Kulturen vecka 27

I veckans Arbetaren har Andreas varit på Andra Långgatan i Göteborg, en av våra får kvarvarande stökiga innerstadsgator. Dessutom har Johan träffat Stuart Baker som driver skivbolaget Soul Jazz Records, Daniel har sett senaste Spider-Man och Lars har träffat Gubb, den svenske hiphopare jag hyser störst respekt för.

Mina eget bidrag följer här:

Redaktören rekommenderar

[Handbok] Tzara och Lenin spelar schack
Jag har svårt för sentimentalt dyrkande av fenomen som förlorat sin relevans för länge sedan. Vet inte hur många utställningar, konstprojekt, filmer och politiska manifestationer jag genomlidit där där verk, rörelser och idéer som var radikala för femtio år sedan får en lätt uppfräschning, förvånansvärt ofta till tonerna av så kallad medveten hip-hop. Visst. Kul. Du kan kassera in en miljon vit-ängslig-medelklass-poäng medan jag sover en stund här i hörnet.

Ska villigt erkänna att jag själv är medskyldig. Jag har haft långa destruktiva, ohälsosamma och för all del väldigt roliga relationer till både Guy Debord och Antonin Artaud. Identifierade mig starkt med Artauds krig mot sina egna organ fast han både led av sviterna efter en hjärnhinneinflammation och hade cancer medan jag på sin höjd hade en släng hypokondri.

Jag hyllade också Debords berömda citat om att han skrev mindre än de flesta som skriver, men drack mer än de flesta som dricker. Trots att jag skrev ännu mindre än honom och att min destruktivitet tog andra vägar än via flaskan.

Jag mår bättre nu och förstår att nostalgiskt ältande av situationister, dadaister, surrealister och så vidare, är trist och leder sällan till något annat än meningslösa konstutställningar och otidsenlig klädsel.

Rumänen Andrei Codrescus bok Tzara och Lenin spelar Schack – en postmänsklig guide till dadaismen är ingenting sådant. Den är varken nostalgisk eller sentimental utan har blicken fast fäst mot framtiden. Trots att den handlar den om ett parti schack som spelades i Zürich på 10-talet, förra 10-talet alltså, mellan dadaismens fader Tristan Tsara och Lenin. Boken beskrivs som ”en opraktiskt handbok för praktiskt leverne i vår tid” och består av en rad teser och råd baserade kring olika personer och fenomen relaterade till de båda spelarna. De delar samma utgångspunkt: orättvisa existerar. Men där slutar också likheterna.

Codrescu låter partiet fortlöpa genom att flytta flyta pjäserna från sitt 1900-talssammanhang till nutiden och vidare in i framtiden. Boxning, Emmy Hennings, Pseudonymer, Principa Discordia, Hugo Ball och baronessan Elsa von Freytag-Loringhoven möter iPhones och internet(s) och resulterar i den biomekaniska postmänskliga människan, en e-kropp utan organ, ständigt uppkopplad och utan gräns och mot sin omgivning. Som en dadaistisk version av Donna Haraways A Cyborg Manifesto.

Ett särskilt kapitel ägnas åt vikten av ryktesspridning, en aktivitet som paradoxalt nog är både enklare och svårare än någonsin tack vara internet. Enklare än någonsin att sprida, enklare än någonsin att genomskåda.

Tzara och Lenin spelar Schack påminner också en hel del om Greil Marcus Lipstick Traces: A Secret History of the 20th Century, en klassiker när det gäller att lyfta fram subversiva rörelser fortsatta relevans. Humoristiskt, välskriven och intressant men framförallt handlar den inte om döda poeter, utan om hur vi ska använda dem. Och jag behöver väl knappast berätta att Tristan Tzara vinner? Åtminstone i någon sorts dadaistisk mening.

[Dödspoesi] Verkligheten nedtecknas, ges ord, förvanskas och blir en del av en ny omformad verklighet
Förlaget Orosdi-Backs böcker har ofta illustratörer och konstnärer i fokus. Tidigare har det handlat om bland andra Martin Kellerman, Nina Hemmingsson, Max Andersson och Carl Johan de Geer. Senast ut är ett samarbetet mellan Arbetarens medarbetare Pär Thörn och konstnären Ragnar Persson. Verkligheten nedtecknas, ges ord, förvanskas och blir en del av en ny omformad verklighet handlar om mordet på Robert Risberg i anslutning till Uddevallas dödsmetallscen på 90-talet. Fascinerande läsning, läskiga teckningar. Ett måste för alla skräckblandat förtjusta beundrare av Venom, Burzum och kriminalhistorier.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s