Hegemopolis: Dallas i Malmö

dallas-skyline

Enligt den kanadensiske medievetaren och maoisten Dallas W Smyhte säljer en tidning inte främst tidningar, utan något helt annat.

Annonser, kanske du tänker.

Nästan rätt. Alla tidningar som har annonser säljer en annan vara, nämligen sina läsare. I vissa fall, som exempelvis när det gäller Sveriges största dagstidning Metro, säljer de endast sina läsare.

I den numera klassiska texten Communications: Blindspot of Western Marxism (1977) menar Smythe att reklamfinansierad media i ett kapitalistiskt samhälle har en huvudsaklig vara, sin publik. Kunderna, det vill säga annonsörerna, köper ”uppmärksamheten från en publik med uppskattningsbara egenskaper som i ett uppskattningsbart antal tar del av viss media vid en viss tidpunkt”.

Det är alltså den uppmärksamhet läsarna riktar mot annonsen, inte själva annonsen, som är varan.

Marxister brukar ju betrakta media som en del av samhällets överbyggnad, men Smythe menar att den också är en del av basen. Han hävdar att den som uteslutande ser masskommunikation som meddelanden, information, bilder, mening, underhållning, utbildning eller manipulation missar grundläggande ekonomiska omständigheter. Den ”blindspot” Smythe refererar till i titeln på sin text är just oförmågan att se media som en fabrik där varan publik tillverkas och säljs och där efterfrågan på konsumtionsvaror skapas och tillfredsställs.

Vad har detta med undersökningen av mitt torg att göra? Jo, torg är ju fullständigt översållade av olika typer av reklam. Det finns reklam på skyltar och skärmar. Det finns skyltfönster med varor, folk som delar ut flygblad och gratisprover. Människor på torget tar också del av reklam genom sociala medier, nyhetssändningar och underhållningsprogram.

Smythes resonemang om media borde gå att överföra till torg. Torg borde också vara fabriker där varan publik tillverkas och säljs och där efterfrågan på konsumtionsvaror skapas och tillfredsställs.

Det här får en hel del konsekvenser för den som vill undersöka ett torg.  Torget får, förutom att vara en plats för handel möten och demokratiska processer (i den mån sådana tillåts), ytterligare en dimension. Torget blir också en arbetsplats där den som besöker det arbetar, vare sig hen vill eller inte.

Jag har tidigare diskuterat vem – och i egenskap av vad – som har tillträde till torg. Är torget offentligt har alla som håller sig innanför lagens råmärke tillträde och de har det i egenskap av medborgare. Finns det affärer kring torget är några av oss dessutom kunder.

Den senaste tidens utökade gränskontroller har dock smärtsamt påmint om att bara medborgare från vissa länder har tillträde.

Är torget privat har de som betraktas som konsumenter tillträde och de har det i egenskap av kunder, däremot i mindre utsträckning i egenskap av medborgare.

Finns det reklam på torget är vi alla arbetare, oavsett vem som äger det. Vi arbetar med att tillverka varan publik. En vara som sedan säljs av de som på olika sätt tillhandahåller annonser på torget.

Det finns också en tydlig klassaspekt här. Vissa grupper, som otillräckliga konsumenter, har inte tillträde till alla platser utan avvisas, bland annat med hjälp av exkluderande design.

Men de gånger de har tillträde kommer givetvis även de otillräckliga konsumenterna att ta del av reklam. Men arbetar de? Tillverkar de också varan publik? Om de är otillräckliga som konsumenter borde de ju också vara ointressanta för annonsörer och deras uppmärksamhet därmed också oanvändbar som råmaterial till varan publik.

Verkar det krångligt? Verkar det som det behövs en avhandling för att reda ut det här? Vad exakt skulle den i sådana fall försöka reda ut?

I inledningen av Communications: Blindspot of Western Marxism hävdar Dallas W Smythe att det första en historiematerialist bör göra när det gäller olika typer av kommunikation är att undersöka vilken ekonomisk funktion den har för kapitalet.

Eftersom jag betraktar mig själv som historiematerialist kanske det är just detta jag bör göra? Det går att titta på hela torget, men det går också att välja en del eller enskild händelse.

Att sitta på ett torg, läsa nyheter via Facebook, bombas av reklam och lägga upp lunchen på Instagram, vilken funktion har det egentligen för kapitalet?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s