Storebror flyger till Mars

foqx7vzbp7o4q8

Vad gör du när din en gång så lysande idé känns trött och gjord? Skickar ut den i rymden såklart!

När tv-programmet Big Brother visades för första gången i Sverige för 15 år sedan  kunde jag inte sluta titta trots att jag tyckte programmet var förfärligt. Min avsky hindrade mig heller inte från att själv delta i ett liknande, betydligt värre projekt några år senare. Facebook är ju som ett Big Brother utan utsida. Alla befinner sig i huset och tittar på varandra. Alla vet vem som gillar vad, vem som ligger med vem och vem som inte riktigt kan kontrollera sina impulser. Det finns inga neutrala tittare som kan vara förfärade, ingen plats att vara förfärad ifrån.Facebook har förvandlat programidén Big Brother från fascinerande, obehaglig och före sin tid till gårdagens nyheter. Jag gissar att Big Brothers uppfinnare, den nederländske media­magnaten John de Mol Jr håller med mig. Medan andra kramar sista slantarna ur hans gamla storebrorskoncept hjälper han i stället två män som heter Bas Lansdorp och Arno Wielders att kolonisera planeten Mars. Projektet kallas Mars One och går ut på att bygga en bosättning för att sedan skicka dit fyra människor år 2023, vilket skulle slå Nasa som har som ambition att placera en människa på Mars år 2025.

Mars One genomförs som ett klassiskt mediaspektakel där varenda moment filmas och dramatiseras och där tittarna får rösta om vem som ska åka. Sponsorpengar och reklamintäkter betalar hela projektet där flera lag tävlar. Till en början väljs tio lag med fyra personer i varje ut. Dessa får genomgå en tioårig utbildning. 200 000 personer har anmält sig och ett drygt tusental, däribland tio svenskar, har gått vidare till nästa omgång. Till sist är det alltså meningen att fyra personer ska skickas på den sju månader långa resan till Mars för att sedan aldrig återvända.

Jag har lika fascinerad och skrämd av Mars One som jag var av Big Brother. Det säger lite väl mycket om både vår samtid och framtid. Några andra som verkar lika inspirerade är Cirkus Karavan som bjuder på en egen version av Mars One, kallat One Way. I sina lokaler i Malmö har de byggt upp en fullskalig modul av en rymdstation och utvecklat ett centrum för rymdforskning. Under flera kvällar i november kommer 30 personer åt gången att utbildas till astronauter och skickas iväg till Mars. Så förutom USA, Ryssland, Kina, Indien och ett holländskt tv-produktionsbolag har nu alltså även Malmö ett eget rymdprojekt.

– Det sägs att filmen Gravity var dyrare än hela Indiens rymdprojekt, berättar Ida Stenman som medverkar i projektet.

Den stora utmaningen för den som vill kolonisera Mars är att skapa en biosfär, alltså ett  system där man återanvänder syre, vatten och avfall samt producerar sin egen mat.  Hittills har liknande projekt inte ens lyckats på jorden. På Mars är dessutom medeltemperaturen minus 60 grader och planeten plågas av is- och sandstormar som kan pågå i månader.

– Det är ironiskt att människan kämpar för att tygla klimatet på Mars när vi inte ens kan ta hand om klimatet här på jorden, menar Christoffer Remberger som också jobbar med projektet.

Därmed sätter han fingret på både Mars Ones och One Ways relevans. Det är inte omöjligt att vi faktiskt kommer att ställa till det för oss själva här på jorden till den grad att vi måste kolonisera rymden, vare sig vi vill eller inte. Kanske kommer tv-spektaklet Mars One att vara lika passé som Big Brother om några år. Samma sak händer samtidigt i verkligheten, men betydligt värre och mer omfattande än någonsin på tv. Och om det gäller liv eller död är jag ganska säker på att tittaromröstningar inte kommer att avgöra vilka som får åka. Eller vänta förresten, de som har råd att köpa sig före varje kö kommer ju att behöva en arbetarklass om de vill upprätthålla något som kan liknas vid välstånd. Så det är inte omöjligt att Mars One kan fylla en funktion där.

Men vi behöver inte gå så långt som att spekulera om framtiden för att förstå varför tanken på Mars One skapar sådana obehagskänslor. Medan nederländare som uppenbarligen har alldeles för mycket pengar försöker skicka ett antal narcissister till Mars pågår ett liknande projekt. Det är inte ett dugg kul och de som deltar gör det inte för att bli kändisar utan för att de inte har något val. Även detta projekt visas dock på tv då och då. Det kallas ”Schengen” och den som förlorar blir inte bara utan resa utan drunknar  i värsta fall i Medel­havet under förfärliga omständigheter.

Ur Arbetaren #45 2014

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s