Några kulturtips maj 2015

gvcc_032515
(Musik) Blur – The Magic Whip
Jag var skeptisk mot Blur när det begav sig. Även om jag insåg storheten i många av låtarna var det som om det inte var på riktigt. Medan exempelvis Oasis var fotboll och slagsmål utanför den lokala puben, Suede var jaga drake i dystert höghusområde och Pulp var intelligent ångest i industristad, var Blur snarast cyniskt kalkylerande på konsthögskola. Men de har gjort en lång rad vansinnigt bra låtar och är fantastiska live. Damon Albarn har dessutom visat att han kan på egen hand med projekt som Gorillaz, The Good, the Bad and the Queen och Rocket Juice & the Moon. Nu är Blur tillbaka med albumet The Magic Whip, det första på tolv år. Tror inte någon kommer att bli besviken, men heller inte särskilt förvånad.

(Bok) Sara Elgeholm – Jag drömde att jag var gravid i natt
En dagbok i serieform om att skaffa barn. Brutalt uppriktig och ofiltrerad på ett bra sätt. Ytterligare ett bevis på att Sverige är världsledande på det här området. Ett annat färskt exempel är Hanna Gustavssons Iggy 4-ever. Jag har svårt att föreställa mig något annat land i världen där så många kvinnor skapar så bra serier.

(Radio) Wilsons vecka i P1
Varje fredag kvart över sex samlar journalisten Roger Wilson ett antal gäster och går igenom det viktigaste som hänt i kulturväg senaste tiden. Programmet avslutas med en längre intervju. Ett måste för alla oss popkulturnördar.

(Tv) Game of Thornes
Femte säsongen av fantasysåpan Game of Thrones har precis dragit igång och hittills har snacket mest handlat om att de fyra första avsnitten läckt ut på internet innan de hunnit visas på HBO. Tyvärr är detta också det enda som varit intressant. Maken till mellansäsong har jag sällan skådat (ja, jag har tjuvtittat). Om du inte har långtråkigt eller alldeles för mycket tid över kan du med gott samvete vänta till säsong 6 och hoppas att de skärpt sig till dess.

(Musik) Carl Craig och Green Velvet – Unity
Techno, Detroit och Carl Craig möter house, Chicago och Green Velvet. Två av dansmusikens allra största har gjort albumet Unity tillsammans. Carl Craig har troligen världens högsta lägstanivå och Green Velvet är alltid rolig att lyssna på. Unity är också väldigt bra, om än inte lika bra som i teorin.

(Bok) Robert W. McChesney – Blowing the Roof Off the Twenty-First Century
McChesney har kanske främst gjort sig känd som media- och nätteoretiker, men senaste boken har ett betydligt bredare anslag än så. Det handlar både om kapitalismens undergång och progressiv politisk kamp, främst i USA, men med lärdomar för oss alla framförallt hur vi kan organisera oss och arbeta för någonting helt annat.

McChesney är en av de tänkare som tillsammans med bland andra Manuel DeLanda och Donna Haraway faktiskt lämnat både 1800- och 1900-talet bakom sig.

Ur Arbetaren #19 2015

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s