig honom pengar? Ringer Intrum Justitia? Kronofogden? Eller just samma kille som inte har minsta tanke på att utnyttja den frikostiga vapenamnesti som eventuellt kommer att utfärdas?

Vad tror ni förresten de ökade klyftorna får för konsekvenser? Kriminaliteten i Malmö är till stora delar ett resultat av ett allt mer orättvist samhälle. De värsta kriminella gänget är de som under de senaste trettio åren systematisk rustat ner välfärden, ökat skillnader mellan människor, sålt ut, givit bort och försämrat våra gemensamma egendomar och skott sig på andras olycka.

En reaktion på ”Morden i Malmö

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s