Manifest för en dummare dansmusik

agtp6jk7lr65mr

Det finns säkert tusen genrer inom den moderna dansmusiken. Medan du läser det här har det skapats några till. Det flesta är skräp. En bra tumregel är att som har ett namn med ett prefix är dåligt. Som progressive, hard, atmospheric eller psychedelic. Allra värst är musik som heter någonting med intelligent. Det finns till och med en hel stil som heter IDM eller Intelligent Dance Music och vad jag tycker om den lämpar sig inte i tryck. Intelligent är det absolut sista dansmusik ska vara. Den ska kännas i brösten och skrevet, inte i skallen. Jag föredrar den riktigt jävla dum.

En bör dessutom alltid dra öronen åt sig då en hör ordet intelligent. Särskilt om någonting kallar sig själv så. Jag ska inte sticka under stol med att jag drivs av en viss bitterhet. Jag har nämligen alltid hatat intelligenstester och testerna har alltid hatat mig. Såna där obehagliga övningar där en ska vrida kuber i fantasin eller gissa hur en helt meningslös serie siffror fortsätter. Jag brukar få resultat som indikerar begåvning långt under genomsnittet. Dock skulle jag utan vidare kunna argumentera framgångsrikt för varför mina svar egentligen är de rätta.

Det som stör mig mest är inte mina dåliga resultat utan det faktum att finns ett så självklart svar på varje fråga. Missförstå mig inte. Jag är inte kunskapsrelativist eller idealist. Jag tror det finns en verklighet och att vi kan nå acceptabelt säker kunskap om samma verklighet. Men denna kunskap är inte på något vis entydig eller oberoende av perspektiv eller strukturer. Det som stör mig är att svaren aldrig problematiseras. Intelligenstest är helt enkelt tankelekar för folk som inte gillar att tänka.

Det har länge pågått ett sorts inbördeskrig mellan de som tycker att dansmusik ska vara dum och de som tycker att den ska vara intelligent. Det första kända slaget stod inom drum’n’bass i början av 90-talet och de intelligenta styrkorna leddes av en klassiskt skolad pianist och trumpetare vid namn LTJ Bukem eller Danny Williamson. Bukem hade länge stört sig på de i hans öron, primitiva och ovärdiga ragga-influenserna i musiken. Så han förbjöd helt enkelt sådan musik att spelas på sin numera legendariska klubb Speed. Bukem skröt dessutom om att han aldrig varit iblandad i rave-svängen och bara hade tagit ecstasy ett par gånger, allt för att verka så kultiverad som möjligt.

Inte nog med det. Han började dessutom krydda sin egen musik med alldeles för långa intron, fusionsjazz, diffusa samplingar av väna kvinnliga röster, new age, slappa beats och atmosfäriska ljud. Det hela kulminerade 1993 när Bukem släppte albumet Atlantis som följdriktigt har ett fånigt vattentema och Bulem beskylldes genast för att ha förvandlat golfströmmen drum’n’bass till en bubbelpool.

Det kanske verkar oskyldigt, men vad Bukem egentligen gjorde var att gentrifiera drum’n’bass. Bort med alla stökiga klubbar i stadens sämre delar, bort med alla spår av arbetarklass med västindiska rötter, bort med allt som sticker ut och allt som är genuint. In med ljusa färger, luft, doft av nybakt och höginkomsttagare i trygga kvarter som lånar lite lagom spänning av sitt stökiga förflutna. In med dansmusik för folk intelligenta människor som inte gillar dansmusik. Stoppa gentrifieringen!

Ur Arbetaren #43 2013

7 reaktioner på ”Manifest för en dummare dansmusik

  1. Det är ok att problematisera allt i vår värld förstås. Jag gillar att läsa mycket av det du skriver, och håller ofta med dig, trots att jag tillhör en priviligierad medelklass. Men det här var ju trist. Musik är ju musik. Även om du får in något om att Bukem på något sätt använde sin musik på något politiskt sätt så är det väl inte ovanligt att det är så från alla håll och kanter. Jag är ingen LTJ Bukem-fan. Har en platta men lyssnar inte på den, den är inte så rolig. Men att det skulle vara fel på ”intelligent” musik är mer provocerande. Jag måste ju få kunna lyssna på musik som mer tilltalar min hjärna än mitt skrev, det kan väl inte vara fel. Jag gillar dessutom musik som tilltalar skrevet också, ibland är det samma musik som den för hjärnan och ibland inte. Men provokation är väl en del av orsaken till att du skriver, så det är ok. Jag vill bara meddela att jag i detta fall inte håller med och förbehåller mig rätten att tycka om vilken musik jag vill.

  2. Hej Magnus! Det var absolut inte min mening att säga åt dig vad du ska lyssna på för musik eller hur du ska använda den, hur du ska känna eller något sådant. Ville bara ge min högst personliga syn på saken (och jag är också minst sagt privilegierad medelklass numera)

  3. Hej, det är ok. Det var bara min tolkning av vad du skrev och kanske mest hur du skrev. Jag vet att du inte kan säga åt mig vad jag ska lyssna på för musik, haha! Jag tycker bara det är trist när man dömer ut vissa saker, framför allt inom konsterna eftersom vad var och en gillar är så högst personligt. Jag är t ex måttligt förtjust i det mesta av punk, hårdrock och melodifestivalsmusik. Varav punk ju på något sätt representerar en protest mot rådande makt (iallafall har den gjort det) och melodifestival och schlager väl är ett ganska rått exempel på genomkommersialiserad musik (man tävlar i musik, och nästan ingen tar ställning för nåt). Men för många människor är dessa stilar viktiga och ger dem tillfredsställelse. Det tycker jag är ok. Men jag behöver inte gilla det. Jag gillar musikermusik (hatbart uttryck) och intelligent musik (vad nu det egentligen är) och en massa annan musik. Jag är glad för det och den variation som det ger mig i mina öron. Det gäller säkert för dig med. Fortsätt skriv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s