Hej då 2016

14590506_1128847240502434_1173892727830281287_n

Det råder ingen tvekan om att 2016 varit ett skitår på många sätt. Krig, terrordåd, människor på flykt, döda hjältar och stora framgångar för högerkrafter. Men allt har inte varit elände. De togs fram ett vaccin mot ebola också.

Jag har skrivit mindre i år än sedan jag började skriva. Särskilt sedan jag lämnade journalistiken våren 2015 (och ersatte mig själv med en bot som möjligen fortfarande gör ”mediakarriär”) Skälet är dock gott. Jag är så lyckligt lottad att jag kommer att arbeta med ett och samma projekt de närmaste fem åren. Arbetsnamnet är Hegemopolis och du kan följa framväxten här på Skumrask.

Några andra rader har det dock blivit. Undersökningen av exkluderande design har fortsatt. Jag har fått fantastiska bilder skickade från hela världen, bland annat från Kenya och Georgien, de första från de delarna av världen och ett tecken på att det verkligen handlar om ett globalt fenomen. Andra intressanta exempel år de här bänkarna från Schiphol som möjligen kan utmana om titeln som världens ondaste bänk samt den här bänken i Dublin som eventuellt är ett enastående konstverk. Sedan var Stefan Löfven bussig nog att bekräfta mina teser.

Jag har också satt samman ett (ständigt växande) ABC med ord och begrepp som jag tycker illustrerar samhällsutvecklingen på ett bra sätt. En annan sak som tyvärr illustrerar samhällsutvecklingen är att det tydligen inte heter rasist längre utan typ  ”invandringskritiker med starka åsikter om invandrare”.

Filmen Matrix har gjort sig påmint på ett något märkligt vis. Jag tänker inte på att jag själv för länge sedan använt den för att beskriva arbete i senkapitalistiska samhällen, utan på att flera rika personer tror att vi lever i en simulering och spenderar en hiskelig massa pengar på att avslöja detta. Vilket ju i såna fall också måste vara en del av simuleringen. Ja, faktiskt också ett riktigt bra bevis för att vi lever i en simulering för fullt så tokigt kan det ju inte vara i verkligheten. Eller?

Jo, förresten. Det kan det. Verkligheten är helt tokig. Tyvärr är det inte så mycket vi kan göra åt saken eftersom det område vi kan kan påverka under rådande samhällssystem blir mindre och mindre. Och när vi väl kan påverka gör vi ett dåligt jobb. Istället för att våga ha visioner klagar vi. Istället för att ha egna ideér kritiserar vi andras eller varandras. Så länge vi håller på så kommer vi aldrig att lyckas mobilisera de grupper som har allt att vinna på en vänsterpolitik.

Ta valet i USA som exempel. Ok, jag vet att Hillary Clinton inte är en vänsterpolitiker utan står höger om AKB i de flesta frågor. Men jag tycker det ändå är talande hur hon förlorar, inte för att Trump var så bra utan för att hon misslyckades med att mobilisera stora grupper som borde tillhöra hennes kärnväljare.

Så länge vi inte har tydliga alternativ och egna idéer kommer högern att fortsätta skörda framgånger. Utan att ens anstränga sig. De kommer undan med enkla lösningar, riktade mot svagare grupper och baserade på rena lögner Kan vi inta bara ta oss samman och ändra på det?

Tack för att du läste. Låt oss dansa in ett nytt och förhoppningsvis bättre år

Årets musik (my idols are dead and my enemies are in power)

george-michael-faith_1289301273

2016 har varit ett riktigt skitår för musiken (också). Så många fantastiska artister har lämnat oss. David Bowie, Prince, Alan Vega, Freddie Wadling, Leonard Cohen och nu senast George Michael.

Några bra album har det dock släppts som

Frida Hyvönen”Kvinnor och barn”
Deadbeaet ”Eight”
Hurula ”Vapen till dom hopplösa”
Andy Stott ”To Many Voices”
David Bowie ”Blackstar”
Floorplan ”Victorious”
Hifi Sean ”Ft.”

