Hegemopolis: tillträde

IMG_2058

Vilka röster som hörs på torg och i media är påverkas givetvis av vilka som har tillträde till samma platser.

När det gäller torg är exkluderande design är ett sätt att kontrollera människors tillträde.

Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Den exkluderande designen kan bestå i bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Exkluderande design är också ett trubbigt verktyg. En offentlig toalett som tas bort för att iväg fattiga missbrukare jagar kanske indirekt även iväg äldre, barnfamiljer och funktionsnedsatta.

Men det finns flera sätt att neka tillträde till platser.  Spärrar eller biljettkrav till kollektivtrafiken och konsumtionskrav på kaféer är två exempel.

Även skilda fenomen som betalningsanmärkningar och bostadsmarknaden ger vissa människor tillträde i vissa sammanhang, men hindrar andra. Människor med omfattande skulder är i princip nekade tillträde till väldigt stora delar av ett konsumistiskt samhälle.

Vissa aktiviteter på torget tillåts och uppmuntras medan andra förhindras eller till och med förbjuds. I Stockholm tillämpades under många år nolltolerans mot gatukonst samtidigt som staden var full av kommersiella budskap. Det föreslås med jämna mellanrum förbud mot tiggeri. På vissa platser är det förbjudet att dela ut politiska pamfletter.

Däremot förekommer sällan kritik mot att exempelvis sälja abonnemang, värva medlemmar, eller samla in pengar till olika organisationer, nuförtiden mycket vanliga aktiviteter på offentliga platser.

Media och andra former av kommunikation, särskilt reklam, är drivande i den här utvecklingen. Det råder också en stor obalans på området. Allt mer resurser satsas på komsumtionsfrämjande information, allt mindre på nyheter.

Men det pågår också, som jag var inne på sist, exkluderande processer inom media. Journalistiken får mindre resurser. Journalister sämre villkor. Yrkesgrupper avskedas. Möjligheten att jobba med journalistik blir en klassfråga.

Även nyhetskonsumtion blir en klassfråga, med olika rapportering med olika kvalitet för olika grupper.

Som om inte det vore nog finns en klassaspekt när det gäller medias innehåll också. Det handlar om allt mellan socialpornografi, det vill säga fattigdom som underhållning, till hur människor och platser beskrivs och bevakas.

Hur påverkar tillträde respektive avvisande det urbana rummet? Hur påverkar det media? Vilka maktrelationer döljs? Hur påverkas våra beteenden? Vad händer med de som inte får tillträde? Med de som blir kvar? Hur skapas samtycke kring samhällsutvecklingen?

4 reaktioner på ”Hegemopolis: tillträde

  1. Man kan också exkludera genom att inkludera. Något jag fick äran och ta del av i Uppsala tidigare i år. Endast ett stenkast från domkyrkan finns det ytterligare en kyrka. Och församlingen där hade uppfattat det som oroligt i deras kvarter. Så de tog saken i egna händer och lät kyrkan vara kvällsöppen en gång i veckan för att stilla buset. De bidrog med präster, diakoner och ett upplyst kvarter. En fin gärning kan tyckas ur all perspektiv.
    Dock var jag ofin nog att ifrågasätta deras initiativ. Med hänvisning till att buset möjligtvis inte känner sig inkluderade och vilken rätt kyrkan har att inte låta buset får busa i deras kvarter, utan istället tvinga flytta sig till kanske mer redan utsatta miljöer.
    Voila – exkludering genom inkludering.

  2. http://www.nt.se/nyheter/norrkoping/eu-migranter-fick-inte-salja-om4153933.aspx

    Färskt exempel på exkluderande design, än en gång från de som går i bräschen för senaste teknikerna, praktikerna o.s.v. inom området: Jernhusen.

    Jag har förresten några bilder från Norrköpings järnvägsstation efter renoveringen, med strategiskt placerade stora soptunnor där man möjligtvis skulle kunna sitta tillräckligt skyddad av pelare utan att bli trampad på men också tillräckligt synlig för att någon utan större omak skulle kunna ge en en slant, övervakningskameror som hindrar dig från att skruva bort de otympliga armstöden från bänkarna, ett nyöppnat Espresso House för att kommersialisera något de flesta gör på järnvägsstationer: väntan. Har du någon e-postadress, om du är intresserad?

  3. Intressant! Ja, Jernhusen går verkligen i bräschen. Blomkrukor och konst är förrädiska former av exkluderande design. Den som ställer ut kan bara säga att: titta vad fint vi gjort, vi vill inte aaaaaaalls jaga iväg nån.

    Espresso House verkar vara standard på mindre stationer där de tillåts ockupera halva vänthallen och ha konsumtionskrav för att få tillgång till sittplatser.

    Tar hemskt gärna emot bilder: fredrik at hogdalen dot biz

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s