Hegemopolis (PM16): Tidigare forskning – maktutövning

När det gäller maktutövning och motstånd har jag redan nämnt ett antal teorier och studier som jag kommer att ha som utgångspunkt. Jag vill ändå kort nämna två till.

Michalis Lianos (2012) har, precis som jag givit sig ut i kollektivtrafiken, närmare bestämt till tunnelbanestationen Les Halles i Paris. Han gör en maktanalys av de biljetter som krävs för tillträde till stationerna och för att få åka med tunnelbanetågen. Lianos (2016) beskriver stationen som ett system där vissa beteenden uppmuntras och förstärks medan andra motarbetas. Han visar hur spärrar och biljetter ger vissa tillträde, men nekar andra. Lianos frågar sig varför de flesta resenärer – medvetet eller omedvetet – accepterar det här systemet

Enligt Lianos (2016) ger stationens utformning upphov till olika ritualer som får oss att internalisera vissa beteenden och uppleva dem som naturliga. Vi betalar vid spärren, stannar vid perrongen och läser tidtabeller, kanske slår oss ner på en bänk för att vänta på första bästa tåg i rätt riktning.

Lianos (2012) studie påminner både om hur Lefebvre (1991) beskriver den sociala produktionen av rum och Althussers (1976) tankar om ideologins materiella sida. Anledningen att jag tar upp den här studien är inte främst att Lianos precis som jag gör en maktanalys i kollektivtrafiken utan att han visar hur ett litet till synes oansenligt objekt – biljetten – förmedlar en rad maktrelationer. Jag har ju tidigare själv (Edin 2014) undersökt bänkar på tågstationer och kommit fram till liknande slutsats. Ting kan vara ideologiska och förmedla maktrelationer. Det finns troligen en massa flera liknande ting att upptäcka under mina resor.

Den andra studien om maktutövning jag vill nämna är Michael Burawoys ”Manufacturing Consent” (1979). Mellan 1974 och 1975 arbetade Burawoy i tio månader på Allied Corporations mekaniska verkstad i Chicago. Syftet var inte som det brukar vara när forskar studerade industrier, att undersöka hur arbetet skulle kunna effektiviseras. Burawoy (1979:34) frågar sig istället varför arbetarna trots allt jobbar så hårt som de gör. Hur kan de rutinmässigt och frivilligt samtycka till sin egen exploatering?

Ganska precis 30 år tidigare hade en annan forskare, Donald Roy, arbetat på samma fabrik och skrivit en doktorsavhandling om arbetet. Genom att jämföra hur arbetsprocessen utvecklats under de här 30 åren blottlägger Burawoy (1979:30) de mekanismer som bidrar till att organisera samtycke på verkstadsgolvet. Burawoy (1979) använder både sina observationer från verkstaden och marxistisk teoribildning, bland annat Althussers ideologibegrepp och Gramscis hegemonibegrepp, för att kartlägga faktorer som bidrar till att skapa samtycke. Till skillnad från många andra marxister – Burawoy (1979:198-199) går i polemik med bland andra Harry Braverman – menar Burawoy att arbetarna har ett relativt stort handlingsutrymme. De är inte hjälplösa offer för ideologin, utan fattar egna medvetna beslut och deltar frivilligt i arbetet. Bland annat håller de på med olika lekar och tävlingar främst för att få tiden att gå. Men arbetarnas lekar bidar också till effektivare arbete och i en förlängning följaktligen också exploateringen av dem själva.

Det finns en rad saker i Burawoys (1979) studie som är relevanta för min. Dels arbetarnas handlingsutrymme, men också hur de genom frivilliga och medvetna val faktiskt också bidrar till sin egen underordning även om det samtidigt finns belöningar. Även det omvända perspektiv är intressant. Jag skulle ju själv kunna göra en halt annat studie och kanske istället undersöka hur underordningen under en resa skulle kunna effektiviseras. Hur skulle det gå att så effektivt som möjligt forsla arbetskraft och konsumenter mellan hemmet och sina respektive sysslor med att arbeta och konsumera? Skulle det gå att får dem att arbeta och konsumera medan de transporterades? Hur skulle de kunna övervakas på bästa sätt? Hur skulle det vara möjligt att sortera ut de som inte betraktas som tillräckligt bra konsumenter eller tillräckligt eftertraktad arbetskraft?

Det jag främst tar med mig är en annan dock en annan sak, nämligen själva metoden. Burawoy (1979) kombinerar en deltagande observation med ett antal teorier som används, utmanas och testas mot en högst konkret verklighet som jag upplever Burawoy gått in i förutsättningslöst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s