Exkluderande design: Danmark

dk-kort

En slovakisk kvinna dömdes nyligen till 40 dagas fängelse och utvisning från Danmark.

Brottet? Hon hade tiggt pengar.

Brottsoffret? Möjligen illusionen om att det inte finns fattiga.

Eftersom det är förbjudet att tigga i Danmark livnär sig många hemlösa istället på att samla på att panta burkar. Vänta nu, skrev jag förbjudet? Det är inte riktigt sant. Det är bara förbjudet när fattiga ber om en slant till sig själva. Inte när representanter för företag eller organisationer trakasserar folk på stan och exempelvis försöker få dem att teckna riktigt dåliga telefonabonnemang.

Köpenhamns borgmästare, socialdemokraten Frank Jensen, vill dock strypa även den möjligheten. Att panta burkar alltså. Men bara för utländska hemlösa. Det hoppas han kunna åstadkomma genom en lagändring som ska förbjuda butiker att lämna kontanter i utbyte mot panten. Istället ska den som lämnar burkar och flaskor få ett kvitto som kan bytas mot ”mat och öl” (ja, det är ju trots allt Danmark det handlar om).

De danska lagarna är ett tydligt exempel på hur fysiska former av exkluderande design kompletteras med juridiska. Detta kallas ibland ”negativ övervakning” och går ut på att göra sig av med människor istället för att övervaka dem direkt.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Mesage is the Medium

Exkluderande design: oljud mot tonåringar

mosquito-mk4-large

En form av exkluderande design som verkar bli allt vanligare är oljud. Inte vilka oljud som helst utan ljudvågor som bara kan höras av unga människor. När vi blir äldre förlorar vi nämligen förmågan att uppfatta vissa frekvenser så den här formen av exkluderande design går att rikta specifikt mot ungdomar.

Apparaterna som sänder ut ljudet kallas ”anti-loitering devices”, vilket betyder ungefär ”anti-hänganordningar”, har blivit väldigt vanliga i Storbritannien. En av tillverkarna, Compound Security Systems, kallar sin apparat Mosquito och riktar försäljningen mot de som har ”problem” med ungdomar som hänger runt och hindrar dem från att ”njuta” av sina hem eller affärsverksamheter. Ljudet Mosquiton sänder ut beskrivs av företaget som ”otroligt irriterande”.

Barnombudsmannen i Storbritannien riktar hårt kritik mot de som använder sig av en här formen av exkluderande design och försöker få den förbjuden. Kidsen själva ser däremot också möjligheter. Enligt tidningen Ny Teknik har någon utvecklat ”The Mosquito Ringtone”, en ringsignal till telefoner som inte kan höras av mamma, pappa, lärare eller fritidsledare.

Nu har den här formen av exkluderande design troligen kommit till Sverige. De senaste dagarna har jag fått höra från flera oberoende källor att den används i Tensta i Stockholm. Hör gärna av dig om du vet mer.


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Mesage is the Medium

En diskurskritisk text med starka åsikter om den påstådda pk-vänsterdominansen i media

aavyge2-imgur

Skulle du kalla någon som har matlagning som yrke för ”en matintresserad person med starka åsikter om recept” istället för att använda ordet kock? Skulle du beskriva Donald Trump som en ”jämställdhetskritisk person med starka åsikter om kvinnor”?

Då kanske du är helt rätt ute. Eller åtminstone i takt med tiden. Minns du ordet ”rasist”? Det blir allt mindre vanligt, särskilt inom media. Nuförtiden heter det istället ofta saker i stil med ”invandringskritiker med starka åsikter om invandrare”.

Vem tror du tjänar på det i längden? Vem tror du tjänar på att det kallas ”sexturism” som om det handlade om någon sorts spännande exotisk hobby och inte om att rika vitingar, ofta män, åker till tredje världen för att sexuellt utnyttja människor, ibland barn, som befinner sig i så miserabel situation att de är tvungna att sälja sina kroppar?

Frågorna är många. Själv undrar jag vad som hände med den där PK-vänsterkonspirationen som påstås ha en så stor makt över svensk media. Hallå därute, vilka ni nu är. Ni gör ett jättedåligt jobb.

