Dom kommer för att äta din hjärna

© Jimmy Wallin / Apart-förlag
Jenny Jägerfeld som zombie © Jimmy Wallin / Apart förlag

Zombies och vampyrer är populära figurer i filmer, serier och böcker och faktiskt även inom marxistisk teori. Det är ganska uppenbart vad vampyren symboliserar, men hur är det med zombien?

Vampyrer gestaltas ofta som vackra, finlemmade och sofistikerade. Som en aristokratisk överklass som tömmer mer eller mindre frivilliga representanter för enklare folk på blod.

Tv-serien True Blood, där vampyrerna till och med har en egen monarki, är ett exempel på detta.

Även inom marxismen är vampyrer återkommande symboler. I Kapitalet använder Karl Marx vampyremetaforer vid flera tillfällen. Han jämför kapitalet med en vampyr och menar att det inte kan leva utan att suga blod, till och med från barn. Vid ett annat tillfälle kallar han kapitalet ”vampyrlikt” och menar att det både behärskar och försvagar arbetarklassen genom att ständigt förvandla det levande arbetet till varor, och att ju mer arbete det suger ut, desto mer lever det.

Men om det är ganska lätt att se vampyren som en symbol för kapitalet, vad symboliserar då zombien? När det gäller fysiska attribut, utseende och beteende är zombien  vampyrernas raka motsats. En grovhuggen figur, ofta en del i en brölande kollektiv massa som helt utan finess hasar runt på jakt efter byten. Den autonome marxisten Harry Cleaver menar att även zombien kan ses som en symbol för kapitalet, där arbete i dess alienerade, döda (eller kanske snarare odöda) form behärskar all samhällelig aktivitet genom att ständigt påföra mer arbete. Precis som en zombie som förvandlar levande människor till nya zombies.

Men det finns en alternativ tolkning som framträder i två aktuella böcker. Zombieöverlevnad – Din guide till apokalypsen av Herman Geijer med illustrationer av Jimmy Wallin är i först­a hand just en överlevnadsguide, en mycket läsvärd sådan ska tilläggas. Men den innehåller också en kortare kulturhistorisk överblick över zombien. Geijer påpekar att det ofta finns en kritik mot kapitalismen i zombiefilmer och att zombies är utmärkta allegorier för klassamhället.

I den mig veterligen första zombiefilmen, bröderna Halperins White Zombie från 1932, är zombierna arbetare på en plantage på Haiti. Senare zombieflmer från 60-talet gestaltar den tidens sociala frågor och den rasism som till stor del riktades mot den afro-amerikanska arbetarklassen. Parallellt med att kapitalismen flyttar tillverkning från västvärlden till länder med lägre löner, obefintlig miljölagstiftning och svaga fackföreningar utvecklas zombien från arbetare till konsument.

George A Romeros Dawn of the Dead (1978) utspelar sig på ett shoppingcentrum och zombierna är så trimmade konsumenter att de då och då avbryter dödande för lite shopping. Zombiefilmernas handling följer alltså samhällsutvecklingen i stort.

Land of the Dead, en senare film av Romero, är klasskopplingen enligt Geijer rent av övertydlig. Han menar att zombierna i filmen representerar trasproletariatet. De får ett (klass)medvetande, gör uppror och ger sig på samhällseliten.

I boken Trouble in Paradise hävdar Slavoj Žižek, som ju både är popkultur och marxism, att vampyrer och zombies gestaltar olika klasspositioner. Medan vampyrer är belevade aristokrater som lever mitt i bland oss är zombies smutsiga, klumpiga och attackerar utifrån i en sorts primitiva revolt av de exkluderade.

Kanske är det så enkelt som att zombies och vampyrer är den någorlunda etablerade och välbeställda västerländska borgarens sätt att hantera ett pågående tvåfrontskrig. På ena fronten kapitalet, i popkulturen representerat av vampyren och i vardagen av den egna blodsugande arbetsplatsen. Men som också lockar med det mer eller mindre tomma löftet att få tillhöra de utvaldas skara. Från två tomma händer till två huggtänder.

På andra fronten de exkluderade, i popkulturen representerat av zombien och i verkligheten av massorna som borde ha all anledning att vara missnöjda. Den av konsumtion och relativt välstånd avtrubbade arbetarklassen. Trasproletariat, som varit en skräck även för vänstern ända sedan Karl Marx dagar och som han och Friedrich Engels beskrev som en ”passiv förruttnelse av de understa lagren”. Arbetare och bönder i tredje världen, den stora majoritet av jordens befolkning som inte tillhör vinnarna i det spel som brukar kallas globalisering.

Hursomhelst, håll i hatten patron. De kommer för att äta din hjärna.

Ur Arbetaren #5 2015

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s