Våra personliga varumärken

mqh6dkwk24ob88

Det här ska inte handla om att allt fler människor tvingas omvandla sin anställning till en affärsrelation, sin arbetsköpare till kund och sig själva till leverantörer. Inte heller om en tidigare anställd på städfirman som får skicka fakturor till sin tidigare arbetsköpare eller om en tidigare anställd på transportkoncernen som tvingas köpa sin lastbil, eller förlåt, övertala banken att köpa sin lastbil, men fortsätta göra precis samma jobb som alltid.

Inte heller om att denna dramatiskt växande skara människor tvingas säga hej då till kollektivavtalet, fackföreningen, normala arbetstider, rimlig sjukpenning, rimlig a-kassa, rimlig föräldrapenning, rimlig pension, semester, klämdagar, arbetskamrater, anställningstrygghet och den där fikapausen som aldrig vill ta slut.

Nej, det handlar om att vi alla i den heliga valfrihetens namn alltmer tvingas tänka och agera som företag. Angående oss själva alltså, inte bara våra arbeten. I boken The Making of the Indebted Man beskriver Mauricio Lazzarato hur samtida nyliberala samhällen tvingar människor bli ”själventreprenörer” och betrakta sig som affärsverksamheter i behov av investeringar och strategiska marknadsplaner.

Utbildning, sjukvård, kost, motion och nöjen blir mer eller mindre kloka investeringar i ett företag. Relationer till släkt och vänner blir affärsuppgörelser som värderas efter avkastning. Folkbokföringen övertas av våra stora affärsbanker och de personer, förlåt bolag, som inte klarar kreditprövningen raderas ur registret (men du kan ju alltid försöka börja om igen i ny konstellation och med nya finansiärer).

Men det finns en rad fördelar också. Det kommer inte längre att vara ditt eget fel om du är sjuk, arbetslös eller har valt fel föräldrar. Det kommer nämligen inte ens att gå att vara sjuk, arbetslös eller att ha fel föräldrar i fortsättningen. Det kommer överhuvudtaget inte gå att vara i någon traditionell mening. Sjukdomar kommer att betraktas som obestånd, arbetslöshet som produktionsbortfall och dina föräldrar som moderbolag i en koncern där du själv ingår i egenskap av underleverantör.

Kanske var de förutseende nog att göra några kloka investeringar medan du befann dig i prototypfasen? Om inte kan du alltid sälja aktier i dig själv. Vilket kan innebära att din arbetsköpare, förlåt största kund, kommer att kunna köpa allihopa och äga dig till hundra procent. Som på den gamla goda tiden alltså. Same, same but dolt bakom företagsekonomiska glosor och marknadsreligiösa ritualer.

Ur Arbetaren #1-2 2015

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s