Ekonomisk rensning av kollektivtrafiken

KzKNRG4T

1 april i år införde Stockholms Lokaltrafik nya ordningsregler. Bland annat är det numera förbjudet att ”ligga i sittmöbler”.

Även om metoden är annorlunda, är syftet och eventuellt också resultatet detsamma som när det gäller exkluderande design. En bänk som det är förbjudet att ligga på fyller samma funktion som en bänk som gjorts fysiskt svår att ligga på.

Det är lätt att föreställa sig exkluderande design som fysiska företeelser, som armstöd på bänkar, bänkskivor som lutar, taggar på sittplatser, sprinklers där människor sover eller staket runt platser som erbjuder skydd mot väder och vind. Men ordningsregler kan ha exakt samma funktion, det vill säga att avvisa vissa människor och förhindra vissa aktiviteter på vissa platser.

Det är numera också förbjudet att ”ofreda någon eller uppträda störande” vilket ju kan verka fullt rimligt vid en första anblick. Enligt Dagens Nyheter är detta dock främst ett försök att försvåra för tiggare. Trots att SL själva menar att berusade personer är den markant största ordningsstörningen i tunnelbanan, prioriterar de att få bort tiggarna.

Anmälningarna om tiggeri till SLs ”trygghetscentral” har dock ökat sedan förra året. Den enda effekten förbudet fått är att tiggarna flyttat från stationerna till tågen. Försöket verkar alltså ha misslyckats. Eller som Kristoffer Tamsons (m), trafiklandstingsråd i Stockholms läns landsting, uttrycker det i DN:

– Det går tyvärr inte att tillämpa tiggeriförbud i kollektivtrafiken som lagen är utformad.

När det gäller exkludering är ordningsregler som upprätthålls av en ordningsmakt ett betydligt finare instrument än exempelvis en bänk med ett armstöd mitt på. Det går att vara selektiv vid upprätthållandet av regler. Någon kan få ligga kvar och kanske till och med få hjälp, medan någon annan avvisas. En ”luffarsäker” bänk avvisar däremot alla som försöker ligga på den.

Mycket riktigt kontrollerar SL också anledningen till att människor ligger på sittmöbler innan de vidtar åtgärder. Kent Martin, gruppchef för trygghet och kundtjänst på SL, förklarar för DN att:

– Vi ska kontrollera om och varför personer ligger över säten. Beror det på sjukdom, berusning eller annat? Det får avgöras från fall till fall.

Om exempelvis fattigdom eller hemlöshet räknas in i ”annat” vet jag inte. Vad som däremot är uppenbart är att det inte bara handlar om blind exkludering av liggande människor i allmänhet utan om exkludering av vissa liggande människor.

Inte nog med det. Jag kan också slå vad om att de trubbiga åtgärderna mot tiggeri bara gäller vissa som tigger om pengar. Det är exempelvis svårt att ta sig igenom en större svensk tågstation utan att stöta på ytterst påflugna personer som försöker saluföra olika typer av abonnemang. Jag har heller aldrig sett förbud mot, eller ens förslag på förbud mot, värvning av medlemmar eller försök att samla in pengar till olika organisationer, aktiviteter som är mycket vanliga aktivitet på gator och torg. Dessa försäljare och värvare är också enligt min erfarenhet oerhört mycket svårare att värja sig ifrån eller undvika än de som ber om en slant för eget behov, som ofta är försiktiga, ödmjuka och genast accepterar ett ”tyvärr”.

SLs förbudspaket handlar inte om att bli av med aktiviteterna ”ligga” eller ”tigga” i allmänhet. Det handlar om en exkludering av vissa kategorier människor. En exkludering där SLs ständiga användning av ordet trygghet spelar en central roll. Tryggheten omfattar inte alla. Bara den som inte behöver tigga. Bara den som är tvungna att leta efter sovplatser på stan.Den omfattar bara den som anmäler tiggare, inte den som blir anmäld. Inte den som ligger på bänken av fel anledning. Inte den som ber om pengar till fel ändamål.

