Kulturen vecka 43

Den här veckan har Lisa läst Enstörig, Magnus har träffat Jennifer Lynch och ingen mindre än jag själv har knåpat ihop en guide till okreativt skrivande. Detta kommer att portioneras ut i lagom doser till er som av någon outgrundlig anledning valt att inte prenumerera.

I tidningen hittar du som vanligt en rad tips och tankar från mig och Rebecka. Äh, vafan. Jag tar mina här också för säkerhets skull.

[Berlin] Gema – döden för dansen?

Om du varit i Tyskland och försökt ta del av musik på YouTube har du troligtvis möts av en svart skärm och texten ”Tyvärr är det här videoklippet inte tillgängligt i Tyskland eftersom det kan innehålla musik som Gema inte har beviljat rättigheterna till. Vi ber om ursäkt för det.”

Gema är Tysklands motsvarighet till Stim, alltså en organisations som tillvaratar musikers och kompositörers rättigheter, men är betydligt mer offensiva än sin svenska motsvarighet. Vilket Tysklands klubbscen fått erfara. Klubbarna har länge betalat en avgift till Gema för musiken de spelar. Tidigare i år beslöt dock Gema att höja avgiften rejält från och med 1 januari 2013 vilket väckt stor uppståndelse särskilt i Berlin med världens främsta klubbscen.

Kubbarna har hittills betalat en fast taxa per år. Men enligt det nya systemet kommer taxan istället att baseras på kubbens storlek och intäkterna från dörren. Dessutom vill Gema ta ut en extra avgift av klubbar som har öppet längre än fem timmar i sträck. Enligt klubbarnas intresseorganisation skulle det innebära en höjning på flera hundra procent eller runt 100 000 euro i månaden för en medelstor klubb. För riktigt stora klubbar som Berghain och Watergate betydligt mer. Tilltaget har mött protester i form av allt mellan namninsamlingar, demonstrationer, stödfester och tysta minuter på dansgolvet. Flera klubbar hotar att stänga. Även från politiskt håll har det protesterats. Många av de turister som kommer till Berlin uppger nattlivet som främsta skäl och lokalpolitikerna är rädda att bli av med turistintäkter.

Gema själva säger till tidningen Exberliner att ”om de inte vill betala för musiken kommer musikerna inte att kunna göra musik. Och utan ny musik kommer det inte att finnas några klubbar”. Problem är bara att pengarna inte kommer att tillfalla upphovsmännen till just den musik som spelas på klubbarna i någon större utsträckning. Många är inte medlemmar i Gema och deras musik ibland inte ens officiellt utgiven. Även om så vore fallet, hur skulle någon kunna avgöra vem som är upphovsman när en DJ exempelvis spelar tre låtar samtidigt, lägger på egna effekter, en trummaskin, ett ljudspår från datorn, byter ut ett av spåren mot ett nytt och så vidare i sex timmar? Det enda som går att säga med säkerhet att Djn, klubbmusikens verklige grovjobbare, inte kommer att få en cent av Gema, alldeles oavsett taxa.

Hur det här historien kommer att sluta återstår att se. Att klubbscenen kommer att dö ut är osannolikt. Men jag kommer troligen få anledning att återkomma i ämnet.

[Studiecirkel] Berlin Alexanderplatz del 10

Franz besöker Reinhold. Reinhold blir både rädd och anar baktankar. Han kastade trots allt ut Franz från en bil vilket ledde till att han tvingades amputera armen. Är Franz ute efter hämnd? Ingenting tyder på det. Tvärtom, menar Franz att det inte tjänar någonting till att älta vad som hänt. Det kommer inte att ge honom armen tillbaka. Reinhold är fortfarande misstänksam. Han vill dessutom se stumpen. När Franz låter honom göra det säger Reinhold att han tycker den ser äcklig ut. Inte heller det bekommer Franz nämnvärt. Nästa gång Franz hälsar på är Reinhold ännu mer misstänksam. Inte heller då är Franz ute efter hämnd. Han vill tvärtom jobba med Reinhold, Pums och de andra tjuvarna igen.

På stampuben diskuterar vännerna att Franz inte förlåtit någon som var med vid inbrottet då Franz förlorade armen. Ingen utom märkligt nog Reinhold som orsakade händelsen. Hur kommer det sig? Hur kan han förlåta någon som orsakat honom så mycket skada? Skulle du? Skulle jag? Tveksamt. Kan det ha att göra med att Franz själv dödat en annan människa? Är det ett sätt att förlåta sig själv? Att omedvetet söka förlåtelse hos andra? Frågan kommer att visa sig vara ännu mer komplex än den redan verka vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s