Hegemopolis (PM13): Motstånd

Nu har jag ägnat en hel del tid åt att diskutera olika former av makt och samtycke kring samhällsutvecklingen. Om vi får tro Lefebvre (1991) är ju människor dock aldrig hjälplösa offer för strukturer. Men hur ser de inte samtycker? När de gör motstånd eller åtminstone gör på ett annat vis än vad som avsetts?

Det finns givetvis en rad olika perspektiv även på motstånd. Ett hittar vi hos Mario Tronti (2017). I texten Lenin i England[1] lägger han grunden för hur autonomistiska marxister ser på arbetarklassens organisering. När han gör detta presenterar han också, vilket är intressantare i mitt fall, en syn på motstånd. Ur detta mycket övergripande perspektiv är det arbetarnas klasskamp som driver samhällsutvecklingen framåt. Driver ska inte förstår som att den bestämmer utvecklingen, utan som att maktutövning är en reaktion på klasskampen. Den kapitalistiska utvecklingen är underordnad arbetarnas kamper. Den följer dem och är tvungen att anpassa sig för att kunna underordna.

Mediehistorikern Brian Winston (1998) har enligt mig ett liknande perspektiv. Han går igenom ett antal medietekniska innovationer från telegrafen via bland annat radio, telefonen och televisionen, till internet och konstaterar bland annat att teknologi stärker vissa samhällstrender och att vissa sociala förhållanden ger upphov till specifik teknologi. Vad som är ännu intressantare för min undersökning är att han också visar att nya innovationer ofta inleds med en subversiv fas då människor gör lite som de vill med teknologin och att den här fasen följs av en sorts infångande då teknologin förvandlas till kommersiella produkter med  uppfattningar och regler om rätt och fel användande. Enligt min mening räcker med att titta på vad som hänt med internet de senaste 20 åren för att genast känna igen det Winstons beskriver.

Vad vi kan lära oss av de här två exemplen är enligt mig att människors agerande inte alltid är en reaktion på makt utan att det ofta kan vara tvärtom, makten reagerar på olika typer av agerande. Om agerandet föregår makten kanske det finns ett antal aktiviteter att upptäcka under mina resor som precis börjat eller ännu inte hunnit bli, föremål för maktutövning.

Men maktrelationer förekommer ju trots allt och människor reagerar på dem. För att hitta ett sätt att strukturera de här reaktionerna går det enligt mig att inspireras av Stuart Halls (1980) receptionsmodell och tankar om inkodning och avkodning. Enligt Hall är all kommunikation inkodad. Den finns en avsedd tolkning med meddelanden som styrs både av avsändarens avsikter och – medvetet eller omedvetet – rådande hegemoni. När mottagaren nås av meddelandet sker en förhandling och meddelandet avkodas. Avkodningen styrs bland annat av mottagarens bakgrund och det sammanhang hen befinner sig i. Det finns tre olika sätt att avkoda eller tolka meddelandet. En dominant-hegemonisk tolkning, där meddelandet godtas i sin helhet, en förhandlad tolkning där meddelandet delvis godtas och en oppositionell tolkning där mottagaren avfärdar meddelandet.

På samma vis går det enligt mig att analysera fenomen under resan mellan Malmö och Köpenhamn. Saker är inkodade, eller ideologiska. De har en ”betydelse i maktens mening” för att använda Norman Faircloughs ord. Det kan handla om reklam, exkluderande design, ordningsregler eller olika uppfattningar om sunt förnuft. De här olika betydelserna förhandlas sedan av resenärerna. De kan – medvetet eller omedvetet – acceptera betydelsen i sin helhet, de kan acceptera delar av den eller de kan motsätta sig den. Hur detta ser ut i praktiken blir en av de viktigaste sakerna för mig att undersöka-

Precis som hos Lefebvre (1991) är de människor Hall (1980) beskriver långt ifrån hjälplösa offer för maktutövning. De agerar också självständigt. De förhandlar hegemonin. Men inte nog med det. Det kanske till och med är så att deras förhållande till makt inte heller alltid är reaktivt. Deras aktiviteter kanske i vissa fall föregår maktutövning och hegemoni, istället för tvärtom. Kanske kommer jag att hitta olika former av klasskamp som antingen precis börjat underordnas eller ännu inte underordnas alls?

[1] Först publicerad som ”Lenin in Inghilterra” i tidskriften Classe Operaia nummer 1,1964

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s