Intervju i Internationalen

Medverkade i tidningen Internationalen förra veckan.

Boken går att köpa här

Exkluderande design i P4

Jag var med i P4 igår och snackade exkluderande design. Inslaget börjar efter ungefär 47 minuter.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

BESTÄLL MIN BOK OM EXKLUDERANDE DESIGN HÄR

Socialporrens Europa

I dagens Aftonbladet recenserar Daniel Swedin Owen Jones utmärkta bok ”Chavs – föraktet för arbetarklassen” som just kommit ut på svenska. Eftersom jag också skriver om den, och närbesläktade fenomen, i min bok tänkte jag passa på att publicera ett utdrag här:

SOCIALPORRENS EUROPA

Obehövliga, oönskade, övergivna – Vilken är deras plats? Det kortaste svaret är: utom synhåll.

Zygmunt Bauman

Det finns paralleller mellan ekonomiska försämringar för de som har det sämst och hur hemlöshet, fattigdom och social utslagning skildras i kultur och media. Enligt Zygmunt Bauman spelar demoniseringen av fattiga en viktig hegemonisk roll. Ur ett större perspektiv handlar det om att förödmjuka och förnedra genom att peka ut vissa människor, grupper och områden som otillräckliga på olika sätt. Som lata, oansvariga och kriminella. Som otillräckliga konsumenter. Detta för att kunna rättfärdiga åtgärder riktade mot samma människor, grupper och områden.

Steve Macek har studerat hur storstäder och storstadsbor porträtterats i amerikansk media och kultur mellan 1980 och 2005. Han menar att det under denna period pågått en omfattande demonisering av större städer och dess invånare i nyheter, reklam, filmer, tv-serier, litteratur och annan kultur. Särskilt fattiga och i synnerhet afroamerikanska män porträtteras som vad Macek kallar ”den barbariske urbane andre”. Bilder av total laglöshet där gäng härskar över städerna målas upp.

Enligt både Graham och Macek används dessa och liknande bilder som förevändning av högerpolitiker för att införa en mer auktoritär kriminalpolitik. Detta leder bland annat till övervakningskameror sätts upp på offentliga platser. Filmerna från kamerorna används sedan ibland till inslag i reality-tv där tittarna erbjuds autentiskt våld. Vilket leder till en ond cirkel med ytterligare krav på övervakning och hårdare tag.

Graham menar att även högerpolitisk ideologiproduktion dragit sitt strå till stacken för att demonisera fattiga. Som exempel nämner han boken ”The Bell Curve – Intelligence and Class Structure in American Life” av Richard J Herrnstein och Charles Murray där författarna varnar för en delning av USA i en liten kognitiv elit och en stor IQ-svag men fertil underklass. Författarna går så långt att de skyller många sociala problem på låg intelligens hos de som drabbas av problemen.

Ett senare tydligt exempel på hur fattiga storstadsbor demoniseras är det brittiska tv-programmet ”Benefits Street” som visades på Channel 4 mellan 2014 och 2015. Det var en realitysåpa om ett antal människor som bor längs James Turner Street i förorten Winson Green utanför Birmingham. Benefits Street hade över fyra miljoner tittare skildrade de boende som ansvarslösa bidragstagare som begick småbrott och som var för lata för att söka jobb.

Enligt Owen Jones, författare till boken ”Chavs: The Demonization of the Working Class” är den här typen av underhållning väldigt vanlig i Storbritannien. Särskilt de fattigaste delarna av arbetarklassen demoniseras på en rad olika sätt och beskylls för att vara lata, sakna bildning, inte vilja arbeta och för att ha osofistikerad smak. Det sprids myter om allt mellan bidragstagande och barnalstring. De här stereotyperna används sedan av politiker för att genomdriva allt mellan hårdare tag, försämringar av socialförsäkringar och, ur ett större perspektiv, ökad ojämlikhet.

I Sverige finns det inte lika tydliga exempel vilket möjligen kan förklaras av att Storbritannien är ett skarpare klassamhälle med ett helt annat medieklimat. Men tendenser finns hos oss också. Jag tänker på program som Lyxfällan på TV3 där fattiga människor som hamnat i ekonomiskt trångmål får hjälp av experter med skuldsanering. Eller Familjen annorlunda på TV4 där tittarna får följa familjer med många barn som försöker få ekonomi och tid att gå ihop. Jones menar att just oansvarigt barnalstrande är en vanlig stereotyp när det gäller att demonisera fattiga. Till programmets försvar vill jag dock säga att detta inte alls verkar vara syftet.

