Arbetsförmedlingen jagar en läcka

Den som anordnar Fas3-paltser får 225 kronor per dag och deltagare besväret. Det är dock svårt att ta reda på exakt var de här skattepengarna tar vägen. Arbetsförmedlingen gör nämligen sitt bästa för att slippa berätta vilka anordnarna är.

För någon vecka sedan läckte dock en lista på Fas3-anordnare i Göteborg ut. Arbetsförmedlingen försöker givetvis hitta läckan. Bland annat genom att leta bland sin egen personal. Jag vet inte om de är bekanta med den grundlagsskyddade meddelarfriheten som bland annat ger tjänstemän rätt att lämna sekretessbelagda uppgifter för publicering i massmedier samt förbjuder myndigheten att efterforska vem som lämnat uppgifterna. Men jag hoppas de kommer att lära sig. Den hårda vägen.

En liten möjlighet är att någon av de som tvingas delta i Fas3 fått se hela listan över anordnare. De tillhör dock inte vanligheterna eftersom Arbetsförmedlingen är så måna om att slippa avslöja anordnarna att de berättar så lite de kan för deltagarna.

Medan Arbetsförmedlingen letar vidare kan bör andra fundera på varför de till varje pris vill dölja vilka som anordnar Fas3-platser.

Meningen med Fas3

Syftet med Fas3 och andra liknande åtgärder är att sänka lönerna, hålla inflationen nere samt tillfredställa de medborgare som tycker att arbetslösa har det alldeles för bra.

Men det finns ytterligare ett syfte. Hungriga entreprenörer ska kunna göra sig en hacka. Det är nämligen en bra affär att erbjuda fas3-platser. Anordnaren får runt 4500 kronor i månaden för besväret. Totalt delar samhället ut 4,5 miljarder i bidrag till anordnare. Exakt hur fördelningen set ut vet bara Arbetsförmedlingen eftersom de av någon outgrundlig anledning har rätt att hemlighålla detta.

En av de största anordnarna är Jobbfabriken. De får, enligt Arbetet, ungefär 35 miljoner om året och gör en vinst på 6 miljoner. Av vinsten tas 4 miljoner ut i aktieutdelning. 3 miljoner av dessa tillfaller grundren Ivan Daza. Ganska bra betalt jämfört med de som tvingas delta i Fas3 som får aktivitetsstöd, socialbidrag eller inga pengar alls. 8200 kronor om dagen jämfört med mellan 680 kronor och inte ett öre.

The åtgärd formerly known as Fas3

Fas3 är troligen den mest kritiserade arbetsmarknadsåtgärden sedan statarsystemet. Med all rätt. Fas3 innebär meningslöst tvångsarbete under katastrofala villkor. Deltagarna får inte lön utan ett ”aktivitetsstöd” långt under vad någon anställd skulle acceptera.

Faktum är att vissa får så kallat ”ekonomiskt bistånd”, bidraget fomerly known as socialbidrag istället. Några får ingen ersättning överhuvudtaget. Deltagarna omfattas heller inte av kollektivavtal och har exempelvis inte rätt till semester. Väldigt få placeringar leder till arbete.

Så vad göra? Förbättra villkoren? Låta folk slippa tvångsarbeta?

Nej, arbetsförmedlingen har en betydligt billigare lösning. De byter helt enkelt namn. Kanske hoppas de undkomma den värsta kritiken om Fas3 istället kallas ”sysselsättningsfasen” ett tag framöver. En nyspråksirorni endast överträffad av ”nya arbetarpartiet”.

Med tanke på att deltagarna blir fler och fler och villkoren inte förändras utgår jag från att denna åtgärd kommer att upprepas med jämna mellanrum. Några förslag på nästa nyspråkliga glosa?

 

Sveriges största företag

Enligt Arbetsförmedlingen ingick 27 891 personer i Fas 3 vid månadsskiftet. Det är en ökning med 20% sedan förra året och skulle göra Fas 3 till Sveriges största företag räknat i anställda.
  1. FAS 3 28 000
  2. PostNord AB 25 000
  3. AB Volvo  23 500
  4. Ericson 17 500
  5. Samhall 16 500
  6. Securitas 13 500
  7. Volvo personvagnar AB 13 500
  8. Peab AB 12 000
  9. Manpower Sverige AB 11 000
  10. Scania AB 10 500

 

Socialpolitikens historia

Ok, jag överdrev. Men en liten jämförelse är på plats. I slutet av 1800-talet var det förbjudet att vara arbetslös. Arbetslösa sattes i tvångsarbete. Var de för sjuka för att arbeta blev det finkan istället.

