Kognitiv dissonans

Har du någon gång köpt något riktigt dyrt som du inte är nöjd med? Troligen. Men chansen är också att du vid ännu fler tillfällen köpt dyra saker som du är nöjd med trots att du borde vara missnöjd. Låter det konstigt? Kanske, men sanningen är att det händer oss hela tiden. Dig, mig och alla andra. Det beror på ett fenomen som psykologerna kallar ”kognitiv dissonans” och fungerar ungefär såhär:

Alla människor föreställer sig att de är hyfsat kloka personer som fattar hyfsat kloka beslut. När det dyker upp information som strider mot denna föreställning uppstår en konflikt, en ”dissonans”. Vanligen efter att vi gjort något som vid en första anblick inte verkar vara ett dugg klokt. För att få bilden att gå ihop måste något ändras. Antingen är vi kloka och då gör vi också kloka saker. Eller så gör vi okloka saker och då är vi följaktligen okloka. Gissa vad vi ändrar? Just det. Vi tolkar våra val utifrån föreställningen att vi är kloka personer. Det okloka beslutet tolkas om tills det framstår som klokt. För oss själva alltså.

Det här låter kanske märkligt, men ”kognitiv dissonans” är ett etablerat begrepp på ett ytterst väl undersökt fenomen. Ett klassikt exempel är att vi köp något dyrt som visar sig vara hyfsat värdelöst, exempelvis en tvättmaskin. Men eftersom en klok person aldrig skulle köpa en hyfsat värdelös tvättmaskin för dyra pengar måste något vara fel. Vi ändrar inte föreställningen om oss själva utan föreställningen om tvättmaskinen. Och en tvättmaskin köpt av en klok människa måste ju vara bra. Vi ägnar sedan, omedvetet, tid åt att hitta fakta som stödjer denna föreställning. Istället för att rätta till felet ägnar vi energi åt att förklara för oss själva och ibland även för andra varför felet egentligen inte är ett fel.

Säg att du just tecknat ett svindyrt telefonabonnemang. På grund av det krånglopol som råder på telekommunikationsmarknaden går det inte att jämföra med andra abonnemang. Vad är chansen att du kommer att känna dig missnöjd? Väldigt liten. Och ingen, absolut ingen, kan inbilla mig att det skulle fungera annorlunda när exempelvis ett antal politiker beslutat sig för att bygga en motorled runt Stockholm för flera miljarder.

Vi inbillar oss alltså att vi är en smarta personer som alltid gör smarta drag. När vi väl gör ett misstag kommer vi inte att försöka rätta till det, utan istället tillbringa flera dagar med att försöka lista ut på vilket sätt misstaget egentligen var ett smart drag. En klen tröst mitt i allt elände är att vi alltid kan glädja oss åt att vi inte tror att vi är korkade personer som alltid gör korkade saker.

 

Ur Arbetaren #32 2012

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s