Stiftelsen Open Society Foundations studerade för några år sedan mediabilden av arbetarklassen i Västeuropa. I deras rapport från städerna Stockholm, Århus, Amsterdam, Berlin, Lyon och Manchester slår de fast att medier framförallt i Storbritannien i allt större utsträckning porträtterar arbetarklassen som lata och odugliga snyltare. De konstaterade också att benämningen ”white trash” blivit allt vanligare i svensk media. White trash är ursprungligen en amerikansk starkt nedsättande benämning på vita personer med låg social status. Open Society Foundations konstaterade också att mediabevakningen av fattiga områden i Sverige både var bristfällig och ensidigt fokuserad på negativa händelser. I rapporten framgår att den här typen av skildringar, ibland kallade socialporr eller fattigdomsporr, blivit så vanliga i Tyskland och Nederländerna att de bildat egna genrer. I Nederländerna kallas de ”Aso-TV” (anti-social tv) och i Tyskland ”Hartz IV-TV”, efter en politisk reform som försämrat socialförsäkringarna.

Detta är exempel på växelverkan mellan hegemoni på olika nivåer. Kapitalismen har ett behov av att expandera. Staten ger ekonomiska krafter friare tyglar genom politiska beslut. Besluten leder till social utslagning. Den sociala utslagningen leder ökad demonisering. Demoniseringen ger upphov till politiska krav på ännu hårdare tag, ännu mer privatisering och ännu skarpare uppdelning mellan tillräckliga och otillräckliga konsumenter. Jag föreställer mig att exkluderande design är lättare att införa där det samtidigt råder ett medie- och kulturklimat där fattiga framställs som lata, oansvariga och ovilliga att arbeta. Att det är lättare och mer accepterat att genomföra sanktioner mot någon som ”inte vill göra rätt för sig”. Att samma sanktioner sedan bidrar till att göra skildringar i kultur och media ännu mer stereotypa. Att dessa i sin tur leder till nya politiska krav. Och så vidare,

Det kan verka som en ironisk slump att de otillräckliga konsumenter som den exkluderande designen avvisar från gator, torg, centrum och parker istället dyker upp som underhållning eller som vinklade nyheter. Men enligt Loïc Wacquant är skildringen av fattigdom och fattiga oerhört viktiga för de som strävar efter att öka klassklyftorna. Dels handlar det om att skicka ett meddelande, en sorts varning, till de som arbetar om att det inte går att sluta lönearbeta. Att den som gör detta riskerar att går att fruktansvärt öde till mötes[9]. Det handlar också om att beskriva fattigdom som var och ens individuella ansvar att undvika. Att fattigdom är ett problem för oansvariga individer och inte ett samhällsproblem. Ur ett större perspektiv handlar det om att upprätthålla en tro på systemet. En bild av att de som drabbas har sig själva att skylla medan de som sköter sig och tar ansvar inte löper några risker. Därför är det viktigt att städa undan otillräckliga konsumenter ut stadsmiljöer men behålla stereotyper i kultur och media där bilden av fattiga kan kontrolleras och där de kan framställas som oansvariga och lata. Där fattigdom och hemlöshet beskrivs som en brist hos enskilda individer istället för ett samhällsproblem. Om människor istället tror att vem som helst kan drabbas av fattigdom, inte bara lata och oansvariga, är det antagligen betydligt svårare att genomföra försämringar för fattiga som sämre socialförsäkringar och exkluderande design.

 

 

Min bok i Dagens Nyheter

Lisa Magnusson skriver om min bok på Dagens Nyheters ledarsida idag. Håller med om det mesta, även om att kommuner (eller statligt ägda företag som Jernhusen) är drivande i den här utvecklingen. Det ser något annorlunda ut i andra länder, men även där är det offentliga ofta en viktig aktör.

SparaSpara

Intervju i SVT-Skåne

Jag provade möbler på Centralstationen i Malmö och pratade exkluderande design med Sveriges Television

Intervjuer i ETC och P4

Senaste veckan har jag blivit intervjuad om min bok av ETC och P4. Det ryktas dessutom om att boken äntligen kommit från tryckeriet.

Köp. Min. Bok.

Inom mycket kort kommer min bok om Exkluderande design ut. Du kan redan nu förhandsbeställa den från förlaget