Av ett dokument på Stockholmskällan framgår att den svårt sjuka Margareta Katarina Ahl år 1890 befanns:

… oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande oundgängligen erfordras, får Konungens Befallningshafvande härigenom meddela, att bemälta Ahl, som är mantalsskrifven i Maria Magdalena församling, jemlikt 7 § i lösdrifvarlagen, med morgondagens fångtransport afsändas till till Stockholm för att afvakta Öfverståthållareembetets vidare förordnande.

Vi får också veta att den sjuttioett år gamle Carl Magnus Eriksson 71 år greps efter att ha tiggt pengar på Hamngatan.

Bemälde Eriksson, hvilken varit af polispersonalen sedd stryka omkring sysslolös här i staden, hade igår såsom saknande arbete, bostad och medel till uppehälle, anhållits af konstapeln N:r 237 Thornberg å Hamngatan, emedan Eriksson derstädes, under det han blottat sin missbildade fot, besvärat förbigående personer med betleri, hvarefter Stockholms fattigvårdsnämnd pröfvat saken och enligt närlagde remiss med Erikssons öfverlämnande till behandling som lösdrifvare, förklarat, att understöd jemlikt § 2 i gällande fattigvårdsförordning icke kunde i afseende å Eriksson ifrågakomma.

Ett vanligt och högst rimligt sätt att ta reda på om ett samhälle är civiliserat är att studera hur de behandlar sina svagaste. Såhär 120 år senare framstår 1890-års socialpolitik som barbarisk.

Vad kommer man att tycka om vår om ytterligare 120 år?  Hur kommer man att se på fas3 och utförsäkrningar av svårt sjuka? Åtgärder som framstår som barbariska redan idag? Du gör som vanligt matten…

Sharing is caring

Andreas Cervenka är något så unikt som en utmärkt ekonomijournalist. Det finns ju en helt del intressant information att hämta på ekonomisidorna i våra morgontidningar och exempelvis Dagens industri. Men tyvärr skriver de flesta ekonomijournalister bara om resultat, rapporter och kurser som om de vore dåliga sportjournalister.

Andreas Cervenka är definitivt inte en av dem. Han skriver bra om relevanta ämnen. Senast om arbetslöshet. Det finns 1 800 000 000 arbetslösa i världen. Cervenka beskriver hur arbetslösheten och vinsterna stiger i västvärlden. Ofta som ett resultat av misslyckade politiska reformer som kommer ägarna och inte de allt färre anställda till glädje. Vilken får mig att inte allt för osökt att tänka på restaurangmomsen.

Felet är givetvis inte att politiker försökt lägga sig i. Felet är att de gör det på fel sätt. Det finns ett antal politiska reformer som skulle minska arbetslösheten rejält.

Nu tror jag dock inte att viljan finns. Arbetslösa har ju som bekant en viktigt samhällsfunktion att hålla inflation och löner nere. Men säg att vi valde andra politiker som ville annorlunda.

Hur många nya jobb skulle inte skapas om vi förkortade arbetsdagen med två timmar? Vi har inte råd säger många. Men vi har förkortat arbetsdagen en herrans massa gånger med ett otal timmar tidigare. Och det har gott väldigt bra. Jag är dessutom säker på att det skulle uppstå en massa effekter som vore gynnsamma även för borgerligheten. Friskare, piggare, gladare anställda till exempel. Frågan är snarare om vi har råd att låta bli.

Om vi la alla pengar som det kostar att administrera arbetslösheten på att faktiskt ge människor jobb skulle vi fixa ett antal ytterligare nya jobb.

Ta bara Fas3. Sist jag kollade tvingades 26 500 människor delta. För detta får ett antal mer eller mindre seriösa anordnare runt 4 500 kronor i månaden per deltagare. Det skulle räcka till att anställa 3 000 personer med helt ok lön. Med tanke på att Arbetsförmedlingen lyckas hitta jobb eller studier åt 1,5 % av deltagarna har jag just lyckats typ tio gånger så bra. Använder vi dessutom Arbetsförmedlingens budget på nästan 5 000 000 000 kronor så, ja. You do the math.

Kanske dags att börja dela på de jobb som faktiskt finns och använda pengar för att minska arbetslösheten till att minska arbetslösheten.

Finn (minst) två fel

Företagen med flest anställda just nu:

  1. FAS 3 26 500
  2. PostNord AB 25 000
  3. AB Volvo  23 5o0
  4. Ericson 17 500
  5. Samhall 16 500
  6. Securitas 13 500
  7. Volvo personvagnar AB 13 500
  8. Peab AB 12 000
  9. Manpower Sverige AB 11 000
  10. Scania AB 10 500