Hegemopolis (PM23): Deltagande observation

Jag tänker börja undersökningen med att åka tåg och helt enkelt vänta på att något intressant händer, observera detta och föra noggranna anteckningar över observationerna. Till en början så förutsättningslöst som möjligt, även om jag har viss vägledning av de teorier och tidigare forskning jag presenterat tidigare. Undersökningen blir en observation där jag själv är en av deltagarna. Enligt Burawoy (1991:3) ger detta en möjlighet att både förstå händelser genom en verklig eller konstruerad dialog mellan deltagare och observatör och senare också en möjlighet att förklara dem genom att skapa en dialog mellan data och teorier.

Det finns såklart både för- och nackdelar med ett sådant tillvägagångssätt (Burawoy 1991:2). Fördelarna är att det ger möjligheter att studera både hur människor agerar och hur de upplever och förstår samma agerande. Forskaren kan också jämför vad människor tror och påstår med hur de verkligen agerar. Nackdelen är att jag riskerar att komma så nära det jag ska studera att jag inte längre kan hålla mig någorlunda saklig.

I mitt fall kanske den här risken är extra stor. Jag åker tåg mellan Malmö och Köpenhamn regelbundet. Inte sällan läser jag nyheter under resan. Jag åker tåg på andra sträckor regelbundet och läser även då. Jag är alltså själv en del av den verklighet jag vill undersöka och det gäller att vara mycket uppmärksam på detta problem.

Men det finns andra fördelar med deltagande observationer i den egna närmiljön också. En utmaning med etnografi i allmänhet är att den ofta kräver mycket tid och genererar ett sort empiriskt material. Bara den nödvändiga socialiseringsprocessen tar omfattande tid. Om etnografin dessutom är en avhandling sker dessutom en dubbel socialisering, både i kulturen som undersöks och i den akademiska världen (Alvesson 2015:161-162).

När jag undersöker en tågresa mellan Malmö och Köpenhamn slipper jag den ena av de här socialiseringsprocesserna. Istället handlar det om att undersöka en familjär miljö. Jag kan använda mina egna erfarenheter i undersökningen och jag har obegränsad tillgång till åtminstone en deltagare i studien, mig själv. Om en traditionell etnograf kan beskrivas som en professionell främling är självetnografen snarare en observerande deltagare (Alvesson 2015:159).

En närbesläktat dilemma handlar om vilket perspektiv jag ska ha, både i min undersökning och senare i avhandlingen. Ibland gör forskare en definition mellan emiskt och etiskt[1] (Kottak 2006). Ett emiskt perspektiv innebär att forskaren ser en kultur inifrån och beskriver den på ett sätt som deltagarna själva förstår och känner igen. Ett etisk perspektiv handlar om att forskaren ser kulturen utifrån och använder teorier och begrepp för att tolka den.

Det finns dock ingen motsättning mellan perspektiven, snarare behöves en kombination. Geert Hofstede (1998: 19) menar att det första utan det andra fastnar i fallstudier som inte går att generalisera, medan det andra utan det första fastnar i abstraktioner som inte säger någonting om människors verkliga liv. Kombinationen skapar också förutsättningar för både den förståelse och de förklaringar som Burawoy (1991:3) efterlyser. Det emiska perspektivet hjälper oss att förstå och det etiska perspektivet bidrar med förklaringar. Det emiska uppstår under den deltagande observationen och det etiska när observationerna relateras till olika teorier.

[1] Etisk i det här fallet ska ej förväxlas med etikbegreppet etiskt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s