Kulturen vecka 28

I veckans Arbetaren har Lars träffat svensk hiphops nästa stora namn, Black Ghost. Daniel har sett Cockpit och Källan. Jag hyllar som vanligt hatet…

[Slagfält] Rätten att kommunicera i det offentliga rummet
Screen är Kulturhuset i Stockholms digitala konstgalleri. På deras hemsida kan du just nu ta del av filmer av de svenska konstnärerna Akay och Made samt amerikanen Brad Downey. Filmerna dokumenterar legala och illegala aktioner i det offentliga rummet och problematiserar frågan om vem som egentligen har rätt att använda det för att kommunicera. Filmerna ligger uppe till och med 2 september.

Tyvärr går samhällsutvecklingen med raska steg mot en situation där kommunikation i det offentliga rummet är förbehållen kommersiella intressen med stora ekonomiska resurser som köper sig rätten att förfula, mångla och förolämpa eller ”göra reklam” som vissa föredrar att kalla det.

Alla håller inte med om det här. Som exempelvis förbundet Sveriges Annonsörer. I måndags drog de igång kampanjen Trött på reklam med syftet att ”öka förståelsen för reklamens positiva roll” eftersom de ”ser reklam som en del av yttrandefriheten och som en viktig kommunikationskanal mellan företag och konsumenter som inte bör begränsas ytterligare”.

Men vänta. Det blir ännu roligare. De använder Nordkorea som avskräckande exempel på en plats utan reklam. Du kan till och med vinna en resa för två till Pyonyang i en tävling som ingår i kampanjen.

Jag vet inte om Sveriges Annonsörer känner till att den högst civiliserade och trevliga världsstaden São Paulo med drygt 11 miljoner invånare förbjöd utomhusreklam för fem år sedan. Inga billboards. Inga neonskyltar. Inte ens reklam utanför affärerna. Undersökningar visar att en stor majoritet av stadens befolkning är nöjda med detta. Kan man inte få en resa dit istället? Jag lovar att ställa upp i tävlingen i såna fall.

När det gäller att använda Nordkorea som skräckexempel förtjänat detta ett eget kapitel. Se veckans ord sist i spalten.

[Skadeglädje] ACTA
Det röstades om ACTA-avtalet i EU-parlamentet förra veckan. ACTA är ett beställningsjobb från kapitalet till våra politiker och handlar om att försöka stävja varumärkesintrång och fildelning. ACTA skulle bland annat inneburit rejäla inskränkningar i integriteten samt ökade befogenheter för tull och polis att jaga fildelare. Alltså ytterligare ett steg mot ett samhälle där företags rättigheter stärks på bekostnad av medborgares. Men EU-parlamentet röstade ett rungande nej. 478 röster mot 39 och jag är glad, troligen för första gången, för något som hänt inom EU-byråkratin.

[Twitterfarfar] Louis-Ferdinand Céline
Det svängde rejält om Louis-Ferdinand Célines karriär. Debutromanen Resa till nattens ände från 1932 är inte bara ett oöverträffat anti-krigsmanifest utan också en av de, och jag överdriver inte nu, fem bästa böcker som någonsin skrivits. Några år senare övergick Céline till att skriva antisemitiska pamfletter, vara tyskvänlig i Paris under tyskarnas ockupation av staden, tvingas fly från Frankrike till exil i Tyskland för att sedan åka till Danmark där han hamnade i finkan i väntan på att det skulle redas ut exakt vilka former hans tyskvänlighet tagit sig under ockupationen.

Från Slott till slott som nyligen givits ut av Vertigo förlag, börjar med exilen i Tyskland på slottet Sigmaringen. Ärligt talat förlorar jag snabbt fokus på handlingen om den sure gamle stofilen, alltså Louis-Ferdinand Céline själv, på flykt genom andra världskrigets Europa tillsammans med sin fru och deras katt. Trots hat, ilska och rallarsvingar till höger och vänster som sveper som behagligt friska vindar över sidorna. Oroa dig inte, vid det här laget hade han både lämnat och tagit avstånd från antisemitismen. Här handlar det istället ofta om ett vackert, poetiskt hat av den sort som numera är bannlyst både från litteraturen och det offentliga samtalet. Till skillnad från det fula, högst konkreta hat som dagligen drabbar sjuka, fattiga, arbetare och arbetslösa och som mer eller mindre upphöjts till statsreligion i och med Alliansen maktövertagande.

Jag struntar i vad som händer och fastnar istället i språket. Det fantastiska upphuggna språket, där fragment hakar i varandra i svindlande associationsbanor. Ofullständiga meningar. Medvetna stavfel. Påhittade ord. Konstiga ord. Galen interpunktion. Missbruk av utropstecken. Övergrepp på i stort sett alla kända grammatiska regler. Respektlöst i en mycket positiv bemärkelse.

Utan att kunna ett ord franska inser jag att Hans Johansson gjort en storartad insats med översättningen av ett språk som – du har säkert gissat det vi det här laget – ser ganska precis ut som det gör på sociala medier. För sak är säker. Céline hade tokdominerat på Twitter. Inte minst med tanke på att han med en stundtals brutal ärlighet egentligen bara pratar med och om sig själv.

Céline betraktades som oläsligt av sin samtid, men framtiden ger honom rätt. Från slott till slott skriven 1957 är den första 10-talsromanen. Han visste att vi alla en dag skulle uttrycka oss precis som han. Vi är äntligen redo för Céline.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s