Dessutom har mitt favoritbolag nummer ett, Dj Kozes ”Pampa” släppt två galet bra samlingsskivor.

Jag har min vana trogen spelat in tio bra låter från året. Inte nödvändigtvis de bästa utan bra låtar som dessutom passar bra ihop. Lyssna själv och dra dina egna slutsatser:

https://www.mixcloud.com/widget/iframe/?feed=https%3A%2F%2Fwww.mixcloud.com%2FRektorSelektor%2Ftio-fina-l%25C3%25A5tar-fr%25C3%25A5n-2016%2F&hide_cover=1

Årets film och TV 2016

rachel

Årets fem bästa filmer och tv-serier (ok, då det blev bara serier i år (igen))

Undercover
En brittisk advokat kämpar för att få en dödsdömd fånge i USA frigiven. När hon får ett nytt toppjobb börjar hennes förflutna göra sig påmint. Särskilt omständigheter som har med hennes man att göra.

Utspelar sig både i nutid och för tjugo år sedan i politisk radikala kretsar i London. Historierna vävs samman på ett mycket sofistikerat vis.

Trots att det ”bara” är sex avsnitt har Undercover fler smarta vändningar än de flesta serier hinner med på fem säsonger. Jag var tvungen att stänga av flera avsnitt mitt i för att meditera över vad som hänt. Påminner lite om en annan BBC-favorit, Line of Duty, men med större budget, bättre manus, bättre skådespelare och så vidare.

The Night Of
En ung pakistan-amerikan ger sig ut i en New York natt som börjar lite snett, men inte anmärkningsvärt tokigt och slutar i katastrof. Regi, manus, skådespel, scenografi, hela rubbet håller högsta klass. Första avsnittet är ett av de bästa serieavsnitt jag sett. Extra roligt att se en gammal favorit som John Turturro glänsa. Däremot var det ganska förvirrande att se Omar och Bodie från The Wire vara nästan Omar och Bodie fast i en helt annan serie.

En varning dock. Är du minsta känslig för att folk bär sandaler offentligt ska du inte se The Night Of.

UnREAL
Jag älskade verkligen första säsongen av UnReal, men var lite orolig för att uppföljaren skulle bli en besvikelse. Kunde Rachel och Quinn verkligen bli tillnärmelsevis så cyniska, smarta och elaka igen? Det kunde de.

Gomorra
Bygger på Roberto Savianos böcker som också givit upphov till en film. Hade helt missat den här serien, som är inne på sin andra säsong, när jag råkade se den på SVT i somras. Men fy fan vad bra den är. Som ett italienskt The Wire (förlåt för denna trötta referens en gång till). Marco D’Amore är fullständigt fantastisk i huvudrollen som en mellanchef i ett gangsterimperium i Neapel.

Quarry
Mycket mörk, våldsam och vacker historia om en vietnamveteran som kommer hem till Memphis och genast blir indragen i skumrask. Foto, scenografi och vissa skådespelarinsatser är av högsta klass som exempelvis Damon Herriman, som Buddy, som står för en av årets finaste rollprestationer. Manuset håller dock tyvärr inte alls samma höga nivå utan är bitvis direkt dåligt och drar ner helhetsbetyget rejält.

Misstänker starkt att norska Skam varit med på listan om jag hunnit med fler avsnitt än två. Vill också nämna tyska Deutschland 83, inte för att serien om en DDR-soldat som snor en västtysk kollegas identitet är så bra, utan för att det är så fascinerande att såna saker hänt i ett grannland under min livstid.

Årets stora besvikelse är Mr Robot. Pinsamt tydligt att det bara fanns idéer till en visserligen mycket bra säsong.

