Skumrask 8 år

tumblr_mm1rwwwhwm1r9bk3to1_400

Idag har jag haft den här bloggen i åtta år. Det har blivit nästan 1400 inlägg. Det roligaste är dock inte själva inläggen utan alla kommentarer, idéer och tips. Som leder till nya inlägg och allt möjligt annat.

Här är några av dem. Tack för att du läser.

Följ min avhandling om staden ur ett ideologikritik perspektiv växa fram här. Det är en sorts fortsättning på forskningsrapporten om exkluderande design och så kallad ”luffarsäkerhet”.

En konsumistisk ordlista hittar du här

Bloggens överlägset mest lästa text är ”Därför skär jag av brandslangen” som handlar om upploppen i Husby (och en rad andra platser och tillfällen) men är skriven två år innan upploppen i Husby (egentligen är det en uppsats i min ständigt pågående utbildning). Den finns i en kortare version som givits ut i pocket tillsammans med en massa bra texter, samt i engelsk översättning. Tycker dock den här texten säger minst lika mycket om ungefär samma sak (based on a true story).

För några år sedan myntade jag begreppet ”spotifiering”. Det hamnade i Språkrådets nyordlista året efter. Jag sammanfattar vad det handlar om här. Efter ett ha grävt djupare i frågan insåg jag att spotifiering är en gammal kolonial strategi.

Något jag hoppas ska uppmärksammas snart är fenomenet datamäklare. Betydligt läskigare än NSA om du frågar mig. Men det här med att din telefon numera känner av fingeravtryck behöver du inte alls oroa dig för. Eller vänta nu…

Det roligaste jag gjort är att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”.

Jag har skrivit en del om fildelning. Bland det mest intressanta handlar om ett annat ämne som sälla får utrymme, nämligen det faktum att vissa upphovsmän ser positivt på ”piratkopiering”. Upphovsmän förresten? Skulle inte tro det. En av mina favoritsysselsättningar är att göra versioner av filosofi. Fråga bara Pier Paolo eller Michel.

När det gäller problemet med media i allmänhet hänvisar jag till den här texten om fyra konspirationer utan konspiratörer som jag menar påverkar media till både form och innehåll. Jag har däremot försvarat vänsterprojekt som Politism och Russell Brand, vilket ballade ur när jag skapade en robot för att ersätta mig själv och alla andra skribenter med diffus vänsterprofil.

Ingenting har dock sagt mig så mycket om media på senare år som tv-serien UnREAL

Under en period då jag plågades av bitterhet postade jag gamla texter som refuserats av olika tidningar. Den här handlar om Mods och refuserades av en av de bästa tidningar som någonsin givits ut i det här landet, Darling. En annan var tänkt till tidningen Re:public Service. Den här om dialektisk kampsport valdes av förklarliga skäl bort av tv-programmet Rallarsving. Den här om snutkultur skulle egentligen varit med i andra numret av legendariska tidningen Atlas Magazine och är egentligen ingen refusering då det inte blev något andra nummer.

Det är hursomhelst inte alltid lätt att vara partisk journalist.

Jag har skrivit en hel del om klass och klassförakt. Ibland har det handlat om Sverigedemokraternas väljare. Det finns en farlig oförmåga bland politiska grupperingar när det gäller att vända sig till underklassen och särskilt den del som röster på fascister. Det borde ju vara så enkelt. Att SDs politik skulle gynna fattiga är kanske deras allra största lögn. Istället för att bemöta denna ägnar sig många åt att med stor fantasi klaga på att SD bemöts på ”fel sätt”. Genom att exempelvis kasta tårta. Men kom ihåg en sak: ta aldrig någonsin avstånd. Från något. Det kommer tyvärr inte att hindra liberaler från att undra om du egentligen vill ha det som i Sovjet. Eller kanske till och med Nordkorea. Men är det så konstigt att man längtar bort ibland egentligen?

