Hegemopolis (PM14): Tidigare forskning – media och geografi

Det går att beskriva fler av de teorier jag redogjort för ovan som tidigare forskning. Jag kommer att applicera och testa dem i min underökning och i några fall vill jag också försöka utveckla och uppdatera dem. Men det finns också forskningsprojekt som berör ungefär samma saker som jag vill undersöka. Vad jag vet är det ingen som gjort någon djupare maktanalys av nyhetsläsning på det sätt jag vill försöka göra, men det finns en del forskning som är besläktad med mitt projekt.

Geografi och media
Jag arbetar i gränslandet mellan geografi och medievetenskap. Det är möjligen ovanligt, men knappast unikt. Undersökningen genomförs vid Institutionen för Geografi, Medier och kommunikation och jag är knuten till det tvärvetenskapliga forskarcentrumet Geomedia.

Enligt Falkheimer och Jansson (2006:9) utgör det faktum att all kommunikation förekommer i rum en tydlig koppling mellan geografi och kommunikation. Det innebär också att teorier om produktionen av rum, som Lefebvres (1991) ovan, till viss utsträckning också måste förstås som teorier om kommunikation och mediering. Falkheimer och Jansson (2006:15) talar om en rumslig vändning inom medieforskning där Burgess och Golds ”Geography, the Media & Popular Culture” från 1985 kan ses som ett av startskotten. De övergripande frågeställningarna inom sådan medieforskning handlar om hur kommunikation producerar rum och om hur rum producerar kommunikation (Falkheimer och Jansson 2006:9). I sådan forskning är Lefebvres idéer om produktionen av rum ofta centrala (Ek 2006:47). Det är heller inte ovanligt att, precis som jag, dessutom använda ideologi som utgångspunkt för analyser (se exempelvis Jansson 2006).

Det finns även geografiskt präglad medieforskning med liknande undersökningsobjekt som mitt. Ett exempel är ”Passager – medier och kultur i ett köpcentrum” där man undersökt ett Solna centrums relation till olika typer av mediekonsumtion (Becker et al 2001). Flera av de ämnen jag tidigare berört tas upp av författarna, som tillträde, ägande och olika typer av ordningsregler.

Scott McQuire (2008) menar att medier och städer inte längre är skilda från varandra utan hänger ihop i ett ”mediearkitektoniskt” komplex som han kallar mediestaden. Han gör både en kritisk analys och historisk tillbakablick för att förstå fenomen som webbkameror, offentliga skärmar, övervakningskameror och reality-tv. I en annan undersökning (McQuire 2016) går han igenom både maktrelationer och möjligheter som uppstår och äger rum i den här mediestaden. Då mediestaden genomkorsas av digitala nätverk och mobila digitala enheter frågar han sig hur strategier och metoder från konst och kultur på nätet kan översättas och placeras i urbana rum. Han fråga sig vad rätten till staden skulle kunna betyda i ett sånt här sammanhang. Även om McQuire (2008 och 2016) inte undersöker precis det jag tänker undersöka, beskriver han den miljö min undersökning äger rum i på ett mycket användbart sätt.

Sharon Zukin (1998) beskriver vad som händer när städer börjar konkurrera genom att försöka bli attraktiva mål för kreativa människor med diversifierade och inte sällan alternativa livsstilar och se dessa som en källa till både kulturellt och ekonomiskt uppsving. Städerna betraktas i allt större utsträckning som platser för konsumtion snarare än platser för produktion. Några av hennes slutsatser är att detta leder till ökade satsningar på exempelvis ökad privatisering av offentliga rum, större satsningar på exempelvis parker och konstmuséer men mindre satsningar på exempelvis skolor, ökad likriktning när det gäller kommersiellt utbud, större antal dyra affärer och restauranger men inte nödvändigtvis köpstarkare invånare, samt en större låglönesektor bestående av de som arbetar i alla de här konsumtionsinrättningarna.

Zukins (1998) beskrivning kompletterar inte bara McQuires (2008 och 2016) och ger empirisk tyngd år Baumans (2008) teori om konsumism. Den är också i högsta grad aktuell när det gäller Malmö som har en officiell målsättning att vara en kunskapsstad (Malmö stad 2017) som ”uppmuntrar innovation och lockar till sig kreativa människor och företag” som måste ”erbjuda en attraktiv och stimulerande stadsmiljö där kreativa människor trivs och vill arbeta och bo” och där ”innovation och kreativitet påverkas positivt av ett fritt kunskapsutbyte mellan människor från olika bakgrunder.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s