Supervalåret: representation och klass

 

qkyd2a0capta5a

För några dagar sedan granskade Sveriges Radio det nazistiska partiet Svenskarnas parti. De kom inte bara fram till att var tredje kandidat var dömd för något brott utan också att var femte hade skulder hos kronofogden och att ännu fler, bland andra partiledaren, hade betalningsanmärkningar.

Ok, jag förstår syftet med granskningen. Men jag har ändå ett tips till alla er journalister som vill visa problematiken med att nazister är på väg in i demokratiska församlingar: berätta bara att de är nazister. Det räcker väldigt, väldigt långt.

En av de mest spridda tweetsen om EU-valet, i skrivande stund delad över 1500 gånger, raljerar över att de två kandidater som kommer att representera SD i Bryssel saknar gymnasieutbildning.

Problemet är återigen de här människornas åsikter och den politik de kommer att driva. Inte deras utbildningsnivå. Jag tycker till och med att det finns för få politiker med skulder, betalningsanmärkningar och avsaknad av fullständiga betyg från gymnasiet. Så ser nämligen verkligheten ut för många svenskar.

Det talas väldigt ofta om vikten av bra representation, inte bara inom politiken utan också inom kultur, media, på myndigheter, i organisationer och så vidare. Det handlar oftast om kön, ibland härkomst, religion eller sexualitet. Nästan aldrig om klass. De gånger det diskuteras görs det ofta till ett problem, som i de två exemplen ovan. Det handlar aldrig om att de faktiskt kan vara bra att det finns politiker (och journalister osv) som inte kommer ur samma trygga övre medelklassmiljö som de flesta av sina kollegor.

Problemet är inte att fascister med dålig privatekonomi och avsaknad av gymnasieutbildning är på väg in i olika parlament. Problemet är att fascister är på väg in i olika parlament. Problemet är att så få andra partier har kandidater med dålig privatekonomi och avsaknad av gymnasieutbildning.

Jag säger inte att du själv måste tillhöra underklassen för att kunna representera, skildra eller arbeta med frågor som rör underklassen. Jag tror till och med att någon som gått raka vägen från gymnasiet, internationella toppuniversitet och högavlönade prestigejobb till regeringen kan föra en någorlunda vettig klasspolitik. Eller en läkarson från Östermalm för den delen. Men jag tror också att politiken (och media osv) skulle se annorlunda och bättre ut om representationen såg annorlunda ut även när det gäller klass.

Idag saknas en politik för de som har det sämst. De saknas politiska representanter för de som har det sämst. Vad som är höna och vad som är ägg vet jag inte. Däremot är jag ganska säker på att det är en väldigt dum idé att lämna över de här bitarna åt fascister.

 

 

4 reaktioner på ”Supervalåret: representation och klass

  1. Receptet för orsak-verkan som jordmån för fascismens tillväxt är ju känd. Frågan är nu om det politisk-ekonomiska etablissemanget förmår att göra någonting konstruktivt av signalerna eller väljer att ånga vidare som vanligt ?

    Sen är det nog så att folk i allmänhet är rätt less på streamlinade proffspolitiker så s.k. vanliga människor går nog hem i stugorna mer än vad de förnumstiga journalisterna tycks förstå. En verklighetens Mr Chance skulle idag kunna göra rent hus på den politiska scenen, problemet är mest att denna person saknar just mediekanalerna för att nå ut.

    Försökte komma på om jag känner ens någon som saknar politikerförakt idag och kom faktiskt på en osedvanligt korkad fp-fritidspolitiker. I övrigt är föraktet massivt som en kavring från förra året.🙂

  2. Viktig anmärkning. Det här ständiga hackandet på de bruna för allt möjligt som folk känner igen sig i gör ju bara att de _får_ sympatier och att den som hackar avfärdas som överklass.

    Men tyvärr vet jag inte hur långt det räcker att berätta de är nazister heller. Samhället håller på att präglas av folk som inte har någon personlig relation till andra världskrigets tid och som inte alltid vet vad som hände då, och många av dem har nog blivit så allergiska mot hackandet på de bruna att de inte vill veta heller.

    Inte heller jag tror det finns någon väg runt att ta de här människorna på allvar, erkänna de problem de ser runt sig och från en jämlik position ge dem alternativ till de brunas analyser och lösningar. På köpet skulle man ju ge röst åt en massa andra människor också. Det kanske är det som tar emot: det klassiska medelklassproblemet, att gå ur sin trygghetszon?

  3. Kan inte låta bli att tänka på ett citat från Martin Luther King ”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad”. Är de blinda ser inte vanligt folk vad som håller på att hända? Fan vad jag saknar Olof Palme här och nu han vågade!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s