Jag har sett några filmer också. Som High Rise som egentligen är från förra året (och som jag är osäker på om den nånsin gick på bio här) och bygger på  J.G. Ballards bästa bok och Bone Tomahawk, en western-skräck-film som faktiskt är läskig på riktigt.

Tidigare årslistor här

 

Årets läsning 2016

978-0-8223-6214-2-frontcover

Här är fem (sex eller kanske till och med sju) böcker jag uppskattat mycket under året.

Nina Björk
Drömmen om det röda: Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek
Precis så här ska tänkare presenteras. Det är lättillgänglig, tankeväckande och inspirerande. Framförallt gillar jag hur Björk lyckas göra Luxemburg relevant idag.

Donna Haraway
Staying with the Trouble – Making Kin in the Chthulucene
Vår tids mest intressanta filosof erbjuder helt nya sätt att tänka kring vårt förhållande till världen och andra människor. Den epok vi lever under kallas ibland ”antropocense” och betecknar den tid då människan utövat en större påverkan på Jordens klimat och ekosystem. Andra, som Anderas Malm, kallar den  ”capitalocene”, alltså kapitalets epok. Hardaway föreslår istället”Chthulucene”, ett namn hon snott från HP Lovecrafts monsterroman Cthulhu, och resonerar sig fram till en etik för den här epoken som hon kallar responseability som handlar om att överleva på en allvarligt skadad planet.

Andrzej Tichÿ
Eländet
Oerhört vackert om Malmö, våld, kriminalitet, droger, solidaritet och just elände. Filosofi från trasproletär klasståndpunkt

Mikael Stigendal
Samhällsgränser
Mats Franzén, Nils Hertting och Catharina Thörn
Stad till salu
Två mycket intressanta böcker om våra större städer och om varför de ser ut som de gör. Stad till salu behandlar Stockholm och Göteborg medan Samhällsgränser tar sig an Malmö. Båda erbjuder dock tillräckligt med verktyg för att fondera kring vilken modern, västerländsk storstad som helst. Stigendal bjuder dessutom på en presentation av hela hans sätt att se på världen, städer och vetenskap.

Nanni Balestrini
We Want Everything
Boken kom ut italienska 1971 och har om jag förstått saken rätt funnits i engelsk vedsättning tidigare. Förlaget Verso gjorde hursomhelst välgärningen att ge ut den på nytt i år. Handlar om klasskamp i fabrikerna i norra Italien på sextiotalet och framväxten av den politiska strömningen operaismen. We Want Everything är alltså Negri, Tronti och Virno i romanform.

Det läsning som gjort överlägset störst intryck på mig under året är dock en artikel från 1977 av den kanadensiske medievetaren och maoisten Dallas W Smythe. Den heter Communications: Blindspot of Western Marxism och du kan läsa den här

Tidigare årslistor här

Årets läsning 2015

lui

Nick Dyer-Witheford – Cyber-Proletariat
Innehåller så mycket information att den bitvis känns ogenomtränglig. Men ska du bara läsa en bok om hur samhället fungerar just nu tycker jag du ska välja den här.

Läs mer

Matthew Collin – Pop Grenade
Sex essäer om Public Enemy, Love Parade, Spiral Tribe, Pussy Riot, motståndet kring Geziparken i Istanbul och Georgiens förre president Mikheil ”Misha” Saakashvili som överdoserade Antonio Gramsci och disco. Samtliga handlar om hur popkultur påverkas av samhällsutvecklingen och hur den påverkar tillbaka. Samtliga är vansinnigt intressanta och gör Pop Grenade till den mest fascinerande boken i sitt slag sedan Lipstick Traces av Greil Marcus

Läs mer

Lydia Davis – Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare
Ett antal korta texter om till synes vardagliga betraktelser. Banalt? Ja. Briljant? Det också.

Margaret Atwood – Madd­Addam
Efter Oryx och Crake och Syndaflodens år var det dags för sista delen i Atwoods dystopiska trilogi. Så jäkla avundsjuk på dig som har alla tre kvar.

