Kulturen vecka 38

Den här veckan bjuder Magnus på ett mysigt blodbad och Daniel har studerat hur bilden av yuppien har förändrats under 30 år. Är du minsta intresserad av filosofi, vetenskapsteori och metafysik bör du inte missa Fredriks serie i fyra delar om OOO. Första delen här.

Vill du veta vad jag och Rebecka skrivit om får du köpa tidningen. Eller prenumerera. Just nu finns ett fint bonuserbjudande.

Äh, ok då. Här är mina rader…

 

[Manifest] Critica Obscura

Anders Johanssons essäsamling Critica Obscura berör en mängd frågor jag brukar älta här. Essäerna handlar bland annat om Maja Lundgren, Tormod Haugland och nyligen avlidne norska författaren Stig Sæterbakken vars sista roman Genom natten just kommit ut på svenska. Husguden Theodor W Adorno dyker upp i samtliga essäer. Bäst är ”Vredens förnimbarhet” om det politiska hos Lars Mikael Raattamaa och Liv Strömqvist där Johansson försöker reda ut vad det skulle kunna innebära att litteratur är politisk och om den överhuvudtaget kan vara det. Han avslutar med att fråga sig om litteraturen är politisk inte genom vad den predikar utan ”genom det sätt den formar sitt material, ordnar sin värld, objektifierar en vrede”. Jag begår säkert våld på Anders Johanssons intentioner nu, men han har hjälp mig att reda ut varför jag tycker en del musik som utger sig för att vara politisk inte är det, medan musik som till ytan är apolitisk i högsta grad är politisk. Jag tänker på traditionell politisk rock med klassmedvetna texter som kan stärka den som lyssnar, men egentligen inte flyttar fram varken positioner eller gränsen för vad som kan tänkas, sägas och göras det minsta. Techno är å andra sidan ofta helt apolitisk till sitt uttryck, även om det finns undantag som Underground Resistance och diverse projekt av deleuzeianen Achim Szepanski. I handling är den däremot i högsta grad politisk. Jag skulle sträcka mig så långt som att kalla techno direktdemokratisk musik. Vem som helst kan göra techno. Allt du behöver är en dator och några enkla program. Även om det finns undantag är de kommersiella drivkrafterna små. Mycket produceras på idéel basis och säljs utan tanke på förtjänst. Även om det precis som i alla subkulturer finns stjärnor är en förhållandevis stor andel av scenen anonym. Även om en det finns en och annan storsäljare är det mesta som säljs bruksföremål, vinylskivor som fungerar som instrument för Djs. Själva musiken slumpas bort som MP3-filer eller delar av mixtejps. Techno för en ständig kamp för att slippa bli varor. Det är politik.

 

[Sammanträffande] Orb och Scratch

Det fanns få saker som skänkte mig en sådan sinnesro i början av nittiotalet som att komma hem efter en natts festande och slå på MTVs ”Chill Out” framåt morgonen. Det här kanske verkar otroligt för er yngre läsare men på den tiden spelades det musik på MTV. Bra musik dessutom. Bäst var The Orbs ”Little Fluffy Clouds”. The Orb, numera bara Orb, som gjorde 90-talets bästa album U.F.Orb har fortsatt att göra bra musik sedan dess. Oavsett om Dr Alex Patersons sidekick varit KLFs Jimmy Cauty, Kris Weston eller nuvarande Thomas Fehlmann. På sensate albumet The Orbserver in the Star House har de slagit sig ihop med dublegenden Lee ”Scratch” Perry. Där tar de sig an varsin egen gammal klassiker, dels Perrys ”Police and Thieves” som han producerade åt Junior Murvin 1976 och som The Clash gjorde en cover på och dels just ”Little Fluffy Clouds” här under namnet ”Golden Clouds”. Snarare förvånansvärt bra än bra.

 

[Studiecirkel] Berlin Alexanderplatz del sex

Franz vägrar Reinhold fler tjänster. Beskriver Reinhold – kapitalismen – som en sjukdom, som en omättlig parasit. Han vägrar hjälpa Reinhold med de affärer han är för feg för att avsluta. Så Reinhold straffar Franz. Fysiskt. Brutalt. Så som tjuvar gör. Så som alla som inte har tillgång till samhällets våldsapparat måste göra. En brutalisering av mänskliga relationer som tyvärr drabbar allt fler då samhället dras tillbaka likt en snigel med ett slemmigt spår efter sig. Ett spår av arbetsgivare som skickar gangsters på arbetare. Hemlösa som fryser ihjäl. Gamla i nerkissade blöjor. Sjuka och arbetslösa som bokstavligt talat förlorar sitt leverbröd. Hela stater som straffas för att spekulanter, skattesmitare och korrupta politiker skott sig på andras bekostnad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s