Det som egentligen är förbjudet är att vara fattig. Vad det egentligen handlar om är en ekonomisk rensning av offentliga miljöer. Var de bortrensade ska ta vägen? Någon annanstans. Eller som Zygmint Bauman uttrycker det:

Obehövliga, oönskade, övergivna – Vilken är deras plats? Det kortaste svaret är: utom synhåll

Exkluderande design: Göteborgs centralstation

Den här bänken, av något annorlunda modell jämfört med andra svenska stationer, återfinns på centralstationen i Göteborg.

Smörgåsens placering är, enligt obekräftade källor, ”en slump”


Exkluderande design är platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Det kan handla om bänkar som lutar så de inte går att sova på dem eller om spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova eller om hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.

Fördjupning:

The Mesage is the Medium

Stopp för reklam i tunnelbanan?

they-live-poster

Vänsterpartiet i Stockholms landsting vill förbjuda reklam på tunnelbana, bussar och sjukhus. Varför inte, den som någonsin åkt tunnelbana i Stockholm har garanterat förfasats över den förfulning reklamen innebär.

Intäkterna från reklamen är dessutom så låga att det enligt Vänsterpartiet hade räckt med en skattehöjning på fem öre för att tänka bortfallet. Det finns många fördelar med en helt skattefinansierad kollektivtrafik. Kawa Zolfagary nämner några i ett inlägg på Politism.

Men fördelarna med en helt skattefinansierad kollektivtrafik är många. Vi kan slippa allt från farliga spärrar (som kostar pengar), väktare och kontrollanter (som kostar pengar) och reklam i alla offentliga utrymmen (som inte ger så mycket pengar). I stället kan vi få en kollektivtrafik som alla har råd att utnyttja, vilket är smart ur ett klassperspektiv men också sunt för miljön.

Men det är några fler saker om reklam som är värda att nämna i sammanhanget.

När reklamplatser är några av de få utrymmen där det går att uttrycka sin mening och dessa platser säljs för dyra pengar, innebär det att bara den som har mycket gott om pengar kan göra sin röst hörd på offentliga platser.

Ingenting är någonsin reklamfinansierat. De pengar som kommer in via reklam betalas alltid i slutändan alltid av oss konsumenter. Kostnaden för reklamen är nämligen alltid inbakad i det pris vi betalar när vi köper varan i reklamen.

En reklamfinansierad kollektivtrafik säljer heller inte reklamplats utan en helt annan vara, nämligen de resenärer som tar del av reklamen. De tar betalt för att leverera de resenärer som tar del av reklam­budskapen. Reklamen i sig är ju helt värdelös om ingen tar del av den.

När du tar del av reklam i tunnelbanan har du alltså både betalat reklamen själv och blivit såld av den som driver tunnelbanan. Det är dessutom inte orimligt att betrakta aktiviteten att ta del av reklam som en form av arbete. Vi uppmuntras att konsumera, lär oss vad vi ska konsumera samt producerar den vara – resenärer – som säljs till annonsörerna.

Någonting säger mig att det skulle vara betydligt trevligare och rättvisare att bara höja skatten med några öre. Då fick var och en dessutom bidra efter förmåga.

Exkluderande design: ett fikabord i Katrineholm

Passerade Katrineholm igen. Några av de exkluderande bänkarna på stationen har genomgått en smärre förändring. Armstöden på bänkarna har byts ut mot små fikabord. Praktiskt med tanke på att det ligger ett kafé precis bredvid. Då kan borden användas till att ställa en espresso eller sojavaniljkaramellatte på.

Men borden fyller också en annan ny funktion. Tidigare exkluderade bänkarna ”bara” otillräckliga konsumenter. Nu exkluderar de även konsumenter som för tillfället inte har lust att konsumera. Borden signalerar att de krävs en motprestation för att slå sig ner, oavsett om så verkligen är fallet eller inte.

Som vi så många andra tillfällen när det gäller förrädisk exkluderande design fyller den en dubbel funktion. Det kan se trevligt ut och vara praktiskt, men det innebär också ökad exkludering


MER OM EXKLUDERANDE DESIGN HÄR