Allting kommer undan politiken

13569

Power has been globalized, but politics is as local as before. Politics has had its hands cut off. People no longer believe in the democratic system because it doesn’t keep its promises. We see this, for example, with the migration crisis: it’s a global phenomenon, but we still act parochially.

Citatet ovan är från en intervju med Zygmunt Bauman i den spanska tidningen El Pais. Mycket deprimerande läsning, främst på grund av att han har en poäng. Politiken har mycket svårt att hantera de stora globala utmaningar den står inför.

Det gäller exempelvis de krig som orsakar flyktingströmmarna. Som kanske utkämpas lokalt men i högsta grad är globala företeelser både när det gäller orsaker och konsekvenser.

Konsekvenser som politiken försöker lösa lokalt. Eller förlåt, gör allt för att slippa lösa.
Genom att stänga gränser.
Genom högre krav på de som flyr.
Genom strängare regler.
Genom att skrämmas så att färre ska söka sig hit.
Våra grannländer gör likadant på sina bakgårdar. Alla sluter sig i sina respektive bubblor, väl förseglade så att ingen obehörig ska kunna ta sig in.

Tyvärr är krig inte det enda globala fenomen den lokalt förankrade politiken misslyckas att hantera. Som den inte kunnat hantera på länge, om ens någonsin.

Som en skenande global miljöproblematik som då och då symboliskt hanteras vid internationella konferenser, men där det i praktiken är upp till varje enskilt land att göra sitt bästa inom respektive gränser.

Som ett högst globalt kapital som kan förlägga produktion och utvinning av naturtillgångar till platser där arbetarrörelsen är svag och miljö- arbetsmarknadslagstiftning är minimal.
Om den överhuvudtaget existerar.
Som kan placera vinster på platser där skatterna är låga.
Om de överhuvudtaget existerar.

Som kan driva igenom handelsavtal med egna domstolar där företag kan stämma länder på miljardbelopp om de menar att demokratiskt fattade beslut eller lagstiftning hindrat dem från att tjäna pengar

Det hade varit fullt tillräckligt illa om de globala frågorna var de enda politiken inte kunde hantera. Men tyvärr verkar den inte kunna hantera lokala problem heller.
Som bostadsbrist, barnfattigdom och ett alltmer segregerat skolsystem.
Som strukturell rasism, ökade klassklyftor och en allt mer krympande välfärd.

Hur många tycker att vi fortfarande har en anständig välfärd? Hur många kommer att tycka det imorgon?

En välfärd som redan är så slimmad att minsta utmaning utöver det vanliga innebär en kris. Där flyktingmottagande kan haverera trots att flyktingströmmar borde gå att förutse.

Där skolor, förskolor och äldreomsorg kan lamslås och inte klara av att ta emot alla som behöver, trots att antalet behövande borde gå att beräkna långt i förväg och med mycket liten felmarginal.

En välfärd som ständigt urholkas och krymper. Som ersätts med privata alternativ för några och med ingenting alls för andra.

En bostadsmarknad där det skulle behövas en halv miljon nya bostäder närmaste åren men där inte en bråkdel av dessa kommer att byggas. Där i praktiken bara den som har mycket gott om pengar kan bosätta sig centralt i våra större städer.

Ett socialförsäkringssystem som omfattar allt färre och där de som omfattas ständigt får sämre villkor. Som blir allt mer individuellt och allt mer förutsätter privata försäkringar.

Ett skolsystem som numera är uppdelat i två. Ett för rika och en annat sämre för fattiga. Där skillnaderna blir större för varje termin. Där de omfattande konsekvenserna kommer att bli tydligare i samma takt.

Nu tycker inte alla politiker att det här är en dålig samhällsutveckling. Vissa applåderar och skyndar på den. Vissa av dem vill avskaffa sin egen med framförallt andra politikers möjlighet att påverka samhällsutvecklingen.

Vissa som brukade försvara en anständig välfärd klarar det inte längre. Andra vill inte. Även om de kunde och ville blir de områden de faktiskt kan påverka färre i en allt mer privatiserad värld.
En värld där allt färre politiker med allt mindre handlingsutrymme förgäves försöker försvara en ständigt krympande välfärd

Bauman har rätt. Demokratin som vi känner den har slutat hålla sina löften. Allting kommer undan politiken. Om vi fortfarande är intresserade av ett relativt rättvist samhälle är det hög tid att ändra på det.

En reaktion på ”Allting kommer undan politiken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s