Fredagspyssel med den spekulativa nihilismen

Ray Brassier är en av förgrundsgestalterna inom den löst sammansatta vetenskapsteoretiska skola som kallas ”spekulativ realism”. Jag blev därför mycket förvånad när jag hittade den här intervjun med honom…

KRONOS: How would you describe your ‘love-affair’ with the
speculative realists movement?
RB: The ‘speculative realist movement’ exists only in the imaginations of a group of bloggers promoting an agenda for which I have no sympathy whatsoever: actor-network theory spiced with pan-psychist metaphysics and morsels of process philosophy. I don’t believe the internet is an appropriate medium for serious philosophical debate; nor do I believe it is acceptable to try to concoct a philosophical movement online by using blogs to exploit the misguided enthusiasm of impressionable graduate students. I agree with Deleuze’s remark that ultimately the most basic task of philosophy is to impede stupidity, so I see little philosophical merit in a ‘movement’ whose most signal achievement thus far is to have generated an online orgy of stupidity.

Svaret r lite för bra. Vad menar karln egentligen? Det först öppnade rätta lösningarna vinner äran att få rädda min helg från sömnlösa nätter på grund av metafysiska grubblerier.

10 reaktioner på ”Fredagspyssel med den spekulativa nihilismen

  1. Ja, man kan bli konfys för mindre! Min första reaktion var att det nog är bäst att vara lite skeptisk – en viss mystik vilar kring SR. (”Total brist i symbolisk effektivitet. Stora A helt frånvarande. Helt förkastligt.”)

  2. I svaret på den första frågan presenterar han en idé om att metafysiska teorier i den mån det är möjligt bör bygga på implikationer av naturvetenskapliga insikter, och att en metafysik alltid måste vara förenlig med den kunskap de empiriska vetenskaperna ger oss. Problemet är att en metafysik som uppfyller dessa krav aldrig kommer att vara oss till lags om vi inte är beredda att acceptera en världsbild som inte i grunden är meningsgivande och dessutom gärna levereras i ett dramaturgiskt tilltalande paket. Han menar att vi har en tendens att söka förklaringar som frångår förnuftet, om ingen rationell förklaring kan fylla världen med mening.

    Man får anta att han menar att den spekulativa realismen är just en sådan icke-rationell teori. Den grundas inte i vad vi vet (eller tror oss veta). Det som driver dess förespråkare är inte dess (obefintliga) förklaringskraft, utan det faktum att den inte utesluter att världen är så meningsfull som vi hoppas men inte rationellt kan sluta oss till att den är. Spekulativ realism är tilltalande, men den är inte förnuftig. Därför är den en metafysisk teori av det slag RB bestämt och välmotiverat förkastar.

    För en sådan teori kan man kanske inte riktigt hoppas få gehör i akademiska sammanhang, och hans irritation tycks bero på att man försöker marknadsföra sin teori till en alternativ, mer mottaglig, yngre och inte helt vetenskaplig publik, istället för att bara ge upp teorin.

    Intressant intervju. Tack för tipset.

  3. En lite intressant grej är att han i sitt svar på första frågan i intervjun för ett resonemang – eller kanske mer berättar en historia – som har stora likheter med den historiefilosofiska berättelse Adorno och Horkheimer berättar i Upplysningens dialektik.

  4. Det är lite förvånande att han kommit att avsky Harman och OOO så mycket. (Vilket han uttryckligen säger i t.ex. här: http://rosswolfe.wordpress.com/2011/05/30/ray-brassier-on-the-speculative-realist-movement-including-his-reaction-to-my-satyric-manifesto-of-speculative-realistobject-oriented-ontological-blogging/, ”I won’t attempt to disguise my contempt for them.”) Visserligen har de aldrig stått varandra nära filosofiskt, men de verkar ha haft mycket kontakt. Deras korrespondens kring After Finitude (B. tipsade H. om boken) var det som ledde till den första spekulativ realism-konferensen. Och det var Brassier som bjöd in Harman. Uppenbarligen gillar Brassier dock inte vändningen som det hela tagit.

    Min lösning är:
    – Han gillar inte OOO.
    – Hans förolämpningar är utsökt formulerade.
    – Men han verkar vara arrogant på ett ganska tröttsamt och pubertalt sätt.

    Själv tycker jag att SR har blivit mindre mystiskt, men allt mer intressant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s