Hegemopolis (PM17): forskningsluckor

Vad kan min undersökning bidra med? Finns det någon lucka i forskningen den kan fylla? Kommer jag att bidra med ny kunskap på något vis?

Jag skulle kunna göra det lätt för mig och påstå att ingen har gjort en liknande undersökning förut. Detta är dock inte nödvändigtvis något bra. Det kan ju finnas hur många rimliga anledningar som helst till att vissa undersökningar inte görs. Ofta kan det vara så enkelt att de möjliga resultaten inte är intressanta för någon, att undersökningen riskerar att resultera i ett enda stort: än sen då?

Men jag både vill och tror att min undersökning kommer att spela roll, åtminstone en liten sådan både för forskningen och för personer som befinner sig i liknande situationer som de jag beskriver. När Henri Lefebvre (2014:12-13) frågar sig hur man bäst avmystifierar den ideologi som genomsyrar borgerliga samhällen kommer han fram till att svaret måste vara: att börja med ett porträtt av den mest vanliga av människor i hans vardagsliv. Jag vill göra ett sådant porträtt. Jag vill undersöka hur maktrelationer påverkar oss i vår vardag, om vi gör motstånd mot dem och i såna fall hur det här motståndet ser ut. Själv har jag svårt att tänka mig något viktigare än att ta reda på varför vi gör som vi gör, tänker som vi tänker, vad som sätter gränser och skapar förutsättningar samt hur stort utrymme vi har att bestämma själva. Jag undersöker också en mycket alldaglig händelse så det borde finns gott om människor som kan identifiera sig.

Dessutom tycker jag det saknas kritik av vardagliga händelser och upplevelser. Samhällskritik, särskilt marxistisk sådan, handlar ofta om generella frågor, strukturer och större samhällsförändringar, mer sällan om människors konkreta vardag, även om det finns lysande undantag, särskilt feministisk sådana.

Jag vill bidra med en sån här kritik. Även om både händelsen och människan som utför den är vanlig, kommer jag att studera den på ett visst sätt, på en viss plats och i en viss situation, en unik och konkret situation. Under arbetet kommer jag testa ett antal generella teorier om samhället i den här konkreta situationen. Jag ska försöka ta reda på om begrepp som hegemoni, ideologi och interpellation är användbara för att förklara vad som händer under en tågresa mellan Malmö och Köpenhamn. Jag vill relatera resan till den konsumistiska, postfordistiska, nyliberala samhällsutvecklingen. Se om det finns belägg för att tala om den i de här termerna, om teorierna kan hjälpa mig att förstå den eller om jag kan bidra med ny förståelse själv.

Jag vill exempelvis leta efter konkreta detaljer i vardagen som jag menar ofta saknas när Hardt och Negri (2003 och 2007) talar om postfordism samt empiriska belägg som jag tycker saknas när Bauman (2008) talar om konsumism.

Ur ett medievetenskapligt perspektiv kommer jag förhoppningsvis kunna bidra till en bredare förståelse av mediekonsumtion. Det forskas en hel del om vad som står i nyheter och hur nyheterna framställs. Mindre om vad som faktiskt händer när människor konsumerar dem.

Vissa begrepp och teorier kommer jag troligen att gå djupare på. Väldigt mycket beror på vad som händer under tågresorna. Men jag inbillar mig att det kommer att vara mycket intressant att se vad Kate Crehans (2016) utveckling av Gramscis idé om sunt förnuft har för relevans på ett öresundståg.

Något jag vet att jag kommer att få anledning att prova är Dallas Smythes (1977) teori om publikvaran. Vad jag vet är det ingen som testat Smythes teorier i ett offentligt rum, på det här sättet. Mycket har hänt sedan han först presenterade den och det råder som jag berättat tidigare delade meningar om vad.

Enligt mig har publikvaran förädlats. Publiken är inte längre någon nästan anonym massa. De som köper och säljer publik vet mer om den än någonsin och kan därmed vara mycket specifika när det gäller annonserna. Internet, nya mediaprodukter och framsteg inom digital teknik har möjliggjort mycket detaljerade analyser av tittare, lyssnare, besökare och andra typer av publik. När det gäller annonser på nätet går det att ta reda på hur många som tittar, vem som tittar, hur länge de tittar, vad det tittade på innan, var de tar vägen efteråt och en rad andra saker. Under vissa omständigheter, om den som tittar är inloggad på exempelvis Facebook eller Gmail, kan detta potentiellt kompletteras med i stort sett hur mycket och hur detaljerad personlig information som helst.

Ju mer en annonsör vet om de som tar del av annonserna, desto mer förädlad kan publikvaran sägas vara. Ju mer förädlad publikvara är, desto med specifik kan annonsören vara med sina annonser och desto högre potentiellt värde får publikvaran.

Den som inte annonserar på sociala medier utan istället kanske på en skylt på en vägg vet däremot inte särskilt mycket om publiken. Möjligen hur många som passerar dagligen och, om någon typ av undersökning gjorts, kanske några detaljer om dem. Men publikvaran är i det fallet knappt förädlad alls.

Det intressanta med den miljö jag ska undersöka är att hela skalan av förädlingsgrad återfinns, från den jämförelsevis anonyma publikvara som tittar på en reklamtavla på perrongen till någon som är inloggad på Facebook och får annonser beroende på sökhistorik och personliga egenskaper.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s