Exkluderande design: vågade bänkar i kurvan

Köpcentergettot Kungens kurva utanför Stockholm sägs vara Sveriges mest besökta plats. De femton miljoner människor som hittar dit årligen handlar för sammanlagt fem miljarder kronor. Inte nog med det. De har fått nya bänkar också.

Läs gärna denna klassiska text om Kungens Kurva, ur tidningen Darling för 1000 år sedan


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Message is the Medium

Det fejkat miljövänliga klasskriget är här

 

För någon dag sedan berättade jag om den ”smarta” bänk som bland annat Borås kommun planerar att ställa ut. Uppenbarligen finns det en exkluderande variant som heter Soofa.

Förutom sitt exkluderande mittparti har den här bänken en annan intressant funktion. Den kan på egen hand samla in information om den som slår sig ner. Du behöver alltså inte ens koppla upp dig och logga in på Facebook för att generera data till olika företag och organisationer.

Glömde jag att berätta att den kan förses med stora reklamskyltar? Så att den kan delfinansieras genom att sälja den som sitter på den ytterligare en gång.

Kanske är det här bara den yttersta konsekvensen av en samhällsutveckling där oanvändbara medborgare som fattiga och hemlösa jagas iväg medan vi andra slår oss ner på den ”smarta” stadens motsvarighet till kuvöserna i The Matrix för att  att generera data, ta del av reklam och konsumera.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Message is the Medium

 

SparaSpara

Den smarta bänken

Borås kommun ska börja ställa ut ”smarta” soldrivna bänkar som både laddar och kopplar upp ens lika ”smarta” telefon.

Inget fel i det. Jag skulle själv använda dem. Men jag tycker samtidigt att det är problematiskt att en kommun verkar förutsätta att medborgarna är uppkopplade och  därmed har kundrelationer till olika privata telekombolag.

Det är också problematiskt att kommunen verkar förutsätta att medborgarna har smarta telefoner. Telefonerna är dyra och håller medvetet låg kvalitet. Det är inte ovanligt att folk betalar av flera telefoner samtidigt, om de är kreditvärdiga nog att överhuvudtaget kunna ha smarta telefoner alltså.

Den medvetet låga kvaliteten innebär i sig en negativ miljöpåverkan. Den bidrar dessutom till oavbrutna krig med miljontals dödsoffer runt om i världen där mineraler  och andra råvaror som är nödvändiga för tillverkningen av telefonerna finns. Den bidrar också till att generera 50 miljoner ton e-sopor varje år varav största andelen hamnar i tredje världen där de hanteras under svåra omständigheter och dåliga arbetsvillkor, utan större hänsyn till miljö, hälsa eller säkerhet.

Det är också problematiskt att en kommun verkar förutsätta att mer och mer av den medborgerliga dialogen sker på nätet på forum som ägs och kontrolleras av privata företag vi vet ytterst lite om, men som vet väldigt mycket om oss och som säljer denna här informationen vidare till datamäklare.

Den här informationen  tillverkas av oss användare och genererar miljardvinster åt medieföretag. Så det Borås kommun gör är inte bara att ställa ut bänkar utan också små fabriker där medborgarna kan arbeta gratis åt bland andra Facebook och Google.

Fashion rules?

Hittade ett rätt kul reportage om exkluderande design (eller rättare sagt olika sätt som städer manipulerar oss på) på ett något oväntat ställe. Tidningen Fashionbeans listar några av de vanligaste formerna, som lutande bänkar, spikar, stenar, affisch- och klisermärkeshinder samt skatestopp (ja, de har snott en av bilderna från mig).

De nämner också några mer originella företeelser som fejkade övervakningskameror och tomma polisbilar (att ingen tittar betyder inte att du inte är övervakad).

En annan rolig sak är ett fenomen som kallas ”Enticing Shopping” och kanske kan översättas till ”shoppingfällor”. Det handlar om affärer och köpcentrum som försöker fresta med olika erbjudanden, bara för att locka in människor i affärerna och få dem att handla till ordinarie priser. Inte ens färgvalet (röd) till skyltarna lämnas åt slumpen (eller musikvalet som jag tidigare skrivit om).

Hegemopolis (PM10): Vilken samhällsutveckling?

Om hegemoni och ideologi handlar om att skapas samtycke kring den rådande samhällsutvecklingen, hur ser då samhällsutvecklingen ut?