Kerry Howley – Ringens härskare
Vid en första anblick en bok om MMA. Vid en närmare titt en bok om filosofi, arbete och klass. Oerhört välskriven, rolig och spännande.

Läs eller lyssna här

Christian Fuchs – Culture and Economy in the Age of Social Media
Fuchs ger ut böcker ungefär lika ofta som jag skriver inlägg på den här bloggen. Den här handlar om ungefär samma saker som kompisen Dyer-Whitefords bok ovan, men är mer inriktad på media. Han har dessutom skrivit en annan bok – Reading Marx in the Information Age – som är den första i en serie om hur Marx bör läsas nuförtiden. Skulle ge vad som helst för det självförtroendet. Att både tycka att en sådan bok behövs och samtidigt tycka sig vara bäst lämpad att skriva den.

Jag har börjat blogga om Culture and Economy in the Age of Social Media. Om du betalar min hyra skriver jag några inlägg till.

Ann-Marie Ljungberg – I fallinjen: En essä om prekärfeminism
Feminism med ett klassperspektiv. Så ovanligt. Så välbehövligt.

Umberto Eco – Upplaga noll
Någon bestämmer sig för att starta ett mycket ambitiöst tidningsprojekt. Vad han inte berättar är att det inte är meningen att tidningen någonsin ska komma ut. Storpolitik, nutidshistoria, maktspel och frågan om Mussolini verkligen dog 1945.

Göran Hägg – D’Annunzio: dekadent diktare, krigare och diktator
En biografi över 1900-talets mest fascinerande person. Vila i frid Göran Hägg.

Sven-Eric Liedman – Karl Marx: en biografi
Den som har Marxbiografier i bokhyllan har sällan bara en, men om så hade varit fallet skulle jag rekommendera att det var den här. Som alltid med Sven-Eric Liedman är idéerna, inte gubbarna, i fokus.

Laurie Penny – Sex, lögner och revolution
En samling texter av en person som lyckas med det ovanliga konststycket att både vara skarp och lysande stilist.

Eric Jarosinski– Nein
Twitters okrönte konung @NeinQuarterly har samlat sina bästa twitter i en bok. Insnöat, poserande men bättre än någon poesi du kommer att läsa i år.

 

Årets musik 2015

unnamed-11

DJ Koze – DJ Kicks
En snubbe från Hamburg letar fram några gamla favoriter ur musikhistorien, mixar ihop dem och gör årets album. Jag vet att det verkar osannolikt, men det är faktiskt sant.

Carl Craig & Green Velvet – Unity
Techno, Detroit och Carl Craig möter house, Chicago och Green Velvet. Två av dansmusikens allra största har gjort albumet Unity tillsammans. Carl Craig har troligen världens högsta lägstanivå och Green Velvet är alltid rolig att lyssna på. Unity är också väldigt bra, om än inte lika bra som i teorin.

Sherwood & Pinch – Late Night Endless
Dubstepproducenten Pinch samarbete med veteranen Adrian Sherwood är däremot bättre än i teorin.

Emika – Drei
Klassikt skolade pianisten och kompositören Ema ”Emika” Jolly fortsätter göra mycket egensinnig och väldigt bra elektronisk musik. Drei är inte lika bra som föregångaren Chemical Fever, men nästan

Tiefschwarz – Left
Bröderna Ali och Basti Schwarzs fjärde album innehåller flera samarbeten med gamle hjälten Can ”Khan” Oral (ej att förväxla med dubstepkillen Kahn) och håller som vanligt mycket hög kvalitet.

King Midas Sound & Fennesz – Edition 1
Dubkollektivet King Midas Sound har tillsammans med österrikiske gitarristen och elektromusikern Christian Fennesz gjort årets mest melankoliska musik. Årtiondets när jag tänker på saken.

