Guilt-by-kräva-avståndstagande

cqqocz9744ir1z

Efter att polisen skjutit en 69-årig man till döds i Husby kallade organisationen Megafonen till presskonferens. De ville ge en annan bild av händelserna än den som förmedlades av polisen. Inga konstigheter. Till och med polisen själva avfärdade sin egen historia några dagar senare. Medias intresse var dock på sin höjd ljummet.

Men efter några brinnande bilar och en polisinsats som får en berusad Kent Ekeroth att framstå som fin i kanten var intresset för vad Megafonen hade att säga plötsligt väldigt stort. Inte nog med det. Röster höjdes för att Megafonen skulle ta avstånd från våldet. Ja, givetvis inte polisens våld utan de unga Husbybornas. Inte för att Megafonen på något viss förespråkat våld. Ännu mindre hade de bränt upp några bilar.

Det kanske kan verka märkligt att behöva ta avstånd från något man inte förespråkar eller är delaktig i. Men krav på avståndstaganden av den här typen blir allt vanligare. Det handlar dock sällan om att ta avstånd från något man själv sagt eller gjort. Det handlar om att ta avstånd från något personen som kräver avståndstagandet associerar det man sagt eller gjort till. Eller hoppas att andra kommer att associera till. Eller försöker misstänkliggöra genom att låta påskina att associationen är logisk.

Detta drabbar dock bara oss som kan misstänkas ha vänsteråsikter. Även de mest försynta sådana. Om du uttrycker dig försiktigt positivt om en skattefinansierad välfärd måste du genast efteråt ta avstånd från Sovjetunionen och Nordkorea. Det kan till och med vara så illa att du måste ta avstånd från regimer som förbjudit fria fackföreningar trots att just fria fackföreningar är ett av dina mest grundläggande krav på ett anständigt samhälle. I det här specifika fallet handlar det om att politiska motståndare vill stämpla Megafonen som våldsverkare.

Det mest bisarra exemplet på krav på avstånds­tagande drabbade den italienske filosofen Antonio Negri, som 1984 dömdes till 30 års fängelse för ”konspirerande mot staten”. En av indicierna som fällde den dåvarande professorn i statskunskap var det faktum att han inte tog avstånd från Röda Brigaderna. Han stödde dem visserligen inte heller, men det hjälpte honom föga.

Men är det så farligt att ta avstånd från något du inte har ett dugg med att göra? Ja. I samma stund du gör detta har du erkänt en koppling mellan dig och det du tar avstånd ifrån och motståndaren som krävt att du ska ta avstånd kan hånleende dra sig tillbaka. Guilt-by-kräva-avståndstagande. Gå inte på den enkla.

Ur Arbetaren #23 2013

7 reaktioner på ”Guilt-by-kräva-avståndstagande

  1. Bra artikel, men det gäller absolut inte bara vänsteråsikter. Högern avkrävs lika ofta avståndstagande till rasister, SD, ”det amerikanska systemet” eller vad som nu är aktuellt. Problemet finns lika mycket oavsett var på den politiska skalan man befinner sig.

  2. Nu kan man i och för sig tänka att det inte bara är skuld-genom-association som blir konsekvensen då någon accepterar att bli avtvingad ett avståndstagande. Även de som uppenbart inte har något alls att göra med Husby (geografiskt eller tankemässigt) tar ju ett ”tydligt avstånd från våldet”. Det är också ett tvång att sälla sig till en norm, en grupp där det finns konsensus om att döma ut den Andra som något kvalitativt annat. Något som befästs genom ett ”avstånd”, en rumslig metafor. Istället för att närma oss en förståelse av de subjektiva orsakerna till våldet hos varje individ förväntas vi ta avstånd från våldet som om vore det ett objekt. När vi så alla tvingats till ett (bekvämt?, åtminstone förenklande) avstånd till våldet som den Andre utför har vi inget annat val än att tillåta att samhällets strukturella våld utövas mot den Andre. Vi har ju redan tagit avstånd, tagit handen från, frånsagt oss rätten att fundera om den Andres subjektivitet. Vi har hört den förut: ”Den som inte är med oss, är mot oss”…

    Det är med andra ord också ett sätt att genom vad som närmast liknar hot upprätta en ansvarsfrihet för de som måste besluta om åtgärder. Men om vi vägrar ta avstånd från våldet utan istället försöker närma oss en förståelse av det så kanske det blir svårare att implementera begränsade våldsfokuserade punktinsatser för att ”stoppa våldet” och istället söka en demokratisk DIALOG som ersättning till våldet…

    …i den bästa av världar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s