Det finns givetvis flera sätt att beskriva den. Många är överens om att det inträffat ett systemskifte för ungefär 40 år sedan. Vad det anses ha bestått i beror lite på vilket perspektiv man har. Systemskiftet kan kallas postfordistiskt (Hardt och Negri 2003 och 2007) om vi fokuserar på produktionen i samhället, det kan kallas nyliberalt (Harvey 2005, Brenner och Theodore 2002) om vi tittar på övergripande ekonomiska strukturer och relationen mellan stater och marknadskrafter och det kan kallas konsumistiskt (Bauman 2008) om vi förlägger analysen till människors vardag. Samtliga tre perspektiv är relevanta för min undersökning, särskilt det sistnämnda.

Enligt Hardt och Negri (2007:141-143) innebär det postfordistiska systemskiftet att en övergång till mindre och flexiblare produktionsenheter där kommunikation och immateriellt arbete får en mer framträdande roll. Information, kommunikation och samarbete upphöjs till normer och nätverket blir den dominerande organisationsformen. Människors tankar, kunskaper och idéer blir allt viktigare som produktionsmedel. Detta innebär bland annat en uppluckrad gräns mellan arbete och fritid.

Jag inbillar mig att det är ganska vanligt att jobba på väg till jobbet. Kanske svara på några mail medan trafiken står stilla. Kanske är det till och med så att nyhetsläsning är en uttalad arbetsuppgift och någon som sitter på ett av mina tåg börjat sin arbetsdag redan under resan genom att uppdatera sig om de senaste nyheterna.

Ur ett annat perspektiv går det att se systemskiftet som nyliberalt[1]. Enligt Brenner och Theodore (2002:3) innebär detta skifte attacker mot organiserat arbete, sänkta skatter, krympande eller privatiserad välfärd och en kriminalisering av fattiga. Det innebär också en radikal omorganisering av stadsmiljön stadsmiljön, vilket ju är intressant i mitt fall. Brenner och Theodore (2002:17-30) delar in omorganiseringen i två faser. En destruktiv fas där gamla strukturer förstörs samt en konstruktiv fas där något mer anpassat efter marknadens behov byggs upp. Under den destruktiva fasen tas offentliga platser antingen bort, privatiseras eller kontrolleras hårdare. Under den konstruktiva fasen skapas istället privata köpcentrum och torg, så kallade ”gated communitys”, bostadsrätter, företagsbyar och eventstäder, det vill säga hela stadsdelar med idrottsarenor, hotell, konferenscentrum, köpcentrum och andra liknande kommersiella anläggningar (Brenner och Theodore 2002:17-30).

Mitt undersökningsområde innehåller flera exempel på den här omvandlingen. Exempelvis har området där mina resor startat, vid stationen Triangeln, genomgått stora förändringar de senaste åren, med omfattande gentrifiering samt utökade privatiseringar.

Den konstruktiva fasen innebär också hårdare repression och övervakning. Repressionen har inte sällan en diskriminerande funktion, där olika personer behandlas på olika sätt, ofta med utgångspunkt i deras konsumtionsförmåga (Brenner och Theodore 2002:17-30).

Jag har själv ägnat en masteruppsats (Edin 2014) åt en sån här form av diskriminering, nämligen exkluderande design. Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor. Ett typexempel är de bänkar som installerats på stationen Triangeln. Det är konstruerade just för att de inte ska gå att ligga på dem. Bänkskivan lutar och är tillverkat i ett halt material vilket gör att den som försöker ligga på bänken sakta men säkert glider av. Det finns massor av exempel på exkluderande design längs min resväg.

Jag skulle vilja säga att den flitiga förekomsten av olika typer av exkluderande design är en direkt konsekvens av ett nyliberalt samhälle. Men också ett samhälle som med Zygmunt Baumans ord skulle kunna kallas ”konsumistiskt” vilket för oss in på nästa möjliga perspektiv på samhällsutvecklingen.

Enligt Bauman (2008:33-61) innebär en konsumistisk samhällsutveckling att konsumtion blir en allt viktigare syssla och att vi i allt större utsträckning värderas efter vår förmåga att konsumera, snarare än efter vår förmåga att arbeta och producera. Bauman går så långt som att beskriva utvecklingen som en ”konsumistisk revolution” där konsumtion övertagit den centrala roll som arbete spelade i produktionssamhället. Han beskriver också ett delvis nytt klassamhälle där människor delas in i konsumenter och icke-konsumenter (Bauman 2008:137-167). Icke-konsumenter är personer så fattiga eller på annat sätt marginaliserade att de inte kan utföra den centrala sysslan att konsumera.

