Hegemopolis (PM1): På tåget till Köpenhamn

Så länge jag kan minnas har jag varit intresserad av städer. Jag har fascinerats av hur de ser ut, undrat varför de blivit som de är och funderat på hur de skulle kunna vara istället. Intresset omfattar inte bara själva städerna utan också människorna i dem och deras vardag. Vad styr deras liv? Vad får dem att göra som de gör? Tänka som de tänker? Vad sätter gränser för deras handlingar, hur ser gränserna ut och vad har de för möjligheter att påverka dem?

Genom att undersöka ett vardagsfenomen vill jag försöka ta reda på just sådana här saker. Undersöka vad som påverkar min och andra människors vardag. Jag vill titta på vilka maktrelationer som finns, vilka som döljs och förstärks, vilka som ifrågasätts, förhandlas och konfronteras, hur de påverkar våra beteenden samt, sist men inte minst, om och i sådana fall hur hur det skapas ett samtycke kring den rådande samhällsutvecklingen.

Istället för att börja med en teori om samhället och studera olika fenomen i ljuset av den, tänkte jag göra tvärtom. Undersöka vad ett vardagsfenomen har att säga oss om samhället. Jag inbillar mig att det skulle kunna vara ganska mycket. Geografen David Harvey (2010:40) brukar exempelvis fråga sina studenter vad de ätit till frukost. Han ber dem fundera över hela den otroliga värld av makt och arbete i vitt skilda miljöer under vitt skilda omständigheter som givit upphov till frukosten men som omöjligt kan skådas bara genom att stirra på frukosttallriken. Han ber dem tänka på hur brödet, kaffet, brödrosten, plasttallriken och alla maskiner som varit inblandade i framställningen kopplar dem till miljontals andra människor runt om i världen.

Eftersom jag vill göra något liknande i min vardag gav jag mig ut för att leta efter tänkbara objekt att undersöka. Jag försökte söka så förutsättningslöst en medievetare starkt präglad av marxistisk teoribildning nu kan göra. Eftersom jag arbetar med media på olika vis – som journalist, lärare och forskare – funderar jag givetvis också ofta på vilken roll media spelar sådana här sammanhang. Moderna städer genomsyras av media och annan kommunikation, som reklam, förbudsskyltar, musik, TV-skärmar, tidningar, radiosändningar och massor med information på de små skärmar vi själva bär runt på, som telefoner, läsplattor, bärbara datorer och numera även klockor. Det är nog uppenbart för de alla som besöker en modern storstadstad att olika typer av media och kommunikation spelar mycket framträdande roller.

Så jag satte mig på tåget mellan min hemstad Malmö och Köpenhamn, huvudstaden i grannlandet Danmark. En resa som brukade ta 35 minuter innan nya gränskontroller infördes. Något som genast slog mig var hur många människor som läser nyheterna på tåget. Oavsett om det handlade om pendlare på väg till jobbet, resenärer på väg till Kastrup eller någon på väg att spendera en ledig dag i Köpenhamn med shopping eller nöje verkade många av mina medresenärer ta del av nyheter på olika sätt. Inte lika uppenbart som när jag pendlade till mitt första jobb i slutet av åttiotalet och en majoritet av resenärerna satt bakom stora uppslagna exemplar av Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet på väg till jobbet och bakom de mindre skrymmande kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen på väg hem. Men någon läste Sydsvenskan. Någon annan Metro. Flera exemplar av den danska motsvarigheten MX låg kastade på golvet. Mina bänkgranne läste Sydsvenskan, men inte papperstidningen utan hemsidan. Ytterligare en bänkgranne hade hamnat på Aftonbladets hemsida via en länk som en vän postat på Facebook. En man som var på väg till London via Kastrup berättade att han tidigare fått nyhetsnotiser till sin ”smarta” klocka men att han hade stängt av funktionen då det ständiga nyhetsflödet stressade honom. Möjligheterna att ta del av nyheterna på tåget är stora. Några tar med sig sin morgontidning eller kvällstidning. Andra plockar upp gratistidningar på stationen. Flera anslutande tåg och bussar har små tv-apparater med korta nyheter. Den som har en telefon, surfplatta, dator eller till och med klocka med uppkoppling kan ta del av nyheter direkt på nyhetsförmedlarens sida, med hjälpt av någon av alla de tjänster som sammanställer nyheter eller via länkar som andra postar på sociala medier.

Jag beslöt mig för att det här skulle bli föremålet för min undersökning. Själva handlingen att läsa nyheter på tåget. Inte i första hand vem som läser eller vad, utan vilka maktrelationer som handlingen rymmer. Jag vill också redan nu lämna öppet för att det kan vara minst lika intressant om folk inte läser nyheter.

Varför är då det här viktigt? Varför vill jag ägna de närmaste fyra åren av mitt liv åt att undersöka det här?

Enligt mig genomsyras samhället av olika maktrelationer som ofta grundar sig i motsättningar mellan starkare och svagare grupper, där de starkare får fördelar på de svagares bekostnad. Ibland sker detta under dramatiska former som genom exploatering, förtyck, exkludering, fråntagande, tvång eller till och med direkt våld. Men ofta väldigt diskret och obemärkt genom ett outtalat men konsekvent samtycke i vardagen kring den rådande samhällsordningen. Jag tror att städerna vi lever i spelar en stor roll både som arena och aktör. Jag tror också att media fyller en viktig funktion.

Det finns en rad tankar, idéer och teorier om samhället, makt, städer och media. Betydligt mindre om hur allt det här faktiskt påverkar människors vaardag. Så jag tänker försöka ta reda på det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s