Sen har Thåström släppt en skiva också…

Några bra låtar:

Flowers in May – Kassem Mosse & Simone White
Music Killer Dub – Sherwood & Pinch
Montagsmaschine – M.A.N.D.Y.
Je Suis – Pablo Mateo
Line of Fire (Booka’s Club Mix) – Booka Shade
Children of House – Nolan & Idris Elba
Line of Fire (Tube & Berger Remix) – Booka Shade ft Karin Park
Right Here, Right Now (Felix Da Housecat Remix) – Giorgio Moroder ft Kylie Minogue
I Had This Thing (Joris Voorn Remix) – Røyksopp
Pusher – Mark Henning
Let It Go – Carl Craig & Green Velvet
Vibrations – West Norwood Cassette Library
Late For Work (Popof Remix) – Marc Houle
Massage Dub – Acid Mondays
Freak the Night (Radio Slave Remix) – Ellen Allien
Something in the Air (Bonobo Remix) – Maya Jane Coles
Volta Cobby – Robag Wruhme
Do Me – Tiefschwarz ft Kahn
So Long feat Kid A (Christian Loeffler Remix) – Joris Voorn
Words Gone (Luciano Remix) – Popof
Sorry I’m Late – Kollektiv Turmstrasse
Ipuza – Oliver Koletzki
Serum – Traumer
Ask George – Emanuel Satie
Tourist Trap (Jamie Jones ‘For Ryan’ Remix) – Guy Gerber & Puff Daddy
Cybekks – Robag Wruhme
XTC – DJ Koze
Little Dance – Prok & Fitch
Jus Be Free With Your Body (Vibe Mix) – Basement Jaxx ft Stylo G
J Theory – Traumer
Second Chance (Traumer Remix) – Digitalism
Tell Me Why – Terranova ft Stereo MC’s
Popular Religions – Margaret Dygas
Orbit – La Fleur
Cloud Generator – KiNK
Jah Bedouin – Martyn

Årets film och TV 2015

unreal-tv-show-image-2

UnREAL
TV-serien UnREAL gjorde överlägset störst intryck på mig i år. Säger egentligen allt om både mediabranschen och samtiden

Läs mer

Bloodline
Började som en ganska seg serie om en familj som driver hotell på Florida Keys. men blev bara jobbigare och jobbigare och jobbigare (på ett bra sätt) för att sluta i…. Ja, titta själv om du törs.

Läs mer

Show me a Hero
En serie om stadsplanering, segregering, gentrifiering, och rasism. Alltså exkluderande design ur ett lite större perspektiv. Det kanske låter väldigt tråkigt, men ge serien en chans. Den bygger på en dokumentär bok av Lisa Belkin som beskriver hur en federal domstol tvingar staden Yonkers, precis norr om New York, att bygga ett antal bostäder åt fattiga. Den vita medelklassbefolkningen i staden protesterar vilt och en ung, nyvald borgmästare, som dessutom gått till val på att stoppa bostäderna, försöker lösa konflikten. David Simon har skrivit manus tillsammans med William F. Zorzi och alla ni The-Wire-fans kommer att känna igen er.

Daredevil
Vem hade kunnat tro att det gick att göra en riktigt bra serie av världens lamaste superhjälte? Oerhört mycket bättre än Netflix andra Marvelsatsning Jessica Jones där Jessica och några andra karaktärer är ganska sköna medan själva serien besvärande seg och oengagerande.

Läs mer

Mr Robot
Borde ha skrivit en hel del om den här serien. Har inte hunnit. Men se den om du inte gjort den.  Fuck Society!

London Spy
Årets snyggaste och mörkaste serie. Avslutades nyligen på BBC.

Jag har också uppskattat Girls, Bosch, Rectify, Black Sails och True Detective däremot har jag inte sett en enda riktigt bra film i år. Ok, Mad Max var helt ok. Precis som en fet påse plockgodis kan vara helt ok ibland.