Bauman nämner få orsaker till den konsumistiska samhällsutvecklingen så de får jag leta efter hos andra. David Harvey (2010:14-55) menar exempelvis att delar av produktionen flyttar från vår del av världen till låglöneländer. Det gör inte behovet att sälja det som produceras mindre. Tvärtom expanderar ekonomin vilket gör det ännu viktigare att avsätta det som tillverkas. Det gör att det blir viktigare att kontrollera marknader och de som konsumerar. Så även om det finns goda skäl att tala om en konsumistisk samhällsutveckling är det viktigt att påminna om att produktionen inte upphört utan till viss del flyttat. Alldeles oavsett var den sker är vi dessutom alltid en del i långa produktionskedjor, av den typ Nick Dyer-Whiteford (2016) beskriver.

Det finns flera tydliga spår även av en konsumistisk samhällsutveckling i mitt undersökningsområde. Det tydligaste kanske är förekomsten av reklam. Malmö och Köpenhamn är precis som de flesta andra moderna storstäder fulla av olika typer av kommersiella budskap, även om just stationshuset vid Triangeln är ett undantag. Det förekommer stora skyltar, skärmar, skyltfönster och människor som delar ut flygblad. Även den media som konsumeras, som exempelvis nyheterna i min undersökning, är full med reklam. I viss media kan det till och med vara svårt att skilja mellan nyheter och olika typer av reklam och PR. Reklam är inte bara information riktad till potentiella konsumenter utan i allt större utsträckning en källa till finansiering.

[1] Det kan vara värt att poängtera att ordet ”nyliberal” inte syftar på den politiska åskådning som heter ”libertarian” på engelska och som ofta översätts till just ”nyliberal”. Här handlar det istället om en översättning av ”neoliberal”. Libertarianer vill ha en så liten stat som möjligt medan nyliberalismen snarast handlar om en stark, men inte nödvändigtvis stor stat som garanterar marknaden vissa friheter.

Exkluderande design: Wood Lane Underground Station, London

Daniel skickade bilder på några mycket konsekventa exkluderande bänkar på tunnelbanestationen Wood Lane i London. Det har handtag i mitten, kraftig lutning samt en yta som ser väldigt hal ut.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Message is the Medium

Exkluderande design: Ica Karlstad

Sasha skickade den här bilden från en Ica-butik i Karlstad. Vill handlaren hindra att folk hänger i entrén och skyddar sig från väder och vind eller ber om en slant är det bara att rulla ut krukorna.

Precis samma strategi som Hemköp i Malmö som jag berättade om för några månader sedan.

 

Men är det verkligen problematiskt att handlare kör bort vissa personer som kanske irriterar deras kunder? Ja, ur ett större perspektiv menar jag att det finns två problem.

Det första är att människor i allt större utsträckning värderas ekonomiskt. Exkluderandet har i första hand inte med eventuell irritation att göra. Både på Hemköp och hos min lokala Ica-butik brukar det stå extremt irriterande personer med kräkkäckt hallå-mannen-manér och sälja ”jättebilliga” telefonabonnemang. Men de här personerna har betalat för sig. De har inte tiggaren. Handlaren har bedömt intäkterna från hallå-männen som större än bortfallet i form av att människor väljer att handla i annan en butik där inte väldigt oförmånliga erbjudanden att köpa en iPad körs ner i halsen på kunderna. Tiggaren är däremot bara till besvär.

För det andra kanske det skulle gå att, om inte rättfärdiga, så åtminstone hysa en viss förståelse för varje enskilt fall av de miljarder exempel på exkluderande design som existerar. Ur ett större sammanhang leder det dock till att de här människorna, som enskilda aktörer bedömt vara dåliga för affärerna, snart inte har någonstans att vara alls i våra offentliga miljöer. Allt och alla värderas efter sin ekonomiska avkastning. De som inte bidrar till någon sådan har heller ingenstans att ta vägen. Eller som Zygmunt brukade säga:

Obehövliga, oönskade, övergivna – Vilken är deras plats? Det kortaste svaret är: utom synhåll


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Mesage is the Medium