Ett av mina favoritämnen är arbetskritik. Kritik mot det faktum att vi inte har något annat val än att sälja vårt arbete eller kapitalism som det också kallas. I någon mening är alla jobb ”skitjobb”. En politisk rörelse som inte är arbetskritisk är heller inte systemkritisk. Jag har skrivit om bland annat varför arbetstidsförkortning är en viktig feministisk fråga samt om vad en ska svara när borgare fråga vem som ska göra skitjobben (spoiler: The Robots) om vi exempelvis inför medborgarlön. Jag förväntar mig dock inte att alla ska hålla med om att The Wrestler är ett arbetskritiskt manifest

Det har blivit en del om den musik jag älskar. Om Berlins klubbscen, om Detroit,om världens längsta album samt ett manifest för en dummare dansmusik. Jag har också försökt förstå varför kulturen kring dansmusik alltid skrämt det etablerade samhället.

En hel del om film och tv också. Jag såg världens längsta (och bästa) film, Berlin Alexanderplatz, och gjorde en följetong av det. Jag har listat både 00-talets bästa filmer och alla tiders bästa filmskurkar. Färdats från Hong-Kong via Samcro till en regnig läktare på en miserabel fotbollsarena där dit värdelösa jävla lag tappat konceptet för tusende gången. Är postkolonialism en sci-fi genre förresten? Och är Sherlock det ultimata manliga geniet?

De två läskigaste skräckfilmerna jag skrivit om har något annorlunda monster. Arbetarklassen och DDR. Eller vänta förresten, Storebror är alltid läskigast.

Bonus: återföreningar är aldrig ok, hur behjärtansvärt skälet än må vara

Givetvis har det blivit en del böcker också. Från Hebbershålet till Indien med Nikanor Teratologen. Någonstans på vägen upptäckte jag att Alice Becker-Ho är den bästa situationisten och att högerlitteratur går utmärkt att använda som instruktionsböcker. Om du vänder på dem alltså.

Sist men inte minst har jag spårat ur rejält några gånger. Eller kanske inte förresten.

Exkluderande design: Hemköp på Södra Förstadsgatan i Malmö


Utrymmet utanför entrén vid Hemköp på Södra Förstadsgatan i Malmö har länge varit ett väder- och vindskydd för hemlösa och en och annan som bett om en slant. Sedan någon dag tillbaka ockuperas dock utrymmet av blomkrukor och skyltar.

Blomkrukor är ju, som jag varit inne på tidigare, en diskret och lömsk form av exkluderande design. Till skillnad från när det gäller exempelvis spikar ser det ju ut som någon har utsmyckat platsen. Inte jagat iväg oönskade besökare. Trots att båda sakerna är sanna och syftet är det sistnämnda.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Läs mer:

The Message is the Medium – Exkluderande design ur ett ideologikritiskt perspektiv

Hegemopolis: en tågresa genom Malmö

Hegemopolis: Köpenhamn

ABC: marknadisering

OLD3_299

Marknadisering är en process inom organisationer som gör att verksamheten blir allt mindre ett mål och allt mer ett medel för att tjäna pengar samtidigt som pengar blir allt mindre ett medel och allt mer ett mål.

HELA ORDLISTAN HÄR

Allting kommer undan politiken

13569

Power has been globalized, but politics is as local as before. Politics has had its hands cut off. People no longer believe in the democratic system because it doesn’t keep its promises. We see this, for example, with the migration crisis: it’s a global phenomenon, but we still act parochially.

Citatet ovan är från en intervju med Zygmunt Bauman i den spanska tidningen El Pais. Mycket deprimerande läsning, främst på grund av att han har en poäng. Politiken har mycket svårt att hantera de stora globala utmaningar den står inför.

Det gäller exempelvis de krig som orsakar flyktingströmmarna. Som kanske utkämpas lokalt men i högsta grad är globala företeelser både när det gäller orsaker och konsekvenser.

