För ett bättre och vackrare 2013

czvf11n2o69c44

2012 och mitt första år som kulturredaktör för Arbetaren är slut. Tack för stöd, kommentarer, kritik, synpunkter och artikelförslag. Det har varit ett fantastiskt kulturår på många sätt och jag skulle vilja ta med mig en del saker för att göra 2013 till ett ännu bättre.

Jag skulle vilja ta med mig experimentlystnaden från David Harveys bok Rebel Cities, som visserligen är långt ifrån hans intressantaste bok men där han vågar göra något mer än bara kritisera samtiden, nämligen fundera kring framtiden. Okej, det här är skit. Men vad gör vi i stället. Samhällskritik fastnar gärna i att vara kritisk och uteslutande kritisk utan att erbjuda en väg framåt. Drömmarna från Slavoj Zizeks The Year of Dreaming Dangerously där han bland skärvorna efter upplopp och revolutioner hittar fröet till en bättre värld. Ilskan från Mats Kolmisoppis Undantagen som har en kraft som lurar någonstans under den stillsamma ytan och som när som helst hotar bryta ut och dränka världen i eld, aska och svavel.

Kärleken från Birgitta Stenbergs samlade produktion som fick ett mycket välförtjänt erkännande genom filmen Alla vilda. Klasshatet från Johan Jönssons poesi som väckt så mycket förfäran bland den bajsnödigaste delen av övre me­delklassen. Ärligheten från klasskildringar som Gabriela Pichlers Äta, sova, dö. Äntligen skildras andra samhällsklasser än förvirrad borgarklass vilse bland barerna kring Stureplan i Stockholm. Humorn från Sara Granérs All I want for christmas is plan-ekonomi och Slavoj Zizeks samlade vitsar som äntligen givits ut i samlad form. Visst är allting elände, men vi måste kunna skratta åt eländet.

Galenskapen från Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, denna milstolpe i svensk litteraturhistoria som äntligen givits ut på nytt i en mycket vacker utgåva. Uthålligheten hos Terre Thaemlitz som gav ut ett 32 timmar långt album bara för att berätta att lönearbete suger och att är, vi ser ut och älskar precis hur fan vi vill. Skarpsinnet hos Charlie Brooker som med mini-tv-serien Black Mirror berättade att vi någonsin kan tänkas behöva veta om samhället. Och lite till.

I år kommer vi bland annat att rapportera från Ungdomshusets ruiner i Köpenhamn, ett Baader-Meinhof-lajv i Norge, hiphop-scenen i Tanzania och ett Afghanistan där subkulturerna blomstrar som om det vore Västberlin under kalla kriget. Vi kommer att träffa Bifo, Isaac Rosa, mannen som kallas Brasiliens Slavoj žižek samt få en redogörelse för nya materialistiska strömningar inom feminismen. God fortsättning

Ur Arbetaren #51-52 2012

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s