NÅGONSTANS I DETROIT

När Underground Resistance bildades i slutet av 1980-talet var Ronald Reagan president och deras hemstad Detroit, ”The Motor City”, hade fortfarande självförtroende. Sedan gick det utför. Den 18 juli 2013 gick Detroit i konkurs, den största någonsin i sitt slag. ­Efter att ha lyssnat på Underground Resistances senaste livstecken är jag dock säker på att pendeln håller på att svänga igen.

Detroit är centrum för USA:s bildindustri och dessutom en stad av stor kulturell betydelse. Techno, Motown och artister som Aretha Franklin, Eminem, Iggy Pop, Juan Atkins, The Supremes, Moodyman, Diana Ross, MC5 och Stevie Wonder kommer från Detroit. Staden, vars befolkning till fyra femtedelar består av afroamerikaner, har också en lång historia av anti-rasistisk kamp och politisk motstånd.

Det globala nyliberala systemskifte som skulle leda till Detroits förfall hade redan börjat då vännerna Mike Banks, Jeff Mills och senare Robert Hood beslöt sig för att skapa musikhistoriens mest militanta musikgrupp. Techno har beskrivits som vad som skulle hänt om Kraftwerk och George Clinton fastnat i en hiss och börjat göra musik tillsammans. Underground Resistance är som om Svarta pantrarnas Huey P Newton hade klivit in i hissen på andra våningen med en dirigentpinne i högsta hugg. Och möjligen också som om Kraftwerk också makat ihop för att släppa in Nitzer Ebb.

Underground Resistance kallade sig ljudgerilla och paramilitär organisation samt prydde sina skivomslag med manifest. De få gånger de gick med på att bli intervjuade skickade de en maskerad ställföreträdare som läste upp en politiskt budskap för att sedan lämna utan att svara på några frågor. De döpte sina låtar till inspirerande namn som ”Punisher,” ”Riot”, ”Electronic Warfare”, ”The Analog Assassin”, ”Radioactive Rhythms”, ”Attack Of The Sonic Samurai” och ”Install Ho Chi Minh Chip”.

På 1930-talet var Detroit världens snabbast växande stad. 80 år senare är den USAs snabbast krympande med över 100 000 tomma bostäder och lokaler. I filmen Detropiafrån 2013 får vi följa med på en resa genom en stad med övergivna hem, förfallna offentliga byggnader och fabriker som den globala kapitalismen flyttat. Vi åker bil tillsammans med George McGregor, ordförande för fackföreningen United Auto Workers Local 22, längs gator där staden inte längre har råd att köra bussar eller tända gatubelysningen. Genom en delstat som förlorat hälften av sina jobb inom tillverkningsindustrin de senaste tio åren. Under samma tid har 50 000 fabriker stängts i USA. Sex miljoner arbetare har blivit av med jobben. Arbetena har flyttats till platser med lägre löner, svagare fackföreningar och mildare eller åtminstone mer påverkbar lagstiftning. 2009 var biljättarna General Motors och Chrysler bankrutt. Den amerikanska staten räddade dem, men villkoret var att de sänkte lönerna för nyanställda med 50 procent.

Parallellt med Detroits nedgång ebbade Underground Resistances, om inte militans så i alla fall produktionstakt, ut. Robert Hood och Jeff Mills fick framgångsrika solokarriärer och Mike Banks är betydligt mindre produktiv på egen hand. Kompromisslösheten har  han där­emot aldrig gjort avkall på. När journalisten Simon Reynolds sammanställde Energy Flash, sin bibel över modern dans­musik och kulturen kring den, ville han givetvis intervjua ­Underground Resistance. Banks vägrade dock med hänvisning till att Detroits underjordiska musikhistoria bara kan skrivas av en afroamerikan, definitivt inte av en blek snubbe från England.

År 2013 var det Detroits tur att ha inte bara ha slut på pengar. Staden hade dessutom 18,5 miljarder dollar i skulder. Den här gången ryckte inte staten in och räddade, som den gjort med biljättarna. Så människorna i Detroit får klara sig själva. Tidigare i historien har de gått ut på gatan och protesterat. Ibland som sommaren 1967 har det utbrutit rejäla kravaller. I dag finns knappt någon statsmakt kvar att protestera mot. Än mindre få hjälp av. Så de odlar upp ödetomterna, stjäl vad de kan använda från det övergivna och sakta men säkert bygger upp nya strukturer bland ruinerna.

För några månader sedan gjorde Underground Resistance en egen sex minuter lång ”Detropia”, en video med bilder på en förfallen stad tonsatt med deras karakteristiska sound. ”Has God Left This City?” är en hyllning till de som stannar kvar och kämpar. I slutet säger en person att hans kollega lämnat Detroit med orden: ”Jag älskade staden, men den älskade mig inte tillbaka”. Det var dock inte staden som slutade älska. Det var kapitalismen som övergick från att utnyttja till att överge. Precis som den inte kommer att göra när den kraschar hos oss också. När det blir vår tur att kämpa bland ruinerna precis som folk gör någonstans i Detroit just nu.

Ur Arbetaren #18 2014

2 reaktioner på ”NÅGONSTANS I DETROIT

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s