Konsekvenser som politiken försöker lösa lokalt. Eller förlåt, gör allt för att slippa lösa.
Genom att stänga gränser.
Genom högre krav på de som flyr.
Genom strängare regler.
Genom att skrämmas så att färre ska söka sig hit.
Våra grannländer gör likadant på sina bakgårdar. Alla sluter sig i sina respektive bubblor, väl förseglade så att ingen obehörig ska kunna ta sig in.

Tyvärr är krig inte det enda globala fenomen den lokalt förankrade politiken misslyckas att hantera. Som den inte kunnat hantera på länge, om ens någonsin.

Som en skenande global miljöproblematik som då och då symboliskt hanteras vid internationella konferenser, men där det i praktiken är upp till varje enskilt land att göra sitt bästa inom respektive gränser.

Som ett högst globalt kapital som kan förlägga produktion och utvinning av naturtillgångar till platser där arbetarrörelsen är svag och miljö- arbetsmarknadslagstiftning är minimal.
Om den överhuvudtaget existerar.
Som kan placera vinster på platser där skatterna är låga.
Om de överhuvudtaget existerar.

Som kan driva igenom handelsavtal med egna domstolar där företag kan stämma länder på miljardbelopp om de menar att demokratiskt fattade beslut eller lagstiftning hindrat dem från att tjäna pengar

Det hade varit fullt tillräckligt illa om de globala frågorna var de enda politiken inte kunde hantera. Men tyvärr verkar den inte kunna hantera lokala problem heller.
Som bostadsbrist, barnfattigdom och ett alltmer segregerat skolsystem.
Som strukturell rasism, ökade klassklyftor och en allt mer krympande välfärd.

Hur många tycker att vi fortfarande har en anständig välfärd? Hur många kommer att tycka det imorgon?

En välfärd som redan är så slimmad att minsta utmaning utöver det vanliga innebär en kris. Där flyktingmottagande kan haverera trots att flyktingströmmar borde gå att förutse.

Där skolor, förskolor och äldreomsorg kan lamslås och inte klara av att ta emot alla som behöver, trots att antalet behövande borde gå att beräkna långt i förväg och med mycket liten felmarginal.

En välfärd som ständigt urholkas och krymper. Som ersätts med privata alternativ för några och med ingenting alls för andra.

En bostadsmarknad där det skulle behövas en halv miljon nya bostäder närmaste åren men där inte en bråkdel av dessa kommer att byggas. Där i praktiken bara den som har mycket gott om pengar kan bosätta sig centralt i våra större städer.

Ett socialförsäkringssystem som omfattar allt färre och där de som omfattas ständigt får sämre villkor. Som blir allt mer individuellt och allt mer förutsätter privata försäkringar.

Ett skolsystem som numera är uppdelat i två. Ett för rika och en annat sämre för fattiga. Där skillnaderna blir större för varje termin. Där de omfattande konsekvenserna kommer att bli tydligare i samma takt.

Nu tycker inte alla politiker att det här är en dålig samhällsutveckling. Vissa applåderar och skyndar på den. Vissa av dem vill avskaffa sin egen med framförallt andra politikers möjlighet att påverka samhällsutvecklingen.

Vissa som brukade försvara en anständig välfärd klarar det inte längre. Andra vill inte. Även om de kunde och ville blir de områden de faktiskt kan påverka färre i en allt mer privatiserad värld.
En värld där allt färre politiker med allt mindre handlingsutrymme förgäves försöker försvara en ständigt krympande välfärd

Bauman har rätt. Demokratin som vi känner den har slutat hålla sina löften. Allting kommer undan politiken. Om vi fortfarande är intresserade av ett relativt rättvist samhälle är det hög tid att ändra på det.

Skumrask 7 år

c7c226c3f0c6b7c26e7a1125dae81377

Bloggen fyller sju år idag. Tack alla ni som läser, kommenterar, sprider och dissar. Utan er hade det inte ens blivit sju veckor.

Firar med en version av Mario Trontis Operai e kapital, som fyller 50 i år (läs mer om det här) och en tillhörande rykande färsk mix på Throwmeaway. Den 20 i ordningen för övrigt. Much birthday, very cake.