ABC: dysergi

overcooking_destroys_vitamins_wwii_poster-r33545848edd94474a22d248f3eb1d02a_z3w4z_8byvr_1024

Dysergi är motsatsen till synergi och innebär att något som tidigare skötts av en aktör tas över av flera som tillsammans gör ett sämre jobb. Du som efter avregleringen försökt hämta ut medicin på ett apotek och fått napp först på femte försöket vet vad jag talar om.

En naturlig följd av valskyldighet är att alternativen vi tvingas välja bland blir fler. Tyvärr blir de också sämre, särskilt inte ur ett större perspektiv. Det finns inte ett enda exempel på någon verksamhet eller tjänst som blivit bättre av att avregleras. Detta är inte så konstigt med tanke på att syftet med avreglering inte är att höja effektivitet eller kvalitet, utan att människor sa kunna tjäna pengar på sådant som tidigare skötts av samhället.

Exempel: På gatan där jag bor delar minst fyra företag ut post. Det finns ett tidningsbud, flera reklamutdelare samt två olika företag som delar ut vanlig post. Företagen har samma rutter. Ibland gör de två brevbärarna och småpratar med varandra. Trevligt, men vi hade sparat både miljö och arbete om en och samma brevbärare tagit hand om all post på gatan.

FLER ORD HÄR

 

ABC: valskyldighet

Rikstelefon1-534x800

Valskyldighet innebär att tvingas välja bland en massa alternativ till sådant som tidigare tillhandahållits av samhället. Det kan handla om läkare, skolor, bilprovning, telefonabonnemang eller vem som ska förvalta din eventuella pension. Väljer vi att inte välja, väljer någon annan åt oss.

Alternativen vi är skyldiga att välja bland är ofta privata och har som syfte att generera pengar åt sina ägare. Valskyldighet innebär alltså också att vi förvandlas från medborgare till kunder.

Ta telefoni till exempel. En rad företag erbjuder abonnemang. Målet för företagen är att tjäna pengar genom att erbjuda tjänster. Pengarna är målet och verksamheten är ett medel.

Hade det funnits en allmännyttig organisation som erbjöd telefoni skulle syftet istället vara att just erbjuda telefoni. Pengarna som rullade in skulle användas för detta syfte. Inte hamna i någons fickor. Avgifterna för exempelvis fast telefoni skulle vara mycket låga eftersom infrastrukturen redan är byggd. Dessutom skulle organisationen spara en hel del pengar på att inte göra reklam.

För oss som ringer skulle detta inte längre innebära valskyldighet utan valfrihet. Det vill säga friheten att inte behöva välja.

ABC: Allmänning

vintage-poster-free-vector

En allmänning är – till skillnad från något privat eller offentligt – utrymmen eller sammanhang där både produktion och konsumtion är fri. Där människor frivilligt och oavlönat driver verksamheten och där resultatet är antingen fritt att använda eller säljs utan vinst.

Allmänningar är sammanhang där vi slipper vara kunder.

Fördjupning:

Länge leve folkbiblioteket

FLER ORD HÄR

ABC: annonsblockering

vintage-advert-lestoil

Annonsblockering är ett sätt att slippa se reklam på nätet. Eftersom annonsblockering försvårar publikförsäljning försöker annonsfinansierade sajter få sina besökare att låta bli att använda program som döljer reklam. Det sker genom allt mellan uppmaningar och blockeringar.

För besökarna är annonsblockering ett sätt att slippa bli tvångsvarufierade samt undvika att ta del av reklam som distraherar, irriterar, stjäl tid och ibland till och med kostar pengar att ta del av.

Fördjupning:

Därför hatar Expressen Adblock

FLER ORD HÄR

ABC: tvångsvarufiering

8_Insane_Vintage_Ads_That-5c6c8191fb73a3a83bf5a102c17f81de

Tvångsvarufiering innebär att du förvandlas till en vara varje gång du tar del av reklam. Den som tillhandahåller reklamplats säljer mottagarna av reklamen till annonsör. Vår relation till organisationer eller företag som tillhandahåller reklamplats kan alltså något motsägelsefull vara både kund och vara.

Fler ord här

ABC: publikförsäljning

mostra-cinema-venezia-1932

Publikförsäljning är en typiskt konsumistisk finansieringsform. Företag eller institutioner som på något vis förmedlar reklamplats säljer sin publik till annonsörer.

En reklamfinansierad tidning säljer sina läsare, en tv-kanal med reklamavbrott säljer sina tittare och en tågstation med reklamtavlor säljer sina resenärer. De tar betalt för att leverera så kallade målgrupper – en noggrant beskriven och avgränsad grupp människor – som tar del av reklam­budskapen.

När något helt finansieras med reklam – som exempelvis tidningen Metro – är det inte tidningen som är varan utan uteslutande läsarna

ABC: kvasigratis

321942_original

Kvasigratis är varor som påstås vara reklamfinansierade och kostnadsfria för konsumenten, men som vi i själva verket betalar för vid andra tillfällen.

Ingenting är någonsin reklamfinansierat. De pengar som kommer in via reklam betalas alltid i slutändan alltid av oss konsumenter. Kostnaden för reklamen är nämligen alltid inbakad i det pris vi betalar när vi köper varan i reklamen. Den enda skillnaden mellan en vara eller tjänst som vi betalar för direkt och en som är ”gratis” är när, inte om, vi betalar för den. Det är alltså alltid läsaren som betalar för ”gratistidningen”. Enda skillnaden är att hen gör det vid något annat tillfälle än just när tidningen plockas ned från tidningsstället.

Egentligen är ”reklamfinansierade” produkter faktiskt dyrare än motsvarande utan reklam. Inte nog med att du faktiskt betalar för dem vid ett annat till­fällle. Du utför också motprestatio­nen att ta del av reklam.